En introduktion I kabbala



Yüklə 451,23 Kb.
Pdf görüntüsü
səhifə3/31
tarix22.10.2018
ölçüsü451,23 Kb.
#75507
1   2   3   4   5   6   7   8   9   ...   31

 

 



Detta pluralistiska moment medför harmoni och fred. Varje samhälle som har överlevt har ägt ett 

sådant. Enbart västerländska och förvästerländskade samhällen har glömt det. I försöken att skapa 

tekniska och ekonomiska framsteg har de fragmenterat systemets integritet och enighet. Det är 

hög tid att vi återställer det. 

Som jag genom bekantskap med dr Laitmans skrifter lärt mig, befordrar kabbala i sin autentiska 

form inte bara mänsklighetens och universums enighet och integritet, den erbjuder även 

praktiska åtgärder för att återställa det i tider då det är förlorat.  

Det är min innerliga rekommendation att noggrant  läsa igenom denna bok, då den 

tillhandahåller mycket mer än allmän kunskap om en gammal visdom. Den ger också en nyckel 

till att säkra mänsklighetens välbefinnande i dessa kritiska tider; tider då vi möter en utmaning 

utan motstycke, i form av att välja mellan den devolutionära vägen som leder till globalt 

sammanbrott, och den evolutionära vägen som kan leda oss till en värld av fred, harmoni, 

välbefinnande och hållbarhet. 

Ervin Laszlo

 



 

 



Kapitel 1: Kabbala då och nu 

Generalplanen 

Det är ingen hemlighet att kabbalan inte uppstod med dagens trendiga Hollywoodhype. Den har 

i själva verket funnits i tusentals år. När den först dök upp stod människorna mycket närmare 

naturen än idag. De kände en närhet till naturen och vårdade sin relation till den.  

På den tiden hade de ingen större anledning att vara  avskilda från naturen. De var inte lika 

egoistiska och alienerade från den naturliga miljön som vi är idag.  I själva verket var 

mänskligheten på den tiden en oskiljaktig del av naturen, som vördade sin närhet med den. 

Utöver det kände mänskligheten inte till naturen tillräckligt väl för att känna sig trygg; istället var 

vi rädda för naturkrafter, vilket tvingade oss att relatera till naturen som någonting som har större 

makt än vi.  

Då människorna å ena sidan stod nära naturen, å andra sidan var rädda för den, strävade de inte 

bara efter att lära känna den omgivande världen, utan ännu viktigare, att avgöra vad eller vem 

som styr den.  

På den tiden kunde människorna inte gömma sig undan naturens element som vi gör idag; de 

kunde inte undvika dess prövningar som vi gör i vår ”konstgjorda” värld. Viktigast av allt är att 

rädslan för naturen, och på samma gång närheten till den, drev på många att söka efter och 

upptäcka vad naturen planerat för dem, och händelsevis, för oss alla. 

Dessa banbrytande naturforskare ville veta om naturen verkligen hade ett mål, och i så fall vad 

mänsklighetens roll skulle kunna vara i denna generalplan. De individer  som fick den högsta 

kunskapsnivån, som nådde generalplansnivån, kallas ”kabbalister”. 

En mycket speciell människa bland dessa pionjärer var Abraham.  När han upptäckte 

generalplanen utforskade han den inte bara på djupet, utan han lärde först och främst ut den till 

andra. Han insåg att den enda garantin mot lidande och rädsla var att människor helt skulle 

förstå naturens plan för dem.  Och när han hade insett detta, skydde han ingen möda för att 

undervisa vem som än ville lära sig. På grund av detta blev Abraham den förste kabbalisten att 

starta en dynasti av kabbalalärare: De studenter som var mest värdiga blev nästa generations 

lärare, vilka i sin tur förmedlade kunskapen till nästa generation studenter. 

Kabbalister kallar generalplanens arkitekt för ”Skaparen”, och själva planen för ”skapelsetanken”. 

Med andra ord, och detta är viktigt, när kabbalister talar om Naturen eller Naturens lagar talar 

de om Skaparen. Och vice versa, när de talar om Skaparen talar de om Naturen eller Naturens 

lagar. Dessa termer är synonyma. 

 

Termen ”kabbalist” kommer från det hebreiska ordet kabbala (”mottagande”). 



Kabbalans originalspråk är hebreiska, ett språk utvecklat speciellt av och för kabbalister, 

för att underlätta för dem i kommunikationen sinsemellan om andliga ting. Många 

kabbalaböcker har skrivits även på andra språk, men de grundläggande termerna är 

alltid på hebreiska. 

 



 

 



För en kabbalist betecknar termen ”Skapare” inte en övernaturlig, åtskild entitet, utan den nivå 

en människa bör nå härnäst när hon söker högre kunskap. ”Skapare” heter Boreh på hebreiska, 

vilket innehåller två ord: Bo (kom) och Re’eh (se). ”Skapare” är alltså en personlig inbjudan att 

uppleva den andliga världen. 



Vetenskapens vagga 

Kunskapen de första kabbalisterna förvärvade gjorde mer än att hjälpa dem att förstå hur saker 

och ting fungerar bakom kulisserna. Med hjälp av den kunde de förklara de naturfenomen vi alla 

möter. Det föll sig helt enkelt naturligt att de blev lärare, och att den kunskap de vidareförmedlat 

till oss blev grunden för både antika och moderna vetenskaper. 

Kanske tänker vi oss kabbalisterna som avskilda människor som skriver magiska skrifter och 

gömmer sig i dunkla kammare med levande ljus.  Kabbalan hemlighölls trots allt till slutet av 

1900-talet. Detta smygförfarande framkallade talrika historier och legender om dess natur. Fastän 

de flesta av dessa historier inte är sanna, förbryllar och förvirrar de fortfarande de mest noggranna 

tänkare. 

 

Gottfried Leibnitz, en stor matematiker och filosof, uttryckte öppet sina tankar om hur 

hemlighetsfullheten påverkat kabbala: ”Eftersom människan inte hade den rätta nyckeln 

till hemligheten, blev kunskapstörsten i slutändan reducerad till alla möjliga trivialiteter 

och vidskepelser, vilket frambringade en sorts ‘vulgär kabbala’ som har väldigt lite 

gemensamt med den äkta kabbalan, men även olika fantasier som felaktigt går under 

namnet magi, och detta är vad som fyller böckerna.” 

 

Men kabbala har inte alltid varit hemligt. De första kabbalisterna var faktiskt väldigt öppna med 



sin kunskap, och samtidigt väldigt engagerade i sina samhällen. Ofta var kabbalisterna sina 

nationers ledare. Av alla dessa ledare är kung David antagligen det mest kända exemplet på en 

framstående kabbalist som även var en stor ledare. 

Kabbalisternas engagemang i sina samhällen hjälpte deras samtida lärda att utveckla grundvalen 

till vad vi idag känner som ”västerländsk filosofi”, vilken  senare blev grunden för modern 

vetenskap.  Så här skriver Johannes Reuchlin, en  klassiskt lärd humanist  och expert på antika 

språk och traditioner, om detta i sin bok De Arte Cabbalistica: ”Min lärare, Pytagoras, filosofins 

fader, tog sin lära från kabbalister … Han var först med att översätta ordet kabbala, okänt för 

sina samtida, till det grekiska ordet filosofi  Kabbala låter oss inte leva våra liv i stoftet, utan 

höjer vårt medvetande till höjden av kunskap”. 



Andra vägar 

Men filosofer var inte kabbalister. Eftersom de inte studerade kabbala kunde de inte helt förstå 

den kabbalistiska kunskapens djup. Därför utvecklades och behandlades kunskap, som borde ha 

utvecklats och behandlats på ett väldigt specifikt sätt, på ett felaktigt sätt. När kabbalistisk 

kunskap kom till andra delar av världen, där det vid den tidpunkten inte fanns några kabbalister, 

fick den också en annan kurs. 




Yüklə 451,23 Kb.

Dostları ilə paylaş:
1   2   3   4   5   6   7   8   9   ...   31




Verilənlər bazası müəlliflik hüququ ilə müdafiə olunur ©www.genderi.org 2024
rəhbərliyinə müraciət

    Ana səhifə