En introduktion I kabbala

 

19 

 

del av dig smakar det så gott... Och du har tillgång till tonvis med tonfisk! Om jag vore du skulle 

jag vara i Himmelen”. 

Naturligtvis förstår vi alla att detta inte är en realistisk dialog, och det inte enbart för att tonfisk 

inte talar svenska. Vi känner instinktivt att tonfisk inte kan tycka om att äta sitt eget kött, trots 

att människor mycket väl kan gilla smaken av tonfisk. 

Hur kan människor tycka om att äta tonfisk? För att vi har ett begär efter det. Anledningen till att 

tonfisk inte tycker om sitt eget kött är för att de inte har något begär efter det. Ett bestämt begär 

att ta emot  njutning från ett bestämt objekt kallas  kli  (kärl/verktyg), och mottagandet av 

njutning inom detta kli kallas Ohr (Ljus). Begreppen kli och Ohr är utan tvekan de viktigaste 

begreppen inom kabbalans visdom. När du kan bygga ett kli, ett kärl för Skaparen, kommer du 

att ta emot Hans Ljus. 

Att hantera begär 

Låt oss nu, när vi känner till att begär genererar utveckling, undersöka hur vi har hanterat 

begären genom historien. För det mesta har vi haft två sätt att manipulera begär: 1) Genom att 

omvandla allting till vanor, genom att ”tämja” begären, eller genom att tygla dem in i en daglig 

rutin, och 2) Genom att minska och undertrycka dem. 

De flesta religioner använder det första sättet, genom att ”märka” varje handling med en 

belöning. För att motivera oss att göra det som anses bra, har våra lärare och de omkring oss 

belönat oss med positiv feedback när vi  gjort någonting ”bra”. När vi blir äldre avtar 

belöningarna gradvis, men våra handlingar har blivit ”märkta” som belönande i vårt medvetande. 

När vi väl är vana vid någonting känns det helt naturligt för oss. Och när vi handlar i enlighet 

med vår natur känns det alltid bra. 

Det andra sättet att hantera våra begär på—genom att minska dem—används främst i 

österländska läror. Detta angreppssätt följer en enkel regel: Det är bättre att inte vilja, än att vilja 

och inte ha; eller med Lao Zis (604 f.Kr -  531 e.Kr) ord, “Manifestera uppriktighet;  omfatta 

enkelhet; reducera själviskhet; ha få begär” (Lao Zis väg). 

I många år verkade det som att vi skulle klara oss med bara dessa två metoder. Fastän vi inte fick 

det  vi ville—på grund av regeln att när du har det du  vill ha, vill du inte längre ha det—var 

jakten i sig tillfredsställande.  Närhelst ett nytt begär visade sig, trodde vi att detta säkerligen 

skulle tillgodose våra önskemål. Vi var hoppfulla så länge som vi fortsatte att drömma; och där 

det finns hopp, där finns det liv, även utan att tillfredsställa drömmarna på riktigt. 

Men våra begär växte. De har blivit svårare och svårare att mätta med oförverkligade drömmar, 

med ett tomt kli, utan den fyllnad den var ämnad att ha. Därmed står de två sätten—att tämja 

begär och att förminska dem—inför en ansenlig utmaning. När vi inte kan förminska våra begär 

har vi inget annat val än att leta efter sätt att mätta dem. I det tillståndet överger vi antingen de 

gamla sätten eller kombinerar dem med ett nytt sätt att leta. 

Det finns ett nytt begär i stan 

Vi har sagt att viljan att ta emot har fyra grader: 1) fysiska begär efter mat, reproduktion och 

familj; 2) välstånd; 3) makt och respekt (ibland indelat i två distinkta grupper); och 4) begäret 

efter kunskap. De fyra graderna delas in i två grupper: djuriska begär, den första graden, delas av 

---

 

20 

 

alla levande varelser; och mänskliga begär, den andra, tredje och fjärde graden, vilka är unika för 

människan. Den senare gruppen är den som har fört oss till vår nuvarande situation. 

Men nu finns ett nytt begär—den femte graden i utvecklingen av viljan att ta emot. Som vi sa i 

det förra avsnittet står det i Zohar att ett nytt begär kommer att visa sig mot slutet av 1900-talet. 

Detta nya begär är  inte bara ett nytt begär vilket som helst; det är kulminationen av alla 

föregående begär. Det är inte bara det kraftfullaste begäret, utan det har också unika egenskaper 

som skiljer det från alla andra begär. 

När kabbalister talar om hjärtat talar de inte om det fysiska hjärtat, utan om begär på de första 

fyra nivåerna. Men den femte begärsnivån är essentiellt annorlunda. Den vill ha tillfredsställelse 

enbart från det andliga, inte från någonting fysiskt. Detta begär är även roten till den  andliga 

tillväxt man är förutbestämd att uppleva. Av denna anledning kallar kabbalister detta begär för 

”punkten i hjärtat”. 

En ny metod för ett nytt begär 

När  ”punkten i hjärtat” dyker upp börjar man att prioritera om från att vilja ha världslig 

njutning—sex, pengar, makt, och kunskap—till att vilja ha andlig njutning. Eftersom detta är en 

ny sorts njutning som vi söker, behöver vi även en ny metod för att mätta det nya begäret. 

Metoden för att mätta det nya begäret kallas ”kabbalans visdom” (visdomen om  hur man tar 

emot). 

Låt oss, för att förstå denna nya metod, titta lite på skillnaden mellan kabbalans visdom, vars mål 

är att tillfredsställa begäret efter spiritualitet, och metoderna som används för att tillfredsställa alla 

andra begär. Med våra ”vanliga” begär kan vi oftast rätt så enkelt definiera vad vi vill ha. Om jag 

vill äta, då letar jag efter mat; om jag vill ha respekt, då agerar jag på ett sätt som jag tror kommer 

att få människor att respektera mig. 

Men eftersom jag inte riktigt vet vad spiritualitet är, hur kan jag då veta vad jag ska göra för att 

nå det? Eftersom vi i början inte inser att det vi verkligen vill är att upptäcka Skaparen, inser vi 

inte heller att vi kommer att behöva en ny metod för att leta efter Honom. Detta begär är så 

fundamentalt annorlunda från allt vi känt tidigare, att det är oklart även för oss själva. Detta är 

anledningen till att metoden för att upptäcka och att tillfredsställa det benämns ”visdomen om 

det fördolda”. 

Så länge som allt vi ville ha var mat, social status, och—på sin höjd—kunskap behövde vi inte 

visdomen om det fördolda. Vi hade ingen användning av den, så den förblev gömd. Men dess 

döljande betyder inte att den övergavs. Tvärtom, i fem tusen år har kabbalister förbättrat och 

förfinat den för tiden då folk skulle behöva den. De har skrivit enklare och enklare böcker för att 

göra kabbalan mer förståelig och lättillgänglig. 

De visste att hela världen skulle behöva den i framtiden, och de skrev att detta skulle ske när den 

femte begärsnivån visar sig. Nu har denna nivå visat sig, och de som är bekanta med den känner 

behovet av kabbalans visdom. 

I kabbalistiska termer: För att ta emot njutning måste du först ha ett kli för det, ett väldefinierat 

begär efter en mycket bestämd njutning. Ett kli som dyker upp tvingar vår hjärna att leta efter 

sätt att fylla det med Ohr  (Ljus). Nu när många av oss har ”punkter i våra hjärtan” ger sig 

kabbalans visdom till känna för att mätta vårt begär efter spiritualitet.  

---