Innehåll Inledning 5 Birgitta Johansson På väg mot en avfallsinfarkt?

23
mängder som genereras genom ökade insatser för att
förebygga uppkomsten av avfall, effektivare användning
av resurser och en övergång till mer hållbara konsum-
tionsmönster.” 
För att uppnå detta har man satt upp kvantitativa mål
som bland annat innebär att deponeringen ska minska
kraftigt, först med 20 procent fram till år 2010 och
sedan med 50 procent fram till 2050. Man anger även
andra åtgärder som ökad materialåtervinning, ökad
informationsspridning och förebyggande åtgärder i en
gemensam integrerad produktpolicy. Men alla dessa
åtgärder, inklusive den kraftiga minskningen av depo-
neringen, är indirekta åtgärder. De har i ett historiskt
perspektiv inte haft någon märkbar effekt på avfalls-
ökningen, det vill säga det kvalitativa målet i handlings-
programmet. Men i ett långsiktigt perspektiv kan
sådana åtgärder utgöra en av flera pusselbitar som bidrar
till att vi förändrar våra attityder och värderingar. 
Mera tillväxt ger mera avfall
Det är tveksamt om det verkligen finns en vilja i sam-
hället att minska våra avfallsmängder. Bland våra politiker
arbetar de flesta direkt eller indirekt med att öka till-
växten och därigenom även avfallsmängderna. Även
inom miljödepartementet lyfts tillväxten fram som ett
viktigt samhälligt mål i miljödebatten. Tillväxt i kombi-
nation med miljöåtgärder ska tillsammans styra mot ett
långsiktigt hållbart samhälle. Detta kan man exempelvis

---

24
se i den framtidsvision som beskrivs i Regeringens
skrivelse ”Nationell strategi för hållbar utveckling”
(2001/02:172). Där sägs bland annat: ”I det hållbara
samhället skall hög tillväxt och social rättvisa förenas med
ren och människovärdig miljö”. Men den frikoppling
av ekonomisk tillväxt från uppkomsten av avfall som
många hoppas på, och talar om, har ännu inte visat sig
i statistiken, varken i Sverige eller i resten av världen. 
Frågan är nog egentligen om tillräckligt många av oss
är beredda att minska vår konsumtion av produkter.
Enligt forskarundersökningar är konsumtion vårt i
särklass största fritidsintresse. Dessutom är konsumtion
det fritidsintresse som ökar mest. I takt med att vi får allt
mer pengar över för ny konsumtion kommer också
avfallsflödena att fortsätta att öka. Vi har dessutom idag
en väl fungerande avfallshantering som de flesta av oss
har förtroende för, och vi upplever inte de växande
avfallsmängderna som något påtagligt problem. I stället
anser nog många av oss att vi har kommit en bra bit på
väg genom de insatser som gjorts för materialåtervinning-
en. Det krävs troligen helt andra förändringar i samhället
än indirekta åtgärder inom avfallshanteringen, som
exempelvis avfallsskatter och deponiförbud, om vi ska
minska uppkomsten av avfall. 
Om vi extrapolerar den utveckling vi har haft historiskt
kan vi rent matematiskt konstatera att det finns övre
gränser då jordens resurser så småningom inte räcker

---

25
till. Långt före det kommer vi förhoppningsvis att ha
bromsat resursuttaget på grund av ökande miljöpåver-
kan eller ökade råvarukostnader. Om vi ska lyckas
bromsa utvecklingen måste vi i ett långsiktigt arbete
förändra våra attityder och värderingsgrunder för sam-
hällets utveckling så att vi kan skapa en tillväxt som
inte nödvändigtvis ökar uttaget av materiella råvaror.
Det är bara genom förändrade normer och värde-
ringsprinciper som vi kan bryta det tydliga sambandet
mellan tillväxt och avfallsmängd. 
Källor och mer information
Det grundläggande arbetet till det här kapitlet har
genomförts av Johan Sundberg och Mattias Olofsson
som båda är verksamma på företaget Profu och Avfalls-
gruppen på Chalmers. Ytterligare information om källor
med mera finns på: www.profu.se

---

26
”I takt med att livstiden för en elektrisk
apparat blir kortare och kortare på grund
av den accelererade tekniska utvecklingen,
ökar mängderna insamlat elektriskt och
elektroniskt avfall snabbt.”
(Ur Svensk Avfallshantering 2003 från Svenska Renhållningsverksföreningen)
”Användningen av datorer tycks inte på
något sätt ha påverkat konsumtionen av
kontorspapper. Ytterligare 30 000 ton har
avsatts på marknaden.”
(Ur Svensk Avfallshantering 2003 från Svenska Renhållningsverksföreningen)

---

27
Långt till ett giftfritt kretslopp
Snart har vi nått våra nuvarande mål för hushålls-
soporna. Regler och styrmedel finns på plats i form av
förbud, skatter, producentansvar och miljöskydds-
regler. Men vi är fortfarande långt från ett giftfritt och
resurssnålt kretslopp, skriver Gunnar Fredriksson. Han
anser att det ska vara enkelt för hushållen att sortera
och lämna sina sopor. Det är viktigare att göra det
enklare att sortera de fraktioner som redan samlas in
än att införa nya fraktioner.
Gunnar Fredriksson är chef för enheten för 
produkter och avfall på Naturvårdsverket.  

---

28
i är alla sopexperter, åtminstone så långt att vi vet
vad våra egna sopor består av, hur väl vi hinner
med att sköta sorteringen och hur insamlingen av för-
packningar och tidningar fungerar i vårt eget grann-
skap. Det är lätt att inse att sopornas blandning av
metall, plast, kartong och matavfall är en resurs om de
hanteras så att de kan återvinnas som råvara till nya pro-
dukter eller om matresterna kan bli matjord. Det är
också lätt att inse att soporna är ett miljöproblem om de
läggs på deponi tillsammans med farliga ämnen från
kemikalierester och elektronik. Sortering, insamling
och omhändertagande av avfall måste därför utformas
med hänsyn till att avfall är både en resurs och ett miljö-
problem. Vi ska återvinna så mycket som möjligt för att
spara material och energi men också se till att farliga
ämnen inte sprids i kretsloppet. 
Produktdesign avgör återvinning
För att nå ett hållbart samhälle är det viktigt att hushålla
med naturresurser, material och energi och att använda
mindre giftiga kemikalier. För att detta ska bli verklighet
krävs inte bara sortering och återvinning av avfall, utan
också att tillverkaren ser till att varorna blir resurssnåla
och giftfria. Hur varor tillverkas och används avgör hur
stor mängd avfall som uppkommer och vilka farliga
ämnen som avfallet kommer att innehålla. Redan när en
ny produkt designas avgörs det om återvunnet material
kan användas och om framtida återvinning kan ske på
ett enkelt sätt.
V

---