Innehåll Inledning 5 Birgitta Johansson På väg mot en avfallsinfarkt?
Yüklə 5,01 Kb. Pdf görüntüsü
|
- Bu səhifədəki naviqasiya:
- Avfallspolitiken behöver ändras!
- Wellpapp som exempel
- Hushållens sorteringsarbete är inte gratis
65 Men möjligheten att påverka nyttjandegraden är väldigt begränsad och kostsam. Problemet med att använda nyttjandegrad som mått på återvinning är att den inte tar hänsyn till den inhemska tillgången på returpapper. Det innebär att ett land med stor nettoexport av papper, som Sverige, ofta inte kan uppnå hög nyttjandegrad utan att impor- tera stora mängder returpapper. En internationell har- monisering av nyttjandegraden i produktionen skulle alltså i Sveriges fall leda till ökad handel av returpapper och därmed ökade transporter, vilket i sin tur leder till oönskade följder för miljön. Miljöskyddsåtgärder av sådan gränsöverskridande karaktär bör alltså inte ske på Europanivå. Avfallspolitiken behöver ändras! Att förändra faktorerna som påverkar insamlingsgraden, till exempel befolkningstätheten, är i sin tur också väl- digt kostsamt för samhället. Därför är alternativa åter- vinningsmål att föredra. Det är inte rimligt att ett län som Norrbotten med en befolkningstäthet på 2,6 invånare per kvadratkilometer har samma insamlings- mål som Stockholms län med en befolkningstäthet på hundra gånger fler invånare på samma yta. Problemet idag är att kommunerna är bakbundna av en stelbent lagstiftning. Ökad självständighet för kommunerna skulle öka flexibiliteten i deras avfallshantering med kostnadsbesparingar för samhället som följd. 66 Slutsatsen är att avfallspolitiken behöver ändras! Den rådande avfallspolitiken är ineffektiv och når inte alltid de miljömål som politiken i första läget var satt att uppnå till lägsta möjliga kostnad. Om avfallshanteringen står i fokus för miljöstrategin bör insamlingsinsatserna styras till tätbefolkade områden och kraftigt minskas i mindre tätbefolkade områden som exempelvis Norrbottens inland. Utöver insamlingskostnaderna måste vi också ta hänsyn till transportkostnaderna som uppkommer för att frakta avfallet till de platser där nya produkter kan tillverkas, till exempel ett pappersbruk. Wellpapp som exempel Låt oss nu studera den svenska lagstiftningen för hante- ring av returpapper när det gäller kostnadseffektivitet. Vi jämför vilket som är mest kostnadseffektivt: den enhetliga nationella målsättning för återvinningsgrad som vi har idag, eller länsvisa simulerade målsättningar. Vi använder oss av återvinningen av wellpapp som ett illustrativt exempel. Gammal wellpapp är en fraktion av returpapper som kan återvinnas, det vill säga användas till att producera ny wellpapp. Om återvinningen ska vara kostnads- effektiv måste vi enligt vårt tidigare resonemang ta hänsyn till både insamlingskostnaderna i de olika länen och avståndet från insamlingsplats till de pappersbruk i landet som använder returpapper som råvara i sin wellpapproduktion. I grova drag kan man säga att 67 Av kartan framgår det att de wellpappersbruk som använder returpapper i flera fall ligger där befolkningstätheten är som allra lägst. I dessa områden är det dyrare att samla in pappen, och transportkostnaderna till pappers- bruken blir stora. 68 befolkningstätheten är högst i södra Sverige medan de stora pappersbruken finns placerade i norra Sverige (se kartan på förra sidan). Lagstiftningen i Sverige förordar de facto att 65 procent av all producerad wellpapp i landet ska samlas in utan hänsyn till geografiska och demografiska skillnader. Enkelt uttryckt förordar lagstiftningen att varje län ska samla in 65 procent. Men enligt vårt resonemang är inte detta en kostnadseffektiv lösning på problemet. Om vi vill minimera kostnaderna för samhället av att samla in 65 procent i nationen som helhet måste vi tillåta länsvisa skillnader i insamlingsgrad. Tabellen visar vilka insamlingsnivåer respektive län ska ha för att återvin- ningen ska bli kostnadseffektiv. Jämtlands län bör ha den lägsta insamlingsgraden, nämligen 51 procent, och Stockholms län den högsta, 72 procent. För att återvinningen av wellpapp ska bli kostnadseffektiv i landet som helhet bör insamlingsgraden variera i olika län på det sätt som visas i tabellen. Stockholm 72 Uppsala 61 Södermanland 60 Östergötland 63 Jönköping 61 Kronoberg 58 Kalmar 59 Blekinge 58 Skåne 69 Halland 61 Västra Götaland 70 Värmland 59 Örebro 60 Västmanland 60 Dalarna 58 Gävleborg 59 Västernorrland 59 Jämtland 51 Västerbotten 57 Norrbotten 54 Län Insamlingsgrad (i procent) Län Insamlingsgrad (i procent) 69 Tydligt är att insamlingsnivåerna bör skilja sig markant åt i de olika länen. Men Norr- och Västerbotten bör ha relativt höga insamlingsmål trots att de är ganska glest befolkade. Det beror på att de stora pappersbruken i landet ligger i de här länen. Påtagligt är också att insam- lingen ska intensifieras i storstadsregionerna (Stockholm, Västra Götaland och Skåne). Om vi skulle tillåta de insamlingsgrader som tabellen visar så skulle välfärden i samhället kunna höjas rejält. Vi skulle inte slösa bort en massa resurser på att samla in material i mera avlägsna upptagningsområden som är glest befolkade, utan koncentrera insatserna där så är lämpligt med minsta möjliga resursuppoffring som följd. Slutsatsen är att om vi vill få bättre miljömässiga och ekonomiska effekter i samhället bör harmoniserande lagar slopas. Detta resonemang kan och bör naturligtvis också tillämpas på Europanivå. Hushållens sorteringsarbete är inte gratis Hur ser vi på den tid som hushållen lägger ner på käll- sortering av sopor? Det här är en fråga som tagit ganska stor plats i återvinningsdebatten. Samhällsekonomiska analyser försöker analysera alla kostnader och intäkter som en aktivitet ger samhället. En post i en sådan sam- hällsekonomisk kalkyl är värderingen av hushållens nedlagda arbete på källsortering. Många anser att man kan bortse från sorteringskostnaden när arbetet utförs av hushållen. Argumenten som förs fram är att den tid som hushållen lägger ner innebär en alternativkostnad Yüklə 5,01 Kb. Dostları ilə paylaş:
|