En introduktion I kabbala
Yüklə 451,23 Kb. Pdf görüntüsü
|
- Bu səhifədəki naviqasiya:
- Falsk frihet
- Villkor för fritt val
- Att göra ett fritt val
- I ett nötskal
66
Kabbalister beskriver egoismen så här: Egoism är som en man med ett svärd som har en droppe förtrollande härligt, men dödligt, gift på sin spets. Mannen vet att brygden är ett elakt gift, men kan inte hindra sig. Han öppnar sin mun, sätter svärdets spets till sin tunga, och sväljer...
Ännu en gång inser vi vikten av att bygga rätt social miljö. Eftersom om vi är tvingade att vara avundsjuka borde vi åtminstone vara konstruktivt avundsjuka, det vill säga avundsjuka på någonting som kommer att föra oss till korrektion. Ett rättvist och lyckligt samhälle kan inte vara beroende av kontrollerad eller ”kanaliserad” själviskhet. Vi kan försöka begränsa egoismen genom lagstiftning, men detta kommer bara att fungera tills omständigheterna blir tuffare, som vi har sett i Tyskland—en demokrati tills Adolf Hitler valdes demokratiskt. Vi kan även försöka kanalisera egoismen till samhällets gagn, men det har redan testats i Rysslands kommunism, och misslyckats fatalt. Till och med Amerika, frihetens, möjlighetens och kapitalismens land, håller på att misslyckas med att göra sina medborgare glada. Enligt New England Journal of Medicine lider mer än 46 miljoner amerikaner i åldrarna mellan 15 och 54 år av depressioner. Och the Archives of General Psychiatry tillkännagav den sjätte juni 2006 i New York Times att: ”Bruket av starka antipsykotiska droger för att behandla barn och ungdomar... ökade mer än femfaldigt mellan 1993 och 2002”. Sammanfattningsvis: så länge som egoismen har övertaget kommer samhället alltid att vara orättvist och göra sina medlemmar besvikna på ett eller annat sätt. I slutändan kommer alla samhällen baserade på egoism att tömma ut sig själva tillsammans med den egoism som skapade dem. Vi behöver bara få det att ske så fort och smärtfritt som möjligt, till förmån för alla.
Baruch Ashlag, Yehuda Ashlag’s son och en stor kabbalist i sig, nedtecknade ord han hört sin far säga i en anteckningsbok. Anteckningsboken publicerades sedan under titeln Shamati (Jag hörde). I en av sina anteckningar skrev han att om vi skapades av en Övre Kraft, hur kommer det sig att vi inte känner den? Varför är den dold? Om vi visste vad den vill att vi ska göra skulle vi inte begå misstag och vi skulle inte plågas av straff. Så enkelt och lyckligt livet hade varit om Skaparen hade varit avslöjad! Vi skulle inte tvivla på Hans existens och vi skulle alla kunna erkänna Hans styre över oss och över hela världen. Vi skulle veta anledningen till och målet med vår skapelse, se Hans reaktioner på vårt agerande, kommunicera med Honom och fråga Honom om råd före varje handling. Så vackert och enkelt livet skulle vara! Ashlag avslutar sina tankar med den oundvikliga slutsatsen: Vår enda strävan i livet borde vara att avslöja Skaparen.
67
Kabbalister relaterar till frånvaron av förnimmelsen av Skaparen som ”döljande av Skaparens ansikte”. Detta döljande skapar illusionen av ett fritt val mellan vår värld och Skaparens (andliga) värld. Om vi kunde se Skaparen, om vi verkligen kunde känna altruismens fördelar, skulle vi utan tvekan föredra Hans värld framför vår, då Hans värld är en värld av givande och av njutning. Men eftersom vi inte ser Skaparen, följer vi inte Hans regler, utan bryter mot dem konstant. I själva verket skulle vi högst sannolikt fortfarande bryta mot dem, även om vi kände till dem men inte såg smärtan vi vållar oss själva genom att bryta mot dem, eftersom vi skulle tro att det är mycket roligare att fortsätta vara egoister. Tidigare i detta kapitel, i avsnittet ”Livets tyglar” sa vi att hela naturen bara följer en lag: Njutningens och smärtans lag. Med andra ord är allt vi gör, tänker och planerar avsett att antingen minska vår smärta eller öka vår njutning. Där har vi ingen frihet. Men då vi inte ser att vi styrs av dessa krafter tror vi att vi är fria. För att emellertid vara riktigt fria, måste vi först befrias från smärt-och-njutningslagens tyglar. Och då våra egon dikterar vad som är njutbart och vad som är smärtsamt, finner vi att för att vara fria måste vi först befrias från våra egon.
Ironiskt nog är äkta fri vilja enbart möjligt om Skaparen är fördold. Det är så för om ett val verkar vara att föredra lämnar vår egoism oss inget annat val än att välja det. I så fall kommer det, även om vi väljer att ge, att vara ett givande för att ta emot, eller egoistiskt givande. För att en handling ska vara sant altruistisk och andlig måste dess fördelar döljas från oss. Om vi kommer ihåg att hela syftet med skapelsen är att befrias från egoism, kommer våra handlingar alltid att leda i rätt riktning—mot Skaparen. Om vi alltså har två val och vi inte vet vilket av dem som skulle medföra mest njutning (eller minst smärta), då har vi ett riktigt tillfälle att göra ett fritt val. Om egot inte ser att ett val är att föredra kan vi välja baserat på andra värderingar. Vi skulle till exempel kunna fråga oss inte vad som vore roligare, utan vad som vore mer givande. Om givande är någonting vi värderar kommer detta att vara enkelt att göra. Vi kan antingen vara egoister eller altruister, antingen tänka på oss själva eller tänka på andra. Det finns inga andra val. Fri vilja är möjlig när våra val är tydligt synliga och lika tilltalande (eller otilltalande). Om jag bara kan se ett val måste jag följa det. För att välja fritt måste jag därför se min egen natur och Skaparens natur. Endast om jag inte vet vilket som är mer njutbart kan jag göra ett riktigt fritt val och neutralisera mitt ego.
Den första principen i andligt arbete är ”tro över förnuft”. Så före vi börjar tala om att göra fria val måste vi förklara den kabbalistiska innebörden hos ”tro” och ”förnuft”.
I nästan varenda religion och trossystem på jorden används tron som ett medel till att kompensera för det vi inte kan se eller tydligt uppfatta. Med andra ord, då vi inte kan se Gud,
68
måste vi tro att Han existerar. I detta fall använder vi tron till att kompensera för vår oförmåga att se Gud. Detta kallas ”blind tro”. Men tro används som kompensation inte bara i religion, utan i praktiskt taget allt vi gör. Hur vet vi, till exempel, att jorden är rund? Har vi någonsin åkt ut i rymden och kollat upp det själva? Vi tror på vetenskapsmännen som säger till oss att den är rund eftersom vi tror att vetenskapsmän är pålitliga människor som vi kan tro på när de säger att de har kollat upp det. Vi tror dem; det är tro. Blind tro. Så varhelst och närhelst vi inte kan se själva använder vi tro för att fylla i det som saknas i bilden. Men detta är inte solid information—det är bara blind tro. Inom kabbala betyder tro den exakta motsatsen till vad vi just beskrivit. Tro är inom kabbala en påtaglig, mycket klar, fullständig, obrytbar och obestridlig perception av Skaparen—av livets lag. Därför är det enda sättet att uppnå tro på Skaparen att bli precis som Honom. Hur ska vi annars bortom allt tvivel kunna veta just vem Han är, eller att Han ens existerar? Förnuft Enligt Webster’s Dictionary har “förnuft” tre betydelser: (1) Förmågan att förstå, dra slutsatser eller tänka, särskilt på ett ordnat, rationellt vis. (2) Korrekt användande av medvetandet. (3) Summan av de intellektuella förmågorna. 1F 2
Som synonymer anger Webster’s (bland annat): intelligens, medvetande, och logik. Låt oss nu läsa några av de insiktsfulla ord kabbalisten Baruch Ashlag skrev i ett brev till en av sina studenter, där han förklarar skapelsens ”beslutsordning”. Det kommer att klargöra varför vi behöver gå över förnuftet. ”Viljan att ta emot skapades därför att syftet med skapelsen var att göra gott åt sina skapelser, och för detta syfte måste det finnas ett kärl för att ta emot njutning. Det är trots allt omöjligt att känna njutning om det inte finns något behov av njutningen, eftersom ingen njutning känns utan ett behov. Denna vilja att ta emot är hela människan (Adam) som Skaparen skapade. När vi säger att människan kommer att få ta del av evig njutning, syftar vi på viljan att ta emot, som kommer att ta emot all den njutning Skaparen ämnade ge den. Viljan att ta emot har givits tjänare som ska tjäna den. Genom dem kommer vi att ta emot njutning. Dessa tjänare är händerna, benen, synen, hörseln, etc. De anses alla vara ens tjänare. Med andra ord är viljan att ta emot herren och organen är dess tjänare. Och som brukligt är har tjänarna en butler som vakar över herrens tjänare, som ser till att de arbetar mot det önskade målet att bringa njutning, och detta är vad herren—viljan att ta emot—vill. Och om en av tjänarna är frånvarande, kommer den njutning som hör ihop med den tjänaren även den att vara frånvarande. Om en person till exempel är döv kommer
2 Ö.a.: Det engelska ordet är ”reason”. Nationalencyklopedin definierar ”förnuft” som ”förmåga till tänkande, gott omdöme och sunt beslutsfattande”. Som synonymer anges förstånd, intellekt och vett. 69
han eller hon inte att kunna njuta av musik. Och om personen inte kan känna lukt kommer han eller hon inte att kunna njuta av parfymers dofter. Men om man inte har en hjärna (tjänarnas arbetsledare eller arbetarnas förman) kommer hela företaget att kollapsa och ägaren kommer att gå med förlust. Om man har ett företag med många anställda, men saknar en bra förman, riskerar man att gå med förlust istället för med vinst. Men även utan förmannen (förnuftet) är chefen (viljan att ta emot) närvarande. Och även om förmannen dör lever fortfarande chefen. De två är obesläktade.” Det visar sig att om vi vill vinna över viljan att ta emot och bli altruister måste vi först övervinna dess ”stabschef”—vårt eget förnuft. Därmed betyder ”tro över förnuft” att tron—att bli precis likadan som Skaparen—bör vara över (viktigare än)—vår egoism. Och vägen att nå dit är tvåfaldig: På den personliga nivån är det en studiecirkel och en grupp vänner som kommer att hjälpa till med att skapa en social omgivning som främjar andliga värderingar. Och på den kollektiva nivån krävs det att hela samhället lär sig att uppskatta altruistiska värderingar. I ett nötskal Allt vi gör här i livet bestäms av njutnings- och smärtprincipen: vi flyr från smärta och jagar njutning. Och ju mindre vi behöver jobba för njutningen, desto bättre. Njutnings- och smärtprincipen påbjuds av viljan att ta emot, och viljan att ta emot kontrollerar allt vi gör, eftersom den är vår essens. Därmed är vi, även om vi tror att vi är fria varelser, i själva verket fastkedjade av livets två tyglar, njutning och smärta, vilka vår egoism håller i sina händer. Fyra faktorer avgör vilka vi är: 1) bädden, 2) bäddens oföränderliga attribut, 3) attribut som förändras genom externa krafter, och 4) förändringar i den externa miljön. Vi kan bara påverka den sista faktorn, men den faktorn påverkar alla övriga faktorer. Därmed är det enda sättet som vi kan välja vilka vi är på att välja den sista faktorn, alltså att övervaka och förändra vår externa sociala miljö. Då förändringar i den sista faktorn påverkar alla andra faktorer kommer vi att förändra oss själva genom att förändra den. Om vi vill frigöra oss själva från egoism måste vi förändra den externa miljön till en som stödjer altruism, inte egoism. Och när vi väl frigjorts från viljan att ta emot, från egoismens bojor, kan vi avancera i det andliga. För att göra det följer vi principen ”tro över förnuft”. ”Tro” betyder inom kabbala fullständig perception av Skaparen. Vi kan bara uppnå tro genom att bli likvärdiga med Honom i våra attribut, i våra begär, intentioner, och tankar. Termen ”förnuft” syftar på vårt ”medvetande”, vår egoisms ”förman”. För att gå över det måste vi göra värdet av likhet med Skaparen viktigare och värdefullare för oss än varje egoistisk njutning vi kan föreställa oss. På den personliga nivån höjer vi Skaparens (altruismens) betydelse genom att använda böcker (eller annan media), vänner, och en lärare som visar oss hur viktigt det är att vara altruistisk. På den sociala nivån försöker vi anamma mer altruistiska värderingar i samhället. Omfattandet av altruistiska värderingar bör emellertid inte, och detta är mycket viktigt för förändringens framgång, inte göras endast för att våra liv ska bli trevligare i den här världen. Det
70
bör göras för att göra oss och våra samhällen lika Naturen, det vill säga med verklighetens enda lag—altruismens lag—Skaparen. När vi omger oss själva med dessa miljöer, som individer och som ett samhälle, kommer våra värderingar gradvis att förändras till vår miljös värderingar, och på så vis kommer vår egoism att förvandlas till altruism på ett naturligt, enkelt, och angenämt sätt. Document Outline
Yüklə 451,23 Kb. Dostları ilə paylaş:
|