En introduktion I kabbala

 

9 

 

På så vis tog mänskligheten en omväg.  Fastän västerländsk filosofi införlivade delar av den 

kabbalistiska kunskapen, tog den i slutändan en helt annan riktning. Västerländsk filosofi 

frambringade vetenskaper som undersökte vår materiella värld, det som vi uppfattar med våra 

fem sinnen. Men kabbala är en vetenskap som utforskar det som händer bortom det som våra 

sinnen uppfattar. Den förändrade tonvikten drev mänskligheten i motsatt riktning från den 

ursprungliga kunskapen som kabbalisterna erhöll. Denna kursändring tog mänskligheten på en 

omväg vars konsekvenser vi kommer att utforska i nästa kapitel. 

De stora frågorna 

Kabbalan doldes för ungefär 2 000 år sedan. Det var helt naturligt—det fanns ingen efterfrågan 

efter den.  Ända sedan dess har mänskligheten sysselsatt sig med att utveckla monoteistiska 

religioner och, senare, vetenskap. Båda skapades för att besvara människans mest fundamentala 

frågor: ”Vilken är vår plats i världen, i universum?”, ”Vad är meningen med vår existens?”. Med 

andra ord: ”Varför föddes vi?”. 

Men idag känner människorna mer än någonsin att det som har fungerat i 2 000 år inte längre 

möter deras behov.  Svaren som religionen och vetenskapen ger tillfredställer dem inte längre. 

Dessa människor söker på annat håll efter svar på de mest grundläggande frågorna om meningen 

med livet. De vänder sig till österländska läror, spådom, magi och mysticism. Och några vänder 

sig till kabbala. 

Eftersom kabbalan uppstod för att besvara dessa fundamentala frågor, är svaren den ger direkt 

relaterade till dem. Genom att återupptäcka forntida svar på meningen med livet, reparerar  vi 

bokstavligen den spricka mellan mänskligheten och naturen som uppstod när vi vände oss bort 

från kabbala och till filosofi. 

Kabbala gör entré 

Kabbala gjorde  sin ”debut” för ungefär 5 000 år sedan i Mesopotamien, ett område som idag 

ligger i Irak. Mesopotamien var födelseort inte bara för kabbala, utan för alla forntida läror och 

all mysticism. På den tiden trodde folk på många olika läror, ofta följde de mer än en åt gången. 

Astrologi,  spådom, numerologi, magi,  trolldom, onda ögat—allt det och mer utvecklades och 

frodades i Mesopotamien, den tidens kulturella centrum. 

Så länge som folk var nöjda med sin tro kände de inget behov av förändring. De ville veta att 

deras liv skulle vara trygga, och vad de behövde göra för att kunna njuta av livet. De frågade inte 

efter livets ursprung, eller viktigast av allt, vem eller vad som skapat livets regler. 

Vid första anblick kan detta verka som en liten skillnad. Men skillnaden mellan att fråga om livet 

och att fråga om reglerna som ger livet form, är som skillnaden mellan att lära sig hur man kör en 

bil och att lära sig hur man gör en bil. Det är på en helt annan kunskapsnivå. 

Förändringens motor 

Begär dyker inte bara upp från ingenstans. De tar omedvetet sin form i oss, och stiger upp till 

ytan först när de blir någonting definierbart, som t.ex. ”Jag vill ha pizza”. Dessförinnan känns 

begären antingen inte alls, eller på sin höjd känns de som allmän rastlöshet. Vi har alla varit med 

om känslan av att vilja ha någonting utan att riktigt veta vad det är. Så känns ett begär som inte 

mognat ännu. 

---

 

10 

 

Platon sa en gång att ”nöden  är uppfinningarnas moder”, och han hade rätt.  Likaså lär oss 

kabbala att det enda sättet vi kan lära oss någonting på, är genom att först vilja lära oss det. Det 

är en mycket enkel ekvation: när vi vill någonting gör vi vad som behövs för att få det. Vi tar oss 

tiden, uppbådar energin, och utvecklar de nödvändiga färdigheterna. Det visar sig att 

förändringens motor är begär. 

Sättet på vilket våra begär utvecklas både gränsar av och ger form åt hela mänsklighetens historia. 

Under tiden som mänsklighetens begär utvecklades fick de folk att studera sin omgivning så att 

de skulle kunna förverkliga sina önskemål. Till skillnad från mineraler, växter och djur utvecklas 

människor hela tiden.  För varje generation, och varje människa, växer begären starkare och 

starkare. 

Att inta förarsätet 

Denna förändringens motor—begär—består av fem nivåer, noll till fyra. Kabbalister kallar denna 

motor för ”en vilja att ta emot njutning”, eller helt enkelt ”viljan att ta emot”. När kabbala 

uppkom, för ungefär 5 000 år sedan, var viljan att ta emot på nivå noll. Idag är vi, som du kanske 

har gissat, på nivå fyra—den mest intensiva nivån. 

Men på den tiden, när viljan att ta emot var på nivå noll, var begären inte tillräckligt starka för 

att separera oss och naturen från varandra.  Dåförtiden  var denna enhet med naturen, vilken 

många av oss idag betalar dyra pengar för att åter lära sig i meditationsklasser (och om vi är ärliga 

mot oss själva, inte alltid med framgång), det naturliga sättet att leva. Folk kände inte till något 

annat sätt. De visste inte ens att de skulle kunna skiljas från naturen, något de inte heller ville. 

På den tiden flöt mänsklighetens kommunikation med naturen och med varandra faktiskt på så 

bra att ord inte ens behövdes; istället kommunicerade folk med tanken, ungefär som telepati. Det 

var en enhetens tid, och hela mänskligheten var som en enda nation. 

Men när vi fortfarande  befann  oss i Mesopotamien  skedde en förändring: människors begär 

började växa och de blev mer egoistiska. Folk började vilja förändra naturen och använda den för 

sig själva. Istället för att vilja anpassa sig till naturen började de vilja förändra naturen till att passa 

deras  önskemål.  De avskildes från naturen, separerades och alienerades från den och från 

varandra. Idag, många, många århundraden senare, håller vi på att upptäcka att detta inte var en 

bra idé. Det fungerar helt enkelt inte. 

När folk började sätta sig själva i opposition till sin omgivning och sitt samhälle, är det klart att 

de inte längre skulle relatera till andra som släkt och till naturen som hem. Hat ersatte kärlek, och 

folk växte ifrån och skiljdes från varandra. 

Som en följd delades dåtidens enda nation upp. Först delades den i två grupper som rörde sig åt 

öst och väst. De två grupperna fortsatte att delas och splittras, vilket till slut bildade den 

mångfald nationer vi har idag. 

Ett av de tydligaste symptomen på uppdelningen, vilket Bibeln beskriver  som  ”Babels torns 

undergång”, var uppkomsten av olika språk.  De olika språken separerade  människor från 

varandra och skapade förvirring och krångel. Det hebreiska ordet för förvirring är bilbul, och för 

att markera förvirringen fick Mesopotamiens huvudstad namnet Babel (Babylon). 

 

---