Innehåll Inledning 5 Birgitta Johansson På väg mot en avfallsinfarkt?
Yüklə 5,01 Kb. Pdf görüntüsü
|
- Bu səhifədəki naviqasiya:
- Vilken sophantering är bäst för miljön
- Fördelar och nackdelar med det mesta
- Rötning och kompostering flyttas ner
- Avfallsminskning
- Kompostering
80 81 Vilken sophantering är bäst för miljön? Tre forskare presenterar en egen avfallshierarki som avviker något från den vanliga. I slutet av kapitlet ger de tips för hemmet. Källsortera farligt avfall – det är självklart. Källsortera även annat avfall, men utan att anstränga dig. Om vi källsorterar oss trötta så kanske vi inte orkar göra annat som är minst lika viktigt för miljön. Jan-Olov Sundqvist är avfallsforskare på IVL Svenska miljöinstitutet AB. Tomas Ekvall är docent i energiteknik på Chalmers tekniska högskola. Göran Finnveden är docent och föreståndare för Centrum för miljöstrategisk forskning – fms på Kungliga tekniska högskolan, och forsknings- ledare på Totalförsvarets forskningsinstitut. 82 är vi konsumenter källsorterar vårt avfall blir det lättare att behandla varje typ av avfall på det sätt som är bäst för just den fraktionen: återvinning, för- bränning, rötning, kompostering eller deponering. För osorterade sopor finns det knappt några andra alternativ än avfallsförbränning och deponi. I det här kapitlet dis- kuterar vi hur olika alternativ för avfallsbehandling påverkar miljön och hur tydlig den miljönytta är som källsorteringen ger. När vi pratar om miljöaspekter i det här kapitlet, menar vi i första hand användning av råvaror och bränslen samt utsläpp av växthusgaser och andra vanliga föroreningar till luft och vatten. Våra slutsatser bygger på ett slags systemanalys som kallas livscykelanalys. Det betyder att vi tittar på miljö- belastningen från produkternas hela livscykel ”från vaggan till graven”, det vill säga från råvaruutvinning till avfallshantering. Vi tar också hänsyn till hur andra delar av samhället påverkas av avfallshanteringen, till exempel produktionen av energi och material. Fördelar och nackdelar med det mesta Återanvändning (återbruk) av flaskor, dunkar och andra produkter ger en miljövinst eftersom färre nya produkter behöver produceras och mindre avfall behö- ver tas omhand. Å andra sidan orsakar återanvändning en del miljöbelastning eftersom produkterna ofta måste göras rent noggrant innan de kan användas igen. N 83 Materialåtervinning av metall, plast och andra material i förbrukade produkter ger en miljövinst eftersom mindre material behöver produceras från malm, olja och andra naturresurser. Å andra sidan ger återvin- ningsprocesserna också utsläpp och annan miljöbelast- ning. Det gäller särskilt om olika material är blandade på ett sätt som gör det svårt att skilja dem åt. Förbränning av papper, plast och annat brännbart avfall leder till utsläpp och askor som måste tas omhand. Å andra sidan ger avfallsförbränningen också energi, framför allt fjärrvärme. Det ger en miljövinst om mindre fjärrvärme behöver produceras med andra bränslen. En del energi kan utvinnas även genom röt- ning av organiskt avfall och ur deponier, men betydligt mindre än den energi som utvinns vid avfallsförbränning. Rötning och kompostering flyttas ner För att ta ställning till vilken metod för avfallshantering som är bäst för miljön behöver vi ta hänsyn både till miljöbelastningen från avfallshanteringsprocesserna och till de miljövinster och miljöbelastningar som uppstår i andra delar av samhället, till exempel i fjärrvärme- systemet och vid produktionen av material. Många livs- cykelanalyser och andra systemanalyser har gjorts de senaste 15 åren för att försöka beskriva och utvärdera miljöbelastningen för olika slags avfallshantering. Genom dessa systemanalyser lär vi oss successivt allt mer om avfallshanteringen och om hur den påverkar andra delar av samhället. 84 Med den erfarenhet som vi hittills har samlat på oss kan vi presentera en egen avfallshierarki. Den gäller som huvudregel för att rangordna alternativen miljö- mässigt utifrån den kunskap vi har idag: 1. Avfallsminskning, exempelvis genom återanvändning av produkter 2. Materialåtervinning (gäller någorlunda väl sorterade fraktioner av exempelvis glas, plast, kartong och papper, samt aluminium och andra metaller) 3. Förbränning som ger energi (gäller kartong, papper, biologiskt nedbrytbart avfall, tunn aluminium och eventuellt plast) och rötning (gäller biologiskt ned- brytbart avfall) 4. Kompostering (gäller biologiskt nedbrytbart avfall) 5. Deponering på soptipp Den här hierarkin har mycket gemensamt med EU:s avfallshierarki (se sidan 29) som har vunnit bred accep- tans bland myndigheter och allmänhet i Sverige. Men jämfört med den allmänna uppfattningen har vi flyttat rötning och kompostering av organiskt avfall längre ner i hierarkin. Biologisk behandling som rötning och kompostering brukar oftast uppfattas som ett exempel på materialåtervinning och därmed rangordnas före förbränning. Våra livscykelanalyser ger inget stöd för en sådan rangordning. 85 Det finns undantag från den hierarki vi presenterar, och olika systemstudier ger ibland motstridiga resultat. Orsaken är bland annat att miljövinsten från material- återvinning beror på vilket material som ersätts, miljö- vinsten från förbränning beror på vilket bränsle som ersätts, nackdelarna med deponering beror på i vilket tidsperspektiv vi tittar på deponin, och så vidare. Därför går det inte att presentera en avfallshierarki som gäller i alla väder. Den avfallshierarki som tre avfallsforskare rekommenderar utifrån sin samlade kunskap skiljer sig från EU:s trappa (sidan 29) på ett par punkter. Den vitt spridda uppfattningen är att biologisk behandling är ett slags materialåtervinning. Men så ser inte de tre forskarna det. De har flyttat ner rötning ett trappsteg till samma nivå som förbränning. Kompostering är också nerflyttad och har fått ett eget trappsteg alldeles ovanför deponin. Yüklə 5,01 Kb. Dostları ilə paylaş:
|