Innehåll Inledning 5 Birgitta Johansson På väg mot en avfallsinfarkt?

56
romantiserar och idealiserar historiska sammanhang.
Samtidigt visar bland annat turismforskningen att
nutida kulturer som inte är industrialiserade inte på
något särskilt sätt utmärks av en längtan till det imma-
teriella. Även dessa människor har mycket laddade
förhållanden till saker, något som antagligen bara
kommer att förstärkas när rörligheten över jordytan
och därmed antalet möten mellan olika kulturer ökar.
Soporna en del av kulturen
Att vi lever i en masskonsumtionskultur betyder också
att vi lever i en massproduktionskultur. För att fortsätta
diskussionen om samhälle och natur kan vi se detta
som ett flöde både i tid och i rum. Från naturen hämtas
en stor mängd råvaror i alla tänkbara former: levande
och dött; fågel, fisk och mittemellan; fast, flytande,
gasformigt och gelédallrigt; lättplockat och svåråt-
komligt. Allt detta används i samhället för att mass-
producera saker som sedan masskonsumeras i ett
oändligt antal socialt och kulturellt betydelsefulla 
situationer. Konsumtion skapar mening och identitet.
Genom att drömma om, köpa, byta oss till och använda
saker visar vi för andra och oss själva vem vi är, vem vi
vill vara och hur vi passar in i det stora hela. När slutligen
sakerna använts färdigt blir de sopor; nu har sakernas
mening och symboliska laddning slocknat, nu har vi
inte längre någon känslofylld relation till dem, nu har
vi inte längre någon användning för dem, nu är de
meningslösa.

---

57
Men stopp ett tag… Nu har vi ju sett att soporna – via
vår konsumtion – speglar och symboliserar en hel
massa saker, nämligen allt det vardagslivet går ut på:
kärlek, omtanke, vänskap, trygghet, sinnlighet och
tillit, bland mycket, mycket annat. Sopor – när de
fortfarande kallas för saker – använder vi som inramning
och uttryck för våra liv och allt de rymmer. Soppåsen
är ett direkt avtryck av det vi fyllt våra liv med: det
vackra, det goda, det nödvändiga, det onödiga, det
snygga, det tuffa, det naturliga. Och sedan har vi också
sett att samhället och naturen faktiskt inte går att skilja
åt. Plötsligt krävs det av oss ett par saker. Vi måste
försöka tänka på exakt hur de skarpa uppdelningarna
å ena sidan mellan samhälle och natur, å den andra
mellan saker och sopor, låser oss fast i gamla tanke-
banor och hindrar oss från att se nya lösningar.
Dessutom måste vi (och nu blir det svårt) försöka lista
ut hur ett nytt sätt att tänka skulle kunna fungera i
vardagen. 
Vi har en massa känsloladdade och meningsfulla rela-
tioner till saker; genom att se naturen där den finns
(nämligen överallt) och därmed ogiltigförklara den
strikta uppdelningen mellan kultur och natur kan vi
kanske också göra soporna meningsfulla. Konsumtion
är meningsskapande och ofta kul, och genom en ny
typ av konsumtion som är ansvarsfull på så sätt att vi
alla strävar efter att bli mer medvetna om både varför
vi konsumerar och vad naturen faktiskt spelar för roll

---

58
i vardagslivet, kan vi ge soporna en mening. Genom
att konsumera med naturens närvaro i åtanke kan
soporna också bli närvarande. Soporna blir därmed en
del av kulturen. När något blivit en del av kulturen så
öppnar sig helt nya möjligheter till reflektion och
diskussion, möjligheter som helt enkelt inte är synliga
när soporna placeras ”utanför”.
Ifrågasätt kategorierna!
Så slutsatsen av min diskussion om saker, sopor, natur
och kultur blir alltså denna: För att ta itu med sopor-
nas problematik måste vi börja se sopor med nya ögon
och tänka på dem i nya banor. Det är alltid nya tankar
som leder till nya handlingar. Det behövs hos oss alla
större långsiktighet, både bakåt och framåt i tid och
rum. Bakåt för att upptäcka hur naturen är en del av
vardagslivet, framåt för att se vilken roll vår konsum-
tion spelar för vår situation och allt det omkring oss
som vi påverkar genom vårt sätt att leva. Ett sätt att
hjälpa en sådan långsiktighet på traven kan vara att
diskutera hur kategoriseringar fungerar. Exakt varför
skiljer vi så strängt mellan natur och kultur? Mellan
saker och sopor? Vilka syften kan det finnas med dessa
och andra skarpa uppdelningar, och vad blir resultatet?
Våra reflektioner behöver inte leda till att vi överger
kategorier, men de kommer i varje fall att synliggöra
hur vi tänker och vilka konsekvenser tankar kan få. Ett
motsatspar som saker och sopor fixerar tanken vid
sopor som något fult och negativt, något vi vill bli av

---

59
med. Tänk om vi skulle kunna börja tänka på sopor
inte som det vi vill bli av med, utan som spår – eller
fossil – av det vi vill ha och vara? Kanske kunde vi då
se soporna som en del av det vi eftertraktar. Och varför
skulle inte sopor då kunna bli kul och sophantering en
del av vår självbild, precis som saker är kul och
sakhantering något vi med glädje sysslar med för att
skapa och visa upp oss själva? Jag tror inte det här nya
sättet att tänka på sopor är speciellt långt borta. 
Återvinningscentralen en social arena
Återvinningscentralen en lördag förmiddag är i allra
högsta grad en social arena. Det är väldigt trevligt. De
allra flesta verkar trivas – det finns uppenbarligen
redan en sorts tillfredsställelse i att hantera sopor. Man
kan köpa kompostjord och diskutera saker och sopor
med den hjälpsamma personalen. Man ser intressanta
saker som andra människor gjort sig av med. Man kan
till och med få besvara frågor om det man lämnar. 
Varför inte gå ett par steg längre och göra återvinnings-
centralerna till riktiga upplevelsecentra? Detta sker i
utvecklingen av många andra pedagogiska och kommer-
siella företag som exempelvis museer, köpcentra, national-
parker och naturreservat eller konstutställningar.
Här finns faktiskt alla möjligheter att synliggöra och
utveckla sopornas roll i ett kulturellt sammanhang och
på ett sätt som många skulle tycka vore riktigt roligt.

---