Innehåll Inledning 5 Birgitta Johansson På väg mot en avfallsinfarkt?
Yüklə 5,01 Kb. Pdf görüntüsü
|
- Bu səhifədəki naviqasiya:
- Hur uppnår vi insamlingsmålen
- Avfallstransporter ett litet problem
174 n av grundstenarna i alla strategier för god åter- vinning är att givna löften ska hållas. Att bygga upp ett källsorteringssystem riskerar därför att bli något av ett moment 22. Det är svårt att motivera all- mänheten att sortera sitt avfall om det inte går till den utlovade behandlingen. Samtidigt kan det vara svårt att motivera investeringen i en behandlingsanläggning om man inte är säker på att kommuninvånarna ska klara av att låta bli att blanda sina sopor. I uppbyggnadsfasen av ett nytt system har det därför hänt att sorterat avfall har gått till deponi eller för- bränning. Det har gett upphov till rykten och myter som skapar misstro mot systemen. Idag finns det inget fog för misstron. I de fall soporna inte går till den behandling som beskrivs i sorteringsinstruktionen beror det oftast på att avfallet inte är rent nog. Till exempel kan en porslinskopp eller en glödlampa göra att en hel glasigloo måste kasseras. Exemplet med porslinskoppen var det kanske viktigaste budskapet när informationen om glasåtervinning spreds av Svensk GlasÅtervinning på 1980-talet. Hur uppnår vi insamlingsmålen? Den svenska återvinningen omfattar idag i stort sett allt avfall som kan användas till något. Men det är bara några få specifika produkter som omfattas av den lagstadgade återvinning som kallas producentansvar, nämligen förpackningsmaterial, tidningar, bildäck E 175 samt elektriska och elektroniska apparater. Det inne- bär att producenterna måste samla in dessa produkter för återvinning eller annat miljömassigt lämpligt omhändertagande efter att de är använda. Det tog sin tid att etablera de insamlingssystem som används idag. Ett riktigt utformat system för återvin- ning ska upplevas som tillräckligt bekvämt för de boende och tillräckligt kostnadseffektivt för den som ansvarar för insamlingen. Kompromissen mellan dessa intressen ska resultera i att man når upp till riksdagens återvinningsmål – material för material (se tabellen på sidan 31). För vissa fraktioner, som returpapper, glas och wellpapp, fanns en marknad och separata insam- lingssystem redan innan producentansvaret infördes. Vi har alltså en viss vana att sortera papper och glas, och insamlingen av dessa fraktioner ligger idag väl över målen. Insamlingsresultaten för de fraktioner som introducerades 1994 (förpackningar av papper, plast och metall) ligger fortfarande under målen. Det beror delvis på avfallets karaktär. Glas och tidningspapper är relativt rena och lätta att känna igen även efter att de har använts. Plast- och metallförpackningar, till exempel de tunna lock som täcker yoghurtförpackningar, är ofta ganska kladdiga efter användning. Många ser nog de lite kladdiga pappersförpackningarna som brännbart avfall. Men de låga insamlingsresultaten beror också på att det tar tid för människor att ändra sitt beteende, det finns alltså en förhoppning att resultaten kan förbättras 176 eftersom vi vänjer oss vid att sortera ut även dessa frak- tioner. Det kan verka som ett högt mål att återvinna 70 pro- cent av förpackningsglaset, men det innebär trots allt att 30 procent av glasförpackningarna går förlorade. Det betyder dessutom att bara hälften av den ursprungliga mängden glas återstår efter två cirkula- tioner (70 procent av 70 procent). Om man återvin- ner 90 procent av tidningspapperet innebär det att hälften har gått förlorat efter sju cirkulationer. Även höga återvinningstal innebär att material försvinner ur kretsloppen. Med vår fortsatt höga konsumtion måste nya råvaror ständigt tillföras för att upprätthålla flödet av varor i samhället. Återvinning är ett nödvändigt men inte tillräckligt villkor för det hållbara samhället. Skall vi långsiktigt kunna försörja samhället med material till förpackningar och varor måste vi radikalt minska användningen av material. Det innebär på lång sikt minskad konsumtion. Avfallstransporter ett litet problem Vägtransporter är en av de största källorna till utsläpp av växthusgaser i Sverige. Avfall utgör cirka 3 procent av allt material som transporteras på vägar. Hushållsavfallet motsvarar i sin tur 3 procent av den totala avfalls- mängden. Eftersom avfall i regel transporteras relativt korta sträckor utgör avfallstransporterna bara 1,3 procent av 177 det totala transportarbetet i tonkilometer. Återvin- ningsindustrin finns i huvudsak i södra Sverige där befolkningstätheten är högst. Den mindre andel av avfallet som samlas in från landets norra delar måste transporteras längre sträckor. Inför sådana längre transporter brukar man komprimera avfallet, och effektiva fordonståg används för riktigt långväga trans- porter. Det stora intresset för att utnyttja avfall för fjärrvärme och elproduktion har medfört att avfalls- behandlingen blivit inte bara en lokal angelägenhet utan även en regional. Ett tungt skäl till det är att man måste bygga stora anläggningar för att med rimlig eko- nomi klara av kraven på rökgasrening. Ett annat skäl är avsättningen av värmen. Det måste finnas underlag för ett fjärrvärmenät. Med det nya europeiska regel- verket med ännu strängare krav på deponier kommer samma storskalefördelar att gälla deponering, som också regionaliseras. Om man jämför olika behandlingsalternativ för avfall utgör transporter en liten del av den totala miljöpå- verkan. Den regionaliserade avfallshanteringen inne- bär att transportarbetet efterhand kommer att öka, och även om avfallet står för en liten del av det totala transportarbetet finns det utrymme och anledning till effektivisering. Återvinningens bidrag till ökande trans- porter inom avfallssektorn balanseras av de inbesparade transporterna av råvaror som blir en följd av återvinningen. Yüklə 5,01 Kb. Dostları ilə paylaş:
|