S
AMMANFATTNING
Stockholm Vatten arbetar kontinuerligt med att försöka minska avloppsslammets innehåll av
miljöstörande ämnen och verkar för att slammets fosfor, kväve och mullbildande ämnen ska
nyttiggöras på åkermark. Detta är en viktig åtgärd, främst för att tillvarata fosforn som finns i slammet
och är en ändlig resurs i form av ren och brytvärd råfosfat.
I denna rapport utreds tungmetallen kadmiums egenskaper och effekter. Kadmium är en
kontroversiell metall i slammet på grund av dess mobilitet, toxicitet och förmåga att bioackumuleras.
Metallen har hög motståndskraft mot korrosion, höga temperaturer och solljus. Dess salter ger
beständiga pigment i den rödgula skalan. Jordskorpan innehåller kadmium med en halt mellan 0,08
och 0,5 mg/kg främst i samband med zink men även i råfosfat, kalk, järnmineral, råolja och antracit.
Det naturliga flödet i Sverige (via erosion, vittring av berggrunden etc) är 13 ton/år.
Användningen och utsläppen av metallen har minskat under de senaste decennierna och sedan 1982
råder kadmiumförbud mot användning av kadmiumämnen för ytbehandling, som stabilisator eller som
färgämne. Undantag finns och kadmium får fortfarande användas i exempelvis konstnärsfärger och
legeringar. Idag är batterier det dominerande användningsområdet för kadmium. Stora mängder
kadmium finns upplagrat i olika produkter i samhället och från dessa sker ett diffust läckage, både
vid användning och deponering. Den största tillförseln till marken sker via luftnedfall, även
handelsgödsel är en stor källa. Det antropogena flödet i Sverige ligger på 20 ton per år. En stor del
av luftnedfallet härstammar från andra länder. Kadmiumnedfallet har dock minskat med ca 50 % de
senaste två årtiondena.
Fördelningen av källorna till avloppsvattnets kadmium uppskattas på följande sätt vad gäller
Stockholm Vatten:
Källa
Andel av totala Cd-
mängden (%)
Hushåll
46
Bilvård
16
Dagvatten
16
Konstnärsfärger
10
Övrigt
12
Mellan 22 och 37 % av hushållens bidrag kommer från det vi äter och dricker, det vill säga ca 4-6
kg 1998. Resten av kadmiummängden från hushållen kommer från en mängd små källor såsom
exempelvis hygien- och rengöringsprodukter som innehåller zink, plastföremål, konstnärsfärger,
korrosion av förzinkade produkter och hushållsmaskiner med kadmiumstabilisatorer. Via dagvattnet
når kadmium från luftnedfall, trafik och korrosion reningsverken. Bilvårdsanläggningar är en stor källa
som är möjlig att åtgärda genom utökad lokal rening. Konstnärsfärger är en annan betydande källa.
Avloppsnätet i sig kan också ge tillskott av kadmium, dels genom gammalt kvarliggande sediment
och dels genom kadmium i lödfogar och i PVC-ledningar.
2
Följande gräns- och riktvärden gäller för kadmium:
Åkermarkens maxhalt (vid slamtillförsel):
0,4 mg/kg TS
Maxtillförsel åkermark:
0,75 g/ha,år
Avloppsslam:
2 mg/kg TS
Handelsgödsel:
100 mg/kg P
Vete, riktvärde:
0,1 mg/kg friskvikt
Barnmat, riktvärde:
0,05 mg/kg friskvikt
Dricksvatten, otjänligt:
5
µ
g/l
Arbetsmiljö:
0,05 mg/m
3
luft
Tolerabelt veckointag:
7
µ
g/kg kroppsvikt
Tillgången på brytvärda fosforresurser är begränsad och det är därför viktigt att hushålla med fosfor
genom kretslopp och återföring av fosforn i samhällets avfall. Detta minskar också det diffusa
läckaget av fosfor till sjöar och vattendrag. Handelsgödsel innehåller förutom kadmium en rad andra
föroreningar och kadmiumhalten varierar kraftigt beroende på ursprung, medelvärdet i Sverige låg
1998 på 15 mg/kg P. Stallgödsel har en kadmiumhalt på 7-18 mg/kg P beroende på typ av
stallgödsel. Slammets sammansättning är i många avseenden lik stallgödslets. Medelvärdet för
kadmiumhalten låg 1995 runt 50 mg/kg P för slam i Sverige.
Slammet innehåller, till skillnad från handelsgödsel, mycket organiskt material vilket medför att
tungmetallerna binds upp i större utsträckning och grödans upptag minskar på detta sätt. Andra
positiva effekter är förbättring av jordens struktur, hudrauliska och kemiska egenskaper (pH,
katjonbyteskapacitet och redoxpotential), skördeökning och bra effekter på de biologiska
markprocesserna. Långsiktiga försök i Skåne som pågått sedan 1981 visar, med dagens
mätmetoder, att det varken sker någon ökning av kadmiumhalterna i marken eller grödans upptag av
kadmium vid normal slamgiva.
Kadmium är lättrörligt i mark och tas upp av växter genom förväxling med zink samt genom passivt
upptag via rötterna. Växtupptaget påverkas av markfaktorer, väderlek, grödans egenskaper med
mera. Det är främst markvätskans kadmiumkoncentration som är avgörande för växtupptaget och
faktorer som påverkar denna är jordens kadmiumhalt, lerhalt, halt organiskt material och förekomst
av adsorbenter, vätskans saltkoncentration och zinkhalt, pH och temperatur. Försurningen medför att
befintligt kadmium i marken frigörs och blir mer biotillgängligt samt kan mobiliseras till djupare
marklager och så småningom till avrinningsvatten och sjöar. Även förändrade jordbruksmetoder har
bidragit till ökad biotillgänglighet av kadmium. Förutom att reducera kadmiumtillförseln är det viktigt
att även kontrollera rörligheten och biotillgängligheten av den kadmium som redan finns i jorden.
För närvarande är kadmiumhalten i svensk åkermark 0,23 mg/kg TS. Halten varierar mycket
beroende på geografisk belägenhet. Ökningstakten är 0,1 % per år. Halten i matjorden har ökat med
33 % under 1900-talet och halten i höstvetekärna har mer än fördubblats under perioden 1918-
1989. 8,5 % av jordarna i Sverige har för höga kadmiumhalter för att avloppsslam ska få spridas.
Vid slamgödsling på en hektar åkermark med dagens krav på maxtillförsel av kadmium blir ökningen
av kadmiumhalten 1 g/ha och år eller ökningen av matjordens kadmiumhalt 0,14 % per år.