Innehåll Inledning 5 Birgitta Johansson På väg mot en avfallsinfarkt?

37
ningen ger möjlighet till lokala lösningar. Förutsätt-
ningarna för att samla in hushållsavfall är helt olika i
en storstad och i glesbygden. Kommunerna har därför
stor möjlighet att själva bestämma hur insamlingen
ska utformas. I Sverige är det inte straffbelagt att inte
sortera sina sopor. Däremot är det inte tillåtet att skräpa
ner eller dumpa soporna. Kommunen kan också välja
att ta en lägre avgift av den som sköter sorteringen bra. 
Framtidens giftfria och resurssnåla kretslopp
De nuvarande målen för avfallshanteringen är snart
uppnådda – i varje fall finns regelverket och styrmed-
len på plats. Genom deponeringsförbuden och skatten
på deponering kommer snart inget avfall att depone-
ras som kan materialåtervinnas eller förbrännas.
Producentansvaret och målet för biologisk behandling
av organiskt avfall säkerställer tillsammans med en
eventuell skatt på förbränning att materialåtervinning
och förbränning kommer att komplettera varandra
som återvinningsmetoder. Kraven på deponier, för-
bränningsanläggningar och utsortering av farligt avfall
säkerställer att miljöpåverkan minskas så långt det är
möjligt med nuvarande teknik och avfall.
Men vi är fortfarande långt från ett giftfritt och
resurssnålt kretslopp. För att vi ska komma närmare
behövs det fler åtgärder redan vid produktion och
konsumtion av produkterna. Varor behöver bli mer
resurssnåla på så sätt att mindre material och energi

---

38
går åt när de produceras och används. Kretsloppet kan
bara bli ”giftfritt” om mängden och farligheten hos de
kemikalier som används minskas. 

---

39
Rent och orent i sopornas rike
Biologiska sopor är orena, ruttnande, stinkande. Rena
och smutsiga sopor ska hållas isär. Vi sorterar annars
våra sopor utan att veta vad som är bäst för miljön. Vi gör
det för att det känns moraliskt riktigt. Miljöinformation
kan uppfattas som seriösa försök att förmedla livsnöd-
vändig kunskap eller som förmyndarstyrd propaganda.
De moraliska övertonerna finns med överallt i sopornas
rike, skriver Lynn Åkesson. 
Lynn Åkesson är docent vid Etnologiska 
institutionen, Lunds universitet.

---

40
opornas universum är oändligt. Från nord till syd,
öst och väst sträcker sig avfallets panorama.
Sopornas innebörd och innehåll är vidsträckt. I
Barents hav och på Kolahalvön trängs atomsoporna, i
Estland läcker förgiftade, radioaktiva avfallsdammar
ut sin förstörelse i Östersjön. Andra sopor tranforme-
ras till konst på välrennomérade gallerier och museer
eller till musikinstrument och redskap bland fattiga.
Mellan dessa extremer befinner sig vårt vardagliga
sorterande. Hård och mjuk plast, kartonger, brännbart
och komposterbart avfall, glas, järn- och elskrot…
Sopsortering blir en besvärjelse för att blidka kon-
sumtionens dåliga samvete, en vardagsritual inom
sopornas religion. Utan att riktigt veta hur det står till
med återvinningen och trots experters motstridiga
uttalanden om vad som är bäst för miljön, sorterar
ändå många för att det känns bra och moraliskt riktigt.
Rena och orena sopor
Sopor kan kategoriseras enligt många principer. Strikt
empiriskt kan sopbergen delas in i kategorier baserade
på innehåll. De kan också delas in i sopor som kan
transformeras till energi i form av värme eller göd-
ning, sopor som kan återvinnas och de som inte kan
det och måste låsas in, oskadliggöras eller slutförvaras
för oöverskådlig framtid. Ett annat sätt att betrakta
sopornas mångfald är att se dem i termer av rena och
orena sopor.
S

---

41
De rena soporna är framför allt ting, platser, byggnader.
Ruiner, övergivna torp och gårdar, gamla jordbruks-
redskap, möbler, kläder, oanvända silos eller hela
industrikomplex – alla ger utrymme för fantasi och
nostalgi. Kasserade föremål som dessa kan få nytt
värde i ett annat sammanhang. Rena sopor låter sig i
allmänhet beröras och besökas. Annorlunda förhåller
det sig med de orena soporna. Jäsande, ruttnande,
stinkande biologiskt avfall, avgaser och kemiska föro-
reningar, sjukhusens riskavfall, slakteriavfall, radio-
aktivt avfall. Som ett underjordiskt mycelium förbinder
de kommunala kloakerna människor med varandra.
På sin väg mot reningsverken färdas kroppsliga
utsöndringar och smutsvatten. Avloppsledningarna är
avskiljandets motorvägar med ett innehåll som blivit
oberörbart och fördolt sedan det lämnat kroppen och
diskhon. Den läckra måltidens rester som luktar illa i
sophinken, en bit möglig melon i kylskåpet eller potatis
som ruttnat och stinkande läcker en vämjelig vätska i
plastpåsen i skafferiet. Avfall som måste beröras men
kortvarigt och med visst obehag. Inte heller kon som
självdött ute i sommarhagen har något försonande
över sig där hon ligger med uppsvälld buk och feta
flugor kretsande runt kadavret. Fågelsången och de
intagande sommarblomstren förstärker snarare än
mildrar obehaget. Det är en lättnad när kadaver-
transporten äntligen kommer.

---

42
Maffiafasoner i sopornas gråzon
Mellan rent och orent finns en gråzon, ett flytande
område som rymmer möjlighet till transformation
mellan de båda kategorierna som väl att märka kan
vara av symbolisk såväl som av materiell natur. Den
symboliska orenheten kan exempelvis bestå av att
vissa födoämnen eller vissa människor anses orena av
kulturella, traditionella eller religiösa skäl snarare än
av faktisk oätlighet eller smitta och smuts. Ur detta
perspektiv är fixeringen vid bäst-före-datum på
moderna livsmedelsförpackningar, som innebär att
fullt ätliga livsmedel kastas för att ”datumet gått ut”,
jämförbar med uråldriga födoämnestabun av religiösa
skäl. I båda fallen överskuggar föreställningen om oät-
lighet den konkreta födan.
Men sopornas gråzon har ytterligare dimensioner.
Transformeringen från orent till rent har inte sällan
marginaliserat de människor som hanterar olika slags
sopor eller döda kroppar. Dessa hantverkare inom
avfallshanteringens skrå har ofta förvandlats till oberör-
bara personer i samhällets utkant. En sådan fruktad
och avskydd person i det gamla svenska bondesam-
hället var hästslaktaren eller rackaren som han kallades.
Den person som avlivade ett djur med så stort sym-
bolvärde och som stod bonden så nära som hästen
gjorde, ställdes utanför bygemenskapen och hans sociala
möjligheter var starkt kringskurna. 

---