En introduktion I kabbala

 

24 

 

Fyra grundläggande faser 

Låt oss gå tillbaka till vår berättelse.  För att göra verklighet av tanken på att ge njutning 

designade Skaparen en skapelse  som vill ta emot den specifika njutningen  av att vara identisk 

med Skaparen. Om du är en förälder vet du hur det känns. Vilka ord kan vara mer värmande för 

en stolt pappa att höra än ”Din son är dig upp i dagen!”? 

Som sagt är skapelsetanken—att ge njutning till det skapade—skapelsens rot. Till följd av det 

kallas skapelsetanken ”rotfasen” eller ”fas noll”, och begäret efter att ta emot njutningen kallas 

”fas ett”.  

 

 

Figur 1: De fem utvecklingsfaserna hos viljan att ta emot. Nedåtpekande pilar markerar 

Skaparens inkommande Ljus; uppåtpekande pilar markerar den skapades begär att glädja 

Skaparen. 

Lägg märke till att fas noll visas som en nedåtpekande pil. Närhelst en pil pekar nedåt 

betyder det att Ljus kommer från Skaparen till den skapade. Men det omvända gäller 

inte: när en pil pekar uppåt betyder inte det att den skapade ger Ljus till Skaparen, utan 

att den vill ge tillbaka till Honom. Och vad händer när det finns två pilar som pekar åt 

motsatt håll? Om du fortsätter läsa kommer du snart att få reda på vad det betyder. 

 

Kabbalister kallar även Skaparen för ”viljan att skänka”, och den skapade för ”viljan att ta emot 

glädje och njutning”,  eller helt enkelt ”viljan att ta emot”. Vi kommer senare att tala om vår 

perception av Skaparen, men vad som är viktigt nu är att kabbalister alltid talar om vad de 

upplever. De säger inte att Skaparen har ett begär att ge; de säger att vad de ser av Skaparen är att 

Han har ett begär att ge, och detta är anledningen till att de kallar Honom ”viljan att skänka”. 

Då de även upptäckte ett begär i sig själva efter att ta emot njutningen Han vill ge, kallade de sig 

själva ”viljan att ta emot”. 

---

 

25 

 

Så viljan att ta emot är den första skapelsen, roten till varenda varelse. När skapelsen, viljan att ta 

emot, känner att njutning kommer från en givare märker den att äkta njutning finns i att ge, inte 

i att ta emot. Till följd av det börjar viljan att ta emot, att vilja ge (lägg märke till den 

uppåtpekande pilen som går från kli—koppen i ritningen—nummer två). Detta är en helt ny 

fas—fas två. 

Låt oss undersöka vad det är som gör detta till en ny fas. Om vi tittar på detta kli själv märker vi 

att det inte förändras genom faserna. Detta betyder att viljan att ta emot är precis lika aktiv som 

den var tidigare. Eftersom viljan att ta emot utformades i skapelsetanken, är den evig och kan 

aldrig förändras. 

I fas två vill viljan att ta emot emellertid ta emot njutning av att ge, inte av att ta emot, och detta 

är en fundamental förändring. Den stora skillnaden är att fas två behöver någon annan till vilken 

den kan ge. Med andra ord måste fas två förhålla sig positivt till någon eller något annat än sig 

själv.  

Fas två, som tvingar oss att ge trots vårt underliggande begär att ta emot, är vad som möjliggör 

liv. Utan den skulle föräldrar inte bry sig om sina barn och umgängesliv hade varit omöjligt. Om 

jag till exempel äger en restaurang är mitt begär att tjäna pengar, men följden är att jag ger 

främlingar,  för vilka jag inte har något intresse  i längden, mat. Detsamma gäller bankirer, 

taxichaufförer (även i New York), och alla andra. 

Nu kan vi förstå varför Naturens lag är altruism och givande, inte lagen att ta emot, även om 

viljan att ta emot ligger som grund för varje varelses motivation, precis som i fas ett. Från den 

stund skapelsen både har en vilja att ta emot och en vilja att ge, kommer allt som står i begrepp 

att ske med den att härstamma från ”förhållandet” mellan de två första faserna. 

Som vi just har visat tvingas den till att kommunicera av begäret efter att ge i fas två, att leta efter 

någon som behöver ta emot. Därför börjar fas två nu att undersöka vad den kan ge till Skaparen. 

För vem skulle den annars ge till? 

Men när fas två faktiskt försöker ge upptäcker den att allt Skaparen vill är att ge. Han har absolut 

inget begär att ta emot. För övrigt, vad kan den skapade ge till Skaparen? 

Dessutom upptäcker fas två att dess äkta begär i sin kärna, i fas ett, är efter att ta emot. Den 

upptäcker att dess rot väsentligen är en vilja att ta emot glädje och njutning, och den inte har ett 

uns av genuint begär att skänka inom sig. Men, och detta är den springande punkten, eftersom 

Skaparen bara vill ge, är den skapades vilja att ta emot precis vad den kan ge till Skaparen. 

Detta kan låta förvirrande, men om du föreställer dig njutningen en mamma får av att mata sin 

bebis kommer du att inse att bebisen faktiskt ger njutning åt sin mamma helt enkelt genom att 

vilja äta. 

Därför väljer viljan att ta emot i fas tre att ta emot, och genom att göra det ger den tillbaka till 

rotfasen, till Skaparen. Nu har vi en komplett cirkel där båda spelare är givare: fas noll, Skaparen, 

ger till den skapade, som är fas ett; och den skapade ger, efter att ha gått igenom fas ett, två och 

tre, tillbaka till Skaparen genom att ta emot från Honom. 

I Figur 1 visar den nedåtpekande pilen i fas tre på att vad den gör är att ta emot, som i fas ett, 

men den uppåtpekande pilen visar på att dess intention är att ge, som i fas två. Och återigen, båda 

---