Innehåll Inledning 5 Birgitta Johansson På väg mot en avfallsinfarkt?

43
Ett sådant stigma vidlåder förvisso inte dagens profes-
sionella renhållningsarbetare. Men liksom soptippen
befinner sig i stadens utkant får själva sophanteringen
gärna ett drag av mystik och okontrollerad verksamhet.
Exempelvis i den populära TV-serien ”Sopranos” har
maffiabossen Tony Soprano ett svårbestämt sop- eller
recyclingföretag som sin fasad utåt. I Sverige går en
svårutrotad koppling mellan skrothantering och kri-
minalitet tillbaka till tattarnas affärsverksamhet där
resultatet inte alltid kom till skatteindrivarens känne-
dom. Men som vanligt återfinns ofta samma ingredi-
enser i vardagsvärlden som i fiktionens värld. Så upp-
dagades för något år sedan exempelvis en sopskandal
med många intressanta detaljer i en mindre, syd-
svensk stad. I bästa maffiastil opererade sopåkare
utanför kommunens regi och övertalade eller tvingade
affärs- och restaurangidkare att köpa deras svarta
tjänster. Som i all annan verksamhet finns det pengar
i sopor, både vita och svarta.
Sopspioner på återvinningsstationen
Sopornas hemlighetsfulla drag har andra kopplingar
än ljusskygga affärer. Hushållets sopor är privata och
tillhör den personliga sfären. Att någon snokar i ens
egen soptunna är integritetskränkande. Föga förvå-
nande har kända personer som ovetande utsatts för att
deras sopor tömts ut till beskådan för TV-publiken
reagerat mycket negativt. Sopor är avslöjande och bör
hållas i det fördolda.

---

44
Detta drag av privathet och integritet står i bjärt kontrast
till en annan nutida trend i sopornas rike: fullständig
transparens och genomlysning. Vintern och våren 2003
kunde man läsa och höra nyhetsinslag som handlade
om sopspioner som anställts av Förpackningsinsamling-
en AB. Sopspionerna, ofta pensionerade poliser, över-
vakar i hemlighet obemannade återvinningsstationer där
allt annat än återvinningsbara förpackningar förorenar
platsen. Försyndelserna har i vissa fall lett till åtal med
dryga böter som följd. Trots att äckligheterna knappast
känner några gränser – det talas om döda husdjur,
latrinsäckar, matavfall och läckande bilbatterier som
kastats vid förpackningsinsamlingens stationer – upprör
sopspanarnas verksamhet vissa medborgare. En insändar-
skribent i en lokaltidning gör en travesti på SÄPO och
kallar sopspionerna för SOPO. Den senare, hemliga
soppolisen, döms ut som storebrorsfasoner och skri-
bentens slutsats blir att SOPO måste, och lägg märke
till uttrycket, skrotas.
Bevismaterial på soptippen
Ett annat uttryck för kontroll och transparens i sophan-
teringen är de genomskinliga soppåsar som påbjuds i
vissa kommuner. Olika färger markerar olika slags sopor
och de genomskinliga påsarna medger att man med
blotta ögat kan kontrollera att rätt slags sopor hamnat i
rätt påse. Den osäkerhet som de transparenta påsarna
skapar – har man verkligen lagt i på rätt sätt – eller de
avslöjanden de innebär, leder i vissa fall till att människor,

---

45
trots att det är förbjudet, tar med sig sina sopor till en
annan kommun där kravet på transparens och synlighet
(ännu) inte genomdrivits i motsvarande grad.
Viljan att hemlighålla och dölja kombinerad med
upptäckandet, avslöjandet och den skarpa blicken är
ett tacksamt spår i deckare, kriminalromaner och mer
eller mindre dokumentära rekonstruktioner av hemska
våldsbrott. Likdelar dyker upp på soptippar, skickliga
tekniker rotar i misstänktas sopor, i deras hem eller
bilar efter spår som kan fria eller fälla. Soptipparna är i
sig själva en dramatisk miljö med sina stora maskiner,
lyftar, plåtpressar. Dramatiken förstärks av avfallets
personliga rötter, kopplat till specifika människor,
drömmar och handlingar. Att finna det avgörande
beviset i gigantiska sophögar är förstås som att leta
efter nålen i höstacken. Det är den stora utmaningen.
En annan utmaning handlar om att transformera sopor
till något användbart och nyttigt. Västvärldens växande
sopberg har liksom nöden blivit en slags uppfinning-
arnas moder. Så kan uttjänta plastflaskor förvandlas
till råvara för fleecetröjor, specifika bakterier användas för
att sanera förorenade miljöer, spillfärg kan förvandlas till
kompositmaterial, slagg från brända sopor och gummi-
klipp från gamla däck kan användas som material vid
vägbyggen. Byggavfall kan i sorterat skick återanvändas
vid nybyggnad. Retur och recycling är viktiga begrepp
i dagens miljöretorik.

---

46
Propaganda eller information?
Idag lärs vi, med större eller mindre framgång, att
skämmas över de gigantiska sopberg som är konsum-
tionens baksida. Ur den synvinkeln var de gamla
stadsmiljöerna att föredra. I miljöer där fritt strövande
grisar bökade runt i avfallet skapades inga svårhanter-
liga sopberg, snarare svårhanterlig och sjukdomsalst-
rande smitta. Uppfostran och utbildning krävs i
dagens samhälle för att medborgarna ska komma till
insikt om sopornas problematik. Skolorna är förstås
viktiga i detta avseende. Här är en populär metod för
att öka barnens insikter i avfallshanteringen att besöka
lokala reningsverk. Personal från reningsverken visar
och berättar. Barnen kommer hem med berättelser
fyllda av luktintryck och stor förvåning över hur
mycket skit som produceras och upprörda över vad
strumpbyxor och tops som slängts i toalettstolen kan
ställa till med.
Ett annat sätt att medvetandegöra och rusta upp sop-
moralen är kampanjer av olika slag. Erfarenheterna
visar att sopmoralen lätt sjunker och att varje genera-
tion måste uppfostras på nytt. 2001 startade stiftelsen
”Håll Sverige rent” två nya kampanjer. En riktades
mot skrotbilar, den andra mot vanligt vardagsskräp
under namnet ”Ett skräp om dagen”. Den senare
innebär att människor uppmuntras att inte bara kasta
sitt eget skräp i papperskorgar, utan att även plocka
upp minst ett annat skräp om dagen, ett skräp som allt-

---