Innehåll Inledning 5 Birgitta Johansson På väg mot en avfallsinfarkt?
Yüklə 5,01 Kb. Pdf görüntüsü
|
- Bu səhifədəki naviqasiya:
- Tufft mål för matresterna
- Både nyttiga och farliga ämnen i matavfallet
- Lokal kompostering är billig för samhället
163 Tufft mål för matresterna Matrester är en sopfraktion som vi som bor i städerna kan ha svårt att hantera. Riksdagen har sagt att 35 procent av matavfallet ska behandlas biologiskt år 2010. Lokal kompostering är det bästa alternativet, skriver Björn Vinnerås. Det näst bästa är central kom- postering eller rötning. Förbränning är sämre, och deponering blir förbjuden från 2005. Björn Vinnerås är doktor i lantbruksteknik och delar sin tjänst som forskare mellan Sveriges lantbruksuniversitet och Statens veterinärmedi- cinska anstalt. 164 irka 10 procent av maten vi bär hem från affären hamnar i soporna som organiskt avfall som är bio- logiskt nedbrytbart. Det betyder att det kan brytas ner av svampar och bakterier. Organiskt avfall kommer från hushåll, livsmedelsindustrier, restauranger, storkök och mataffärer. Regeringen satte i sin kretsloppsproposition 2003 upp delmål för återvinning av matavfall. Det står att senast år 2010 ska minst 35 procent av matavfallet från hushåll, restauranger, storkök och butiker återvinnas genom biologisk behandling, det vill säga kompostering eller rötning. Målet gäller källsorterat matavfall till hem- kompostering eller central behandling. Det innebär att mängden biologiskt behandlat matavfall ska uppgå till 350 000 ton år 2010. Av det ska 60 000 ton vara hem- komposterat, en ökning från dagens 50 000 ton. Det nya målet innebär att nästan hälften av svenskarna ska källsortera sitt matavfall. Idag är det bara var sjätte som gör det. Hur den organiska fraktionen hanteras beror främst på engagemanget i den enskilda kommunen. Mängden organiskt avfall som deponeras kommer att minska snabbt eftersom det från 2005 blir förbjudet att lägga organiskt avfall på soptippen. Om det organiska avfallet förbränns återvinns energiinnehållet. Däremot går det värdefulla kolet och växtnäringen förlorade eftersom kolet förgasas och askan deponeras. I ett uthålligt sam- C 165 hälle måste växtnärings- och kolresurserna återföras till lantbruket. Växtnäringen som kommer till staden med maten ersätts av lantbrukaren genom inköp av konst- gödsel. Konstgödseln bryts i gruvor eller produceras i energikrävande industriprocesser. Både nyttiga och farliga ämnen i matavfallet Hur det organiska hushållsavfallet är sammansatt fram- går av soppåsen på nästa sida. Kväve, fosfor och kalium är nyttiga växtnäringsämnen som bör återföras till odlings- jord. Koppar, krom, zink och nickel är växtnärings- ämnen som behövs i mindre koncentrationer. Om de återförs i alltför stora koncentrationer blir de giftiga. Bly, kadmium och kvicksilver är däremot giftiga metaller som inte bör återföras alls. De siffror bilden visar är vad vi kan förvänta oss att hitta i en ”normal” årlig soppåse med källsorterat organiskt hushållsavfall. Matavfallet kan också innehålla sjukdomsframkallande bakterier. Om det inte hanteras rätt finns det risk att sjukdomar sprids till människor och djur. Det kan till exempel handla om sjukdomar som salmonella. Andra olägenheter är att avfallet under okontrollerad ned- brytning ofta luktar illa. Då kan det också locka djur som råttor och flugor som är otrevliga och dessutom kan sprida sjukdomar. Genom att hantera och behandla avfallet korrekt kan man undvika både djur och sjuk- domsframkallande mikroorganismer. En biologisk behandling vid hög temperatur minskar mängden 166 smittsamma mikroorganismer. Dessutom stabiliseras materialet; det innebär att den biologiska aktiviteten och lukten minskar. Den biologiska behandlingen kan antingen göras som kompostering i närvaro av syre, eller som rötning i frånvaro av syre. Den källsorterade organiska delen av hushållssoporna är en blandning av en rad olika ämnen. Per person och år innehåller matresterna i genomsnitt de ämnen som innehållsförteckningen visar. Kväve, fosfor och kalium är de växtnäringsämnen som växterna behöver stora mängder av (makroväxt- näring). Koppar, krom, zink och nickel är växtnäringsämnen som behövs i mindre koncentrationer (mikroväxtnäring). Bly, kadmium och kvick- silver är däremot giftiga metaller som inte bör återföras till odlad mark. 167 Lokal kompostering är billig för samhället Kompostering sker alltså i närvaro av syre där främst bakterier och svampar bryter ner det organiska materia- let till koldioxid och vatten, samtidigt som det frigörs värme. Om materialet behandlas i isolerade komposte- ringskärl eller i större högar kan värmen ackumuleras och leda till att temperaturen blir över 50°C. Kompostering kan antingen ske i liten skala vid fastig- heterna, eller centralt i en större anläggning. Behandling i mindre komposteringskärl kan antingen ske med mikroorganismer eller genom maskkompostering. För att få en väl tempererad kompostering krävs ordentlig isolering kombinerat med omblandning. Vanligen håller komposterna bara några grader över omgivningens temperatur. Det beror främst på för dålig isolering och alltför låg tillförsel av nytt energirikt material. Vanliga problem som kan uppstå under komposteringen är flugor och dålig lukt. Detta kan oftast undvikas genom att komposten vänds ofta och i värsta fall genom kalk- ning. Den färdiga komposten kan sedan användas i lokal odling som jordförbättrare. Lokal kompostering har fördelen att den samhälls- ekonomiska investeringen i infrastruktur är låg. Materialet behöver inte transporteras, och man behöver inte bygga stora behandlingsanläggningar. Utsläppen av kväve och i vissa fall av dålig lukt sker lokalt i små portioner. Det gör att den totala luktstörningen uppfattas som Yüklə 5,01 Kb. Dostları ilə paylaş:
|