Innehåll Inledning 5 Birgitta Johansson På väg mot en avfallsinfarkt?
Yüklə 5,01 Kb. Pdf görüntüsü
|
- Bu səhifədəki naviqasiya:
- Tumregel för oengagerade
- Att bränna eller inte bränna
- Inga fördelar med deponering
- Sopförbränning under kontrollerade former
182 Tumregel för oengagerade På det hela taget kan man säga att svensk avfallshantering fungerar relativt väl idag. Vi sorterar ut allt mer avfall för återvinning och andra alternativa behandlingar och mängderna till deponi minskar. Men återvinning är inte ett mål i sig utan ett steg på vägen mot ett hållbart samhälle. I arbetet för att uppnå en hållbar avfallshan- tering har vi alla ett ansvar. Det första vi bör göra är att minska avfallsmängderna. Det kan uppnås genom att råvarutvinningen och produktionen blir effektivare, eller genom att vi helt enkelt konsumerar mindre. För det andra ska vi se till att det avfall som uppkommer hålls inom kontrollerade flöden, det vill säga lämnas i de insamlingssystem som kommuner och producenter tillhandahåller. Det är framför allt viktigt att sådana produkter som efter användandet klassas som farligt avfall samlas in separat, till exempel lösningsmedel, färgrester, batterier och elektronikskrot. De utgör annars en hälsorisk, inte minst i renhållarnas arbetsmiljö, och dessutom en påtaglig miljöfara. För avfallshanterarna gäller det därför att göra insamlings- systemen så bekväma att fler väljer att delta och sortera sitt avfall, och så effektiva att kostnaderna inte blir för stora. För alla oss andra gäller det att göra prioriteringar av vår tid och tänka efter om vi inte faktiskt kan ta oss de extra minuter som det tar att sortera vårt avfall. För dem som av någon anledning inte vill eller kan engagera 183 sig i avfallssortering gäller en tumregel: Förorena inte det avfall andra sorterar, det vill säga lägg osorterade påsar i kärlet eller säcken för den restfraktion som går till förbränning eller deponi. 184 185 Att bränna eller inte bränna? Trots all vår källsortering återstår hela 60 procent av soporna som måste hanteras på något annat sätt. De hamnar i en säck med blandat eller brännbart innehåll och transporteras till förbränning eller deponi. Sop- förbränning står sig miljömässigt bra jämfört med både deponering och biologiska metoder, skriver Jenny Sahlin och Evalena Wikström. Evalena Wikström är filosofie doktor och arbetar som forskare på sektionen för energiteknik hos SP, Sveriges provnings- och forskningsinstitut. Jenny Sahlin är teknologie licentiat och doktorand på Chalmers inom avfallsförbränning och fjärr- värme. 186 n tredjedel av våra hushållssopor bär vi till material- återvinning via producenternas insamlingsstationer. Det gäller tidningspapper, wellpapp, förpackningar och elavfall. Den lilla mängden farligt avfall lämnar vi in för att den ska tas omhand på särskilt sätt. Det organiska avfallet lägger vissa av oss i en egen kompost. Resten av soporna, över 60 procent, lägger vi i säckar och kärl. I en del kommuner delas de här soporna upp på komposter- bart och brännbart; i andra kommuner läggs de i samma kärl. Det är säcken med brännbart och den blandade säcken där brännbart ingår som intresserar oss i det här kapitlet. De här säckarna går antingen till förbränning eller till deponi. Mängden som går till förbränning är dubbelt så stor som mängden till deponi, 40 respektive 20 procent. Kanske tycker vi att det inte spelar någon större roll vad som hamnar i de här säckarna om de ändå ska brännas. Men vad som kommer in kommer också ut. Utsortering av olämpligt avfall före sopförbränning är det mest effektiva sättet att minska utsläppen från anlägg- ningarna. Ett exempel är utsorteringen av batterier. Det har lett till att mängden tungmetaller i avfallet har minskat betydligt och därmed även utsläppen från förbränningsanläggningarna. Men avfallets innehåll av farliga ämnen bestäms redan vid tillverkningen av pro- dukter. Alltså har tillverkarna och indirekt vi konsumen- ter ett stort ansvar för att så rena produkter som möjligt E 187 används, så att utsläppen från avfallsförbränningen minskar. Inga fördelar med deponering Det är svårt att se några fördelar med att deponera avfall. Problemen skjuts på framtiden. Nackdelarna är uppenbara; stora mängder avfall på liten yta skapar stora risker för kontaminering av vatten och mark. Den stora mängden avfall gör också att det uppkommer okontrollerade bränder som orsakar stora utsläpp av giftiga ämnen som dioxiner och partiklar. Deponering av avfall är dessutom slöseri med resurser eftersom varken energi- eller näringsinnehållet används. I samband med avfallslagring på deponi startar en biologisk nedbryt- ningsprocess och därmed bildning av metan och kol- dioxid, gaser som bör omhändertas för att minska förstärkningen av växthuseffekten. På grund av de tydliga negativa miljöeffekterna i sam- band med deponering är det förbjudet från år 2002 att deponera brännbara avfallsfraktioner. Efter 2005 kommer inte heller biologiskt nedbrytbart avfall att få deponeras. De här lagförändringarna förväntas bidra till en kraftig minskning av deponeringen i framtiden. Sopförbränning under kontrollerade former Den vanligaste metoden att behandla hushållssopor i Sverige idag är att genom förbränning ta tillvara den energi som finns i avfallet. År 2002 förbrändes 1,7 Yüklə 5,01 Kb. Dostları ilə paylaş:
|