En introduktion I kabbala

 

38 

 

är en spiral bestående av reshimot och uppstiganden som slutar vid syftet med skapelsen—våra 

själars rot, när vi är jämlika och förenade med Skaparen. 

Begäret efter det andliga 

 

Don efter person 

Den enda skillnaden mellan människor ligger i sättet på vilket de vill känna njutning. 

Njutningen i sig är emellertid formlös, obestämd. Men när den täcks med olika ”kläder” 

eller ”ytlager” skapar det illusionen att det finns olika sorters njutning, när det i själva 

verket är många olika sorters ytlager som finns. 

Det faktum att njutning i grund och botten är andlig förklarar varför vi har ett 

omedvetet begär att känna njutningen i sin rena, oförfalskade form—Skaparens Ljus—

istället för i ytlig klädsel. 

Och då vi är omedvetna om att skillnaden mellan människor ligger i de njutningslager de 

längtar efter, dömer vi dem beroende på vilka ytlager de föredrar. Vi tycker att vissa 

njutningslager är godkända, som till exempel att älska barn, medan andra, såsom droger, 

anses oacceptabla. När vi känner att ett oacceptabelt njutningsytlager håller på att visa sig 

i oss, tvingas vi att dölja vårt begär efter det ytlagret. Men ett begär försvinner inte för att 

man döljer det, och det korrigeras definitivt inte av det. 

 

Som vi har förklarat i det föregående stycket är den nedre delen av fas fyra substansen i Adam ha 

Rishons själ. Precis så som världarna är byggda enligt de växande begären, utvecklades Adams själ 

(mänskligheten) genom fem faser: noll (den stilla) till fyra (den andliga). 

Mänskligheten upplever varje fas maximalt till dess att den är uttömd.  Därefter dyker nästa 

begärsnivå upp enligt ordningsföljden av reshimot som är inbäddad i oss. Fram till idag har vi 

redan upplevt alla begärens reshimot från stilla till talande. Allt som återstår innan mänsklighetens 

evolution fullbordas är att vi ska uppleva de andliga begären maximalt. Då kommer vårt 

förenande med Skaparen att uppnås. 

Begären på den femte nivån började faktiskt visa sig redan på 1500-talet, vilket skildrats av 

kabbalisten Isaac Luria (Ari), men nuförtiden bevittnar vi framträdandet av den mest intensiva 

sorten på den femte nivån—det andliga  inom  det andliga.  Dessutom bevittnar vi dess 

framträdande  en masse, när miljoner människor över hela världen söker andliga svar på sina 

frågor. 

Eftersom de reshimot som träder fram idag står närmare det andliga än de gjorde tidigare, handlar 

de flesta frågor människor ställer om sitt ursprung, sina rötter! Fastän de flesta av dem har tak 

över huvudet och tjänar tillräckligt mycket för att försörja sig och sina familjer, har de frågor om 

varifrån de kommer, vems plan det är, och varför. När de inte tillfredställs av de svar religioner 

ger, söker de svaren från andra områden. 

Den stora skillnaden mellan fas fyra och alla andra faser är att i den här fasen måste vi utvecklas 

medvetet. I de tidigare faserna var det alltid Naturen som fick oss att flytta från fas till fas. Den 

gjorde det genom att utöva tillräckligt tryck på oss för att vi skulle känna oss så obekväma i vårt 

---

 

39 

 

nuvarande tillstånd att vi var tvungna att förändra det. Det är så här Naturen utvecklar alla sina 

delar: den mänskliga, den levande, den vegetativa, och även den stilla. 

Eftersom vi till naturen är lata flyttar vi oss från ett tillstånd till nästa först när trycket blir 

outhärdligt. Annars skulle vi inte lyfta ett finger. Logiken är enkel: Om jag mår bra där jag är, 

varför flytta på mig? 

Men Naturen har en annan plan. Istället för att tillåta oss att vara självbelåtna i vårt nuvarande 

tillstånd, vill den att vi ska utvecklas till dess att vi når dess egen nivå, Skaparens nivå. Detta är 

meningen med skapelsen. 

Så vi har två möjligheter: vi skulle kunna välja att utvecklas genom Naturens (smärtsamma) 

tryck, eller så kan vi utvecklas smärtfritt genom att delta i vårt medvetandes utveckling. Det finns 

ingen möjlighet att förbli outvecklade,  eftersom det inte passar in i Naturens plan när den 

skapade oss. 

Vår andliga nivå kan bara börja utvecklas om vi vill att den ska utvecklas och nå samma höjd som 

Skaparens. Precis som den fjärde av de fyra faserna måste vi frivilligt förändra vårt begär.  

Därför kommer Naturen fortsätta att utöva tryck på oss. Vi kommer att fortsätta att drabbas av 

orkaner, jordbävningar, epidemier, terrorism, och alla sorters naturliga och av människan 

framkallade prövningar tills vi inser att vi måste förändras, att vi medvetet måste återvända till vår 

rot. 

Bara som repetition: vår andliga rot utvecklades längs faserna noll till fyra; fas fyra delades upp i 

världar (dess övre del) och själar (dess nedre del). Själarna—samlade i Adam  ha  Rishons 

gemensamma själ—bröt sin relation genom att förlora känslan av enhet med Skaparen.  Detta 

sönderfallande  av  Adam  ha  Rishon  förde mänskligheten till sitt nuvarande tillstånd, med en 

osynlig barriär som skiljer de andliga världarna (ovanför den) från vår värld (nedanför den). 

Den  andliga kraften skapade en materiell partikel under barriären, vilken började utvecklas. 

Detta var Big Bang. 

Kom ihåg att när kabbalister talar om den andliga världen och den kroppsliga, fysiska världen, 

syftar de på altruistiska respektive egoistiska egenskaper. De syftar aldrig på världar som tar fysisk 

plats i något oupptäckt universum. 

Vi kan till exempel inte flyga till världen Yetzira  med ett rymdskepp,  eller ens upptäcka det 

andliga genom att förändra vårt beteende. Vi kan bara upptäcka det genom att bli altruistiska—

lika Skaparen. När vi gör det kommer vi att upptäcka att Skaparen redan finns inom oss, och att 

Han alltid har varit där och väntat på oss. 

Alla grader före den sista utvecklas utan medvetande om sitt ”själv”. Vad gäller vårt personliga 

medvetande, betyder inte det faktum att vi existerar att vi är medvetna om vår existens. Före vi 

når den fjärde nivån existerar vi bara. Med andra ord lever vi våra liv så bekvämt som vi kan, men 

vi tar vår existens för given utan att fråga om dess syfte. 

Men är det verkligen så uppenbart? Mineraler finns för att växter ska kunna nära sig på dem och 

växa, växter finns så att djur ska kunna nära sig på dem och växa; mineraler, växter och djur finns 

för att människor ska kunna nära sig på dem och växa. Men vad är syftet med människans 

existens?  Alla nivåerna tjänar oss, men vad eller vem  tjänar vi? Oss själva? Våra egon? När vi 

---