En introduktion I kabbala

 

36 

 

Uppför stegen 

När kabbalister talar om att utvecklas andligt talar de om att klättra upp för den andliga stegen. 

Detta är anledningen till att kabbalisten Yehuda Ashlag kallade sin kommentar på boken Zohar 

för Perush HaSulam (Stegkommentaren), för vilken han kallades Baal HaSulam (Stegens Ägare). 

Men om vi vänder tillbaka några blad kommer vi att se att ”upp för stegen” egentligen betyder 

”tillbaka till rötterna”. Det är för att vi redan har varit där uppe, men nu måste vi själva lista ut 

hur vi ska ta oss tillbaka dit. 

Roten är vårt slutliga mål; det är dit vi i slutändan är på väg. Men för att nå dit fort och fridfullt 

behöver vi ett stort begär efter det—ett kli. Ett sådant begär efter det andliga kan bara komma 

från Ljuset, från Skaparen, men för att bli tillräckligt starkt måste det intensifieras av 

omgivningen. 

Låt oss förtydliga: Om jag vill ha en kakbit föreställer jag mig kakan i mitt sinne, dess konsistens, 

färg, söta doft, och sättet den smälter i min mun. Ju mer jag tänker på den, desto mer vill jag ha 

den. Inom kabbala skulle vi säga att ”kakan skiner” för mig med ”omgivande Ljus”. 

För att vilja känna det andliga måste vi därför förvärva den sorts omgivande Ljus som kommer 

att göra så att vi vill känna  andliga njutningar. Ju mer av detta Ljus vi samlar, desto fortare 

kommer vi att avancera. Att vilja känna det andliga kallas ”att lyfta MAN”, och tekniken för att 

göra det är densamma som för att öka begäret efter kakan—föreställ dig det, tala om det, läs om 

det, tänk på det, och gör vad än du kan för att fokusera på det. Men det kraftfullaste medlet för 

att öka vilket begär som helst är vår sociala miljö. Vi kan använda miljön till att intensifiera vårt 

andliga begär, vår MAN, och därmed accelerera vårt framåtskridande. 

 

Är det någon skillnad på att kalla Ljuset för ”omgivande Ljus” eller bara ”Ljus”? 

De olika etiketterna ”omgivande Ljus” och ”Ljus” hänför till två funktioner hos samma 

Ljus. Ljus som inte anses vara omgivande är vad vi upplever som njutning, medan 

omgivande Ljus är Ljuset som bygger vårt kli, dit Ljuset slutligen kommer att komma in. 

Båda är egentligen ett Ljus, men när vi upplever det som korrigerande och uppbyggande 

kallar vi det för ”omgivande Ljus”. När vi känner det som ren njutning kallas vi det för 

”Ljus”. 

Det är helt naturligt att vi inte kommer att ta emot något Ljus före det att vi utvecklar 

ett kli. Men Ljuset finns där, omgivande våra själar precis som naturen alltid omger oss. 

Så när vi inte har ett kli bygger det omgivande Ljuset vårt kli åt oss genom att öka vårt 

begär efter det. 

 

Vi kommer att tala mer om miljön i kapitel sex, men låt oss för tillfället tänka på det så här: Om 

alla runt mig vill och talar om samma sak, och det bara finns en sak som är ”inne”, är jag så gott 

som tvungen att vilja samma sak. 

I kapitel två sa vi att framträdandet av ett kli, ett begär, tvingar vår hjärna att leta efter sätt att 

fylla detta kli med Ohr (Ljus), för att tillfredställa det. Ju större kli, desto större Ljus; ju större 

Ljus, desto fortare kommer vi att hitta den rätta vägen. 

---

 

37 

 

Vi behöver fortfarande förstå hur det omgivande Ljuset bygger vårt kli och varför det över huvud 

taget kallas ”Ljus”. Och för att förstå allt det, måste vi förstå begreppet reshimot. 

De andliga världarna och Adam ha Rishons själ utvecklades i en viss ordning. I världarna var det 

Adam Kadmon, Atzilut, Beria, Yetzira, och Assiya; i Adam ha Rishon namngavs utvecklingen efter 

den typ av begär som trädde fram—stilla, vegetativt, levande, talande, och andligt. 

Precis som vi inte glömmer vår barndom, utan litar på de tidigare händelserna i våra nuvarande 

upplevelser, förloras inte varje fullbordat steg i den evolutionära processen, utan de lagras i vårt 

undermedvetna ”andliga minne”. Med andra ord ligger hela vår andliga evolutions historia inom 

oss, från tiden då vi var en med skapelsetanken fram till denna dag. Att klättra upp för den 

andliga stegen innebär att ännu en gång komma ihåg de tillstånd vi redan har upplevt, och att 

avtäcka de minnena. 

Dessa minnen kallas lämpligtvis för reshimot (minnen), och varje reshimo (reshimot i singular) står 

för ett specifikt andligt tillstånd. Eftersom vår andliga evolution utvecklades i en speciell ordning, 

dyker reshimoten upp inom oss i precis den ordningen. Med andra ord är våra framtida tillstånd 

redan fastställda eftersom vi inte skapar någonting nytt; vi kommer bara ihåg händelser som vi 

redan har varit med om, vilka vi är omedvetna om. Det enda vi kan påverka, och detta kommer 

vi att diskutera ingående i de följande kapitlen, är hur fort vi kan klättra upp för stegen. Ju mer 

möda vi lägger på att klättra upp för den, desto fortare kommer dessa tillstånd att förändras och 

desto fortare kommer vår andliga utveckling att gå. 

Varje reshimo är slutfört när vi har upplevt det helt och hållet, och när ett reshimo slutar dyker 

följande reshimo upp som i en kedja. Detta följande reshimo skapade ursprungligen det nuvarande 

reshimo, men eftersom vi nu klättrar upp för stegen igen väcker det nuvarande reshimo upp sin 

ursprungliga skapare. Därför bör vi aldrig förvänta oss att avsluta vårt nuvarande tillstånd så att vi 

kan vila, för när det nuvarande tillståndet är över kommer det att leda till det tillstånd som står 

på tur tills vi fullbordar vår korrektion. 

När vi försöker bli altruistiska (andliga) kommer vi närmare vårt korrigerade tillstånd eftersom vi 

väcker  reshimoten  fortare. Och då dessa reshimot  är minnen av högre andliga erfarenheter,  är 

förnimmelserna de skapar i oss mer andliga förnimmelser. 

När det sker börjar vi vagt känna samhörigheten, enheten  och kärleken som finns i det 

tillståndet, ungefär som ett avlägset, svagt ljus. Ju mer vi försöker nå det, desto närmare kommer 

vi, och desto starkare skiner det. Ju starkare Ljuset är, desto starkare är även vårt begär efter det, 

och därmed bygger Ljuset vårt kli, vårt begär efter det andliga. 

Nu förstår vi också att namnet ”omgivande Ljus” perfekt beskriver hur vi känner det. Så länge 

som vi inte har nått det ser vi det som externt, när det attraherar oss med sitt förblindande löfte 

om lycksalighet. 

Varje gång Ljuset bygger ett tillräckligt stort kli  för att vi ska kunna gå upp till nästa nivå, 

kommer nästa reshimo och ett nytt begär dyker upp i oss. Vi vet inte varför våra begär förändras, 

eftersom de alltid är delar av reshimot från en högre grad än vår nuvarande nivå, även när de inte 

verkar vara det. 

Så precis som det senaste reshimo som dök upp och förde oss till vårt nuvarande tillstånd, närmar 

sig nu ett nytt begär från ett nytt reshimo. Det är så här vi fortsätter att klättra upp för stegen. Det 

---