Innehåll Inledning 5 Birgitta Johansson På väg mot en avfallsinfarkt?

60
Det finns naturum och kulturum över hela landet. Var
kommer vårt första hybridum att dyka upp, en attrak-
tion som med ett litet språkligt hopp kan bli vår tids
soprum med servering, filmvisning, butiker och
utställningar? Skolklasser och dagisgrupper, turister,
återvinnare, flanörer – målgrupperna är flera och stora.
Se sopan!
Så avståndet är inte långt mellan reflektioner över hur
vi kategoriserar fenomen i våra liv till funderingar om
sopstationer som, ja, varför inte turistattraktioner eller
nutida varianter av gamla tiders torg – ett livfullt
socialt och till och med kommersiellt rum. Soporna är
en del av kulturen, de är en del av vårt liv och de säger
mycket om vad vi gör, är och vill. Soporna har visser-
ligen varit felplacerade såväl mentalt som fysiskt ett
bra tag, men nu är det dags att se dem där de hör
hemma: inte där ute utan här inne, inte som rester
utan som delar, inte som värdelösa utan som värdefulla.
Soporna, det är vi.

---

61
Ska vi sortera lika mycket överallt?
Återvinning är inte gratis. Den kräver resurser, både
naturresurser och medborgarnas tid. Och vår tid är inte
gratis. Dessutom är förutsättningarna olika i olika delar
av landet. Dagens ineffektiva avfallspolitik behöver
ändras, skriver Christer Berglund. Insamlingen bör styras
till tätbefolkade områden och minska kraftigt i glest
befolkade områden. Om vi vill få bättre miljömässiga och
ekonomiska effekter i samhället bör harmoniserande
lagar slopas – även på Europanivå.
Christer Berglund är filosofie doktor i national-
ekonomi vid Luleå tekniska universitet och
forskar på ekonomisk effektivitet vid avfalls-
hantering och återvinning.

---

62
an får ofta intrycket i debatten att återvinning
ska stödjas så fort den minskar miljöpåverkan,
oberoende av vad dessa förutsatta miljöförbättringar
kostar den enskilde och samhället. Men återvinning är
varken en gratis aktivitet eller en godartad aktivitet i
sig själv. Återvinning är ett medel för att nå ett uppsatt
mål, vad detta mål än må vara. Återvinning är således
inte en kostnadsfri aktivitet; det går åt resurser för att
återvinna resurser och det är därför inte alltid själv-
klart att nettoeffekten är positiv. Ett konkret exempel
är att vi använder sopbilar för att samla in vårt genere-
rade avfall, vilket i sin tur medför utsläpp av avgaser.
Det går alltså åt resurser för att återvinna resurser! 
Hur mycket resurser som går åt skiljer sig mellan olika
delar av Sverige beroende på geografiska och demo-
grafiska skillnader, det vill säga skillnader i befolk-
ningen. Detta får inte negligeras i miljödebatten.
Vidare står inte hushållens (det vill säga vår) fritid till
gratis förfogande för samhälleliga åtaganden. Vår fritid
är begränsad. Vi medborgare kan inte ägna obegränsad
tid åt att samla matrester i komposten, skölja ur (oftast
i varmvatten som det går åt energi för att värma upp)
och sortera vårt avfall. Problemet ligger i att vår tid
inte är gratis.
Lönar det sig att sortera allt överallt?
Oavsett vilket mål som sätts upp av myndigheterna
bör kostnadseffektivitet vara vägledande för att nå
M

---

63
målet. Kostnader för återvinningen utgörs av uppsam-
ling och transport av de uttjänta varorna, följt av sepa-
rering, rengöring och bearbetning (av hushållen eller av
industrin) för att få råvaran till säljbart skick.
Kostnaderna för uppsamling och transport är låga så
länge de begränsas till geografiska områden med tät
befolkning. Men allteftersom upptagningsområdet
breddas till att omfatta mera avlägsna områden som är
glest befolkade så ökar kostnaderna. Även kostnaden för
utvinning, rengöring och bearbetning av det eftersökta
innehållet i uttjänta produkter kommer att vara låg så
länge man inriktar sig på produkter som innehåller bety-
dande mängder ren råvara. Kostnaderna stiger när vi för-
söker återvinna produkter med mindre råvaruinnehåll. 
Allt detta gör att kostnadskurvan stiger i takt med ökad
återvinningsambition och blir i princip oändligt hög när
vi närmar oss en återvinningsgrad på 100 procent, alltså
när insamlingen sträcker sig till områden långt borta
med begränsad konsumtion av produkter och när åter-
vinningen inkluderar produkter vars råvaruinnehåll är
litet och svårt att utvinna. Därför är det självklart att
kostnaderna för en viss stipulerad återvinningsgrad vari-
erar kraftigt mellan olika geografiska områden. Samma
resonemang bör naturligtvis tillämpas för att bestämma
i vilken utsträckning olika avfallshanteringsmetoder ska
tillämpas, det vill säga hur mycket av avfallet som ska gå
till förbränning och hur mycket som ska gå till återvinning.

---

64
Låg nyttjandegrad av returpapper i Sverige
Två begrepp används för att ”mäta” återvinningsakti-
vitet: nyttjandegrad och insamlingsgrad. Det senare är
lättare att förstå än det förra. Låt oss använda oss av
returpapper för att exemplifiera de två begreppen, och
sedan också begreppet kostnadseffektivitet. Returpapper
är ett bra exempel i och med att det är den överlägset
största fraktionen av vårt totala kommunala avfall.
Nyttjandegraden anger hur stor andel returpapper
som används i produktionen av nytt papper. Insam-
lingsgraden mäter hur mycket av det konsumerade
papperet vi samlar in. Min forskning på området visar
att nyttjandegraden till stor del bestäms av hur mycket
jungfrulig fiber det finns i förhållande till returfiber. Ett
land som Sverige har därför låg nyttjandegrad eftersom
vi har relativt stora skogstillgångar. Insamlingsgraden
bestäms i sin tur till stor del av demografiska faktorer
som befolkningstäthet och urbaniseringsgrad. I områden
där befolkningstätheten är hög tenderar också insam-
lingsgraden att vara hög. 
Fel att harmonisera kraven
Det här är något att tänka på när vi analyserar det fak-
tum att ett flertal aktörer har betonat värdet av har-
moniserade miljöregler inom EU. Bland annat har det
diskuterats att nyproducerat papper inom EU ska
innehålla en viss nyttjandegrad av returpapper.
Motivet har varit att motsatsen skapar oklarheter när
företag överväger nya investeringar i andra regioner.

---