Innehåll Inledning 5 Birgitta Johansson På väg mot en avfallsinfarkt?
Paradoxalt med låga återvinningsmål
Yüklə 5,01 Kb. Pdf görüntüsü
|
- Bu səhifədəki naviqasiya:
- Paradoxalt med låga återvinningsmål
- Beslut om biologiskt avfall stor utmaning
- Vi har börjat i fel ände
- Tror inte på tvång
198 Paradoxalt med låga återvinningsmål I Sverige är vi duktiga på att källsortera sopor. När det gäller returpapper har vi länge legat på cirka 80 procent återvinning. De flesta sorterar, och medvetenheten ökar om vikten av att sortera batterier och farligt avfall, säger Weine. I vissa fall, som för plast, är åter- vinningsmålen lågt satta, bara 30 procent. Det hänger ihop med EG-direktivets mål och den samhällsekono- miska nyttan. Om målet sätts högre kan det kosta mer än det smakar. Men ett så lågt satt mål skapar givetvis förvirring hos konsumenten: Varför vill inte myndighe- terna att alla ska sortera? Varför ska just jag göra det i så fall? Weine håller med om att det blir lite schizofrent. – Det är lite paradoxalt att riksdag och regering säger sig vilja öka återvinningsgraden, samtidigt som målen inte sätts högre. Men ingen kan säga ”nu räcker det”. Budskapen måste vara lite förvanskade i förhållande till målen: Du ska kanske sortera, om du har lust, var tredje dag. – Det som hamnar i valet och kvalet är mjölkförpack- ningar och plastförpackningar. För de här två flödena är det inte motiverat med hundra procent återvinning, och därför har man lägre målsättning. Mjölkkartonger har blivit en symbol i sammanhanget. De skulle för- modligen lika gärna kunna energiutvinnas. Mjukplast bränns redan idag, och det har tyst accepterats. De här två materialslagen utgör en väldigt liten del i material- 199 flödet, men de har debatterats mycket, kanske för mycket. Beslut om biologiskt avfall stor utmaning För matavfallet finns det en ny målsättning att 35 pro- cent av hushållens biologiska avfall år 2010 ska åter- vinnas via kompostering eller rötning. Det betyder att varannan svensk ska sortera matavfall. Idag är det bara drygt 15 procent som gör det. – Det nationella matavfallsmålet är rimligt men det kommer att kräva stora insatser inte minst när det gäller information, säger Weine Wiqvist. Näringen i mat- avfallet ska återföras till kretsloppet och biogas kan utvinnas vid rötning. Här ställs det stora krav på riktig sortering. Forskarna är överens om att det är miljö- mässigt sämre att kompostera matavfallet än att för- bränna det. Rötning jämställer de ungefär med för- bränning. Som jag ser det är beslutet om just 35 pro- cent återvinning av biologiskt avfall inte särskilt väl- grundat om man ser det från ett vetenskapligt pers- pektiv. Men det ger uttryck för en politisk ambition om hur avfallshanteringen ska utvecklas. Vi har börjat i fel ände Sopsortering ställer krav på människor. Därför måste systemen accepteras. Folk måste vara beredda att hjälpa till, säger Weine. Man ska vara försiktig när man inför nya sorteringsmodeller. 200 – Vi borde ha börjat med det viktigaste, det vill säga farligt avfall och elektronik. Men vi har gjort tvärtom, börjat med förpackningar och jobbat mindre med det farliga som kommer nu. Det svåraste är matavfallet, och det kommer också nu. Det harmlösa förpack- ningsavfallet har lagt beslag på en stor del av vårt men- tala och fysiska källsorteringsutrymme. Vi har inte så lätt att ändra rutiner; därför kan det bli svårt med det farliga avfallet och matavfallet. – Farligt avfall ställer helt andra krav än andra sopor. Här finns det mycket kvar att göra för att få en bekväm och säker hantering. I flerbostadshus kan det behövas system som i Danmark där en vicevärd tar hand om avfallet i källaren eller där man lämnar det i låsta skåp. Det finns också mobila lösningar, det vill säga bilar som kör ut till bostadsområdena. Weine Wiqvist tror inte att vi kommer att ha småskalig återvinning av plast, metall och elektronik i framtiden; de små företagen överlever inte. Det måste ske i mer industriell skala i from av krossning och utsortering av material. Tror inte på tvång Människor ska inte behöva ha dåligt samvete för sin konsumtion och sina sopor, säger Weine. Det är naturligt att vi har ett produktflöde och en viss stan- dard. Men produkterna kan bli bättre. Vi kan minska 201 avfallsmängden genom lättare och färre produkter. Det har till exempel blivit mindre material i förpack- ningarna, men samtidigt har antalet ökat så den tota- la mängden förpackningsmaterial är densamma som tidigare. Men förpackningar är bra; därför är det inte självklart att vi ska minska på dem. – Sopor är en förhållandevis liten miljöfråga. Men den är symboliskt viktig och den påverkar flödena av mate- rial. Kretsloppspropositionen tog upp vår ökande konsumtion, men ingen vill ta i den frågan. Den är för känslig. Vilken roll får kommunerna framöver? De behöver utbilda människor när det gäller farligt avfall och matavfall, säger Weine. Det bör ske genom handpå- läggning; de måste komma nära människor. I framti- den bör konsumenten få information bara från kom- munen så att det blir mindre rörigt än idag. Konsumenten behöver också återkoppling, det vill säga få veta hur sopinsamlingen går och vad det blir av soporna. – Hushållen ska också ha möjlighet att avstå från sop- sortering. Jag tror inte på tvång. Kommunen får argu- mentera och tala om att vi har ordnat så här och det kostar si och så, och det är bra för miljön. Men det måste finnas en ”flyktväg” för konsumenten att slippa sortera sopor. Då kan det också få kosta. Yüklə 5,01 Kb. Dostları ilə paylaş:
|