En introduktion I kabbala

 

54 

 

Kapitel 6: Den smala vägen till frihet

 

Nu kanske du blir överraskad, men du vet redan en hel del om kabbala. Låt oss bläddra bakåt 

och repetera. Du känner till att kabbala började för ungefär 5 000  år sedan i Mesopotamien 

(dagens Irak).  Den upptäcktes när människor sökte efter meningen med sina liv. De 

människorna upptäckte att anledningen till att vi alla föds är för att ta emot den ultimata 

njutningen i form av att bli som Skaparen. När de upptäckte det bildade de studiegrupper och 

började vidareförmedla kunskapen. 

Dessa första kabbalister berättade för oss att allt vi består av är en vilja att ta emot njutning, som 

de delade upp i fem nivåer—stilla, vegetativ, levande, talande, och andlig. Viljan att ta emot är 

väldigt viktig, eftersom den är motorn bakom allt vi gör i denna värld. Med andra ord försöker vi 

alltid ta emot njutning, och ju mer vi har desto mer vill vi ha. En följd av det är att vi ständigt 

utvecklas och förändras. 

Därefter lärde vi oss att skapelsen formades i en fyrfasprocess, där roten (synonymt med Ljuset 

och Skaparen) skapade viljan att ta emot; viljan att ta emot ville ge, bestämde sig sedan för att ta 

emot som ett sätt att ge, och ville slutligen ta emot igen. Men den här gången ville den ta emot 

kunskapen om hur man gör för att vara Skaparen, givaren. 

Efter de fyra faserna delades viljan att ta emot upp i fem världar och en själ som kallas Adam ha 

Rishon.  Adam  ha  Rishon  föll sönder och materialiserade i vår värld. Med andra ord är vi alla 

egentligen en själ, sammanbundna med och beroende av varandra precis som cellerna i en kropp. 

Men när viljan att ta emot växte blev vi mer egoistiska och slutade känna att vi är en. Nuförtiden 

känner vi istället bara oss själva, och även om vi relaterar till andra gör vi det för att ta emot 

njutning genom dem. 

Detta egoistiska tillstånd kallas ”Adam ha Rishons sönderfallna själ” och det är vår uppgift, som 

delar av denna själ, att korrigera den. Egentligen måste vi inte korrigera den, men vi måste vara 

medvetna om att vi i vårt nuvarande tillstånd inte kan känna riktig njutning på grund av viljan 

att ta emots lag: ”När jag har det jag vill ha, vill jag inte längre ha det.” När vi inser det börjar vi 

leta efter en väg ut ur denna lags fälla, egoismfällan. 

Att leta efter frihet från egot leder till att ”punkten i hjärtat”, begäret efter det andliga, 

framträder. ”Punkten i hjärtat” är som varje begär; det ökar och minskar beroende på påverkan 

från omgivningen. Så om vi vill öka vårt begär efter det andliga måste vi skapa en omgivning som 

främjar det andliga. Detta sista (men viktigaste) kapitel i vår bok, kommer att handla om vad 

som behöver göras för att få till stånd en omgivning som stödjer begäret efter det andliga på en 

personlig, social, och internationell nivå. 

Mörkret före gryningen 

På natten är det som mörkast precis före gryningen. Likaså sa författarna till Zohar för nästan 

2 000 år sedan att mänsklighetens mörkaste tid kommer att vara precis före dess andliga 

uppvaknande. I hundratals år, med början i Ari, författaren till Livets träd som levde på 1500-

talet, har kabbalister skrivit att tiden Zohar talar om är slutet av 1900-talet. De kallade den ”den 

sista generationen”. 

De menade inte att världen skulle gå under i någon apokalyptisk, storslagen händelse. Inom 

kabbala representerar en generation ett andligt tillstånd. Den sista generationen är det sista och 

---

 

55 

 

högsta  tillstånd som kan nås. Och kabbalister har sagt att tiden vi lever i—början av det 

tjugoförsta århundradet—är den tid då vi skulle komma att se det andliga  uppstigandets 

generation. 

Men dessa kabbalister sa också att för att detta ska kunna ske får vi inte fortsätta att utvecklas på 

samma sätt som vi hittills. De sa att idag krävs ett medvetet, fritt val om vi vill växa.  

Som är fallet med varje början eller födelse, så är framväxandet av den sista generationen, det fria 

valets generation, ingen lätt process. Till helt nyligen har vi utvecklats i våra lägre begär—stilla 

till och med talande—utelämnande den andliga nivån.  Men nu dyker andliga  reshimot  (man 

skulle också kunna säga andliga gener) upp i miljontals människor, som kräver att realiseras i det 

verkliga livet. 

När dessa reshimot dyker upp i oss för första gången, har vi ännu inte rätt metod för att handskas 

med dem. De är som en helt ny teknologi som vi ännu måste lära oss att handskas med. Så när vi 

lär oss försöker vi realisera den nya sortens reshimot med våra gamla tänkesätt, eftersom vi kunde 

realisera våra reshimot på lägre nivåer med hjälp av dem. Men de sätten är otillräckliga för att 

hantera dessa nya reshimot, och misslyckas därför med sin uppgift, vilket lämnar oss tomma och 

frustrerade. 

När dessa reshimot dyker upp i en individ, växer frustration och sedan depression tills han eller 

hon lär sig att handskas med dessa nya begär. Det här händer vanligtvis genom att tillämpa 

kabbalans visdom, vilken från början utformats speciellt för att man ska lyckas hantera andliga 

reshimot, som vi beskrev i kapitel ett. 

Om en person emellertid inte kan hitta en lösning, kanske han eller hon faller ner i 

arbetsnarkomani, alla sorters beroenden, och andra försök att undertrycka problemen med de nya 

begären, i ett försök att undvika att handskas med en obotlig värk. 

På en personlig nivå är ett sådant tillstånd mycket plågsamt, men det utgör inte ett tillräckligt 

allvarligt problem för att skapa instabilitet i samhällsstrukturen.  Hur som helst, när andliga 

reshimot visar sig i miljontals människor ungefär samtidigt, och särskilt om det händer i många 

länder samtidigt, då står du inför en global kris. Och en global kris kräver en global lösning. 

Det är uppenbart att mänskligheten idag befinner sig i en global kris. Depressionen  stiger i 

höjden  och har nått nivåer utan motstycke i USA, men det ser inte mycket bättre ut i andra 

utvecklade länder. Världshälsoorganisationen (WHO) rapporterade 2001 att ”depression är den 

största orsaken till handikapp i USA och hela världen”. 

Ett annat stort problem i det moderna samhället är drogmissbrukets alarmerande utbreddhet. 

Det är inte det att droger inte alltid har använts, men förr i tiden användes de främst som 

medicin och i ritualer, medan de idag används i en mycket yngre ålder, främst för att lätta det 

känslomässiga tomrum som så många unga människor känner. Och eftersom depressionen stiger 

i höjden gör även användandet av droger och drogrelaterad brottslighet det. 

En annan av krisens facetter är familjeenheten. Familjeinstitutionen brukade vara sinnebilden för 

stabilitet, värme, och skydd, men så inte längre. Enligt (övers. anm: såväl SCB som) amerikanska 

National Center for Health Statistics skiljer sig ett par för vartannat som gifter sig, och statistiken 

ser ungefär likadan ut i hela västvärlden. 

---