En introduktion I kabbala

 

44 

 

Tredje gränsen—vem som upplever 

Även om Zohar går in på djupet om vad varje värld innehåller och vad som sker där, som om det 

fanns en fysisk plats där dessa saker sker, hänför det sig i själva verket  enbart till själars 

upplevelser. Med andra ord handlar det om hur kabbalister upplever saker, och de berättar för oss 

hur även vi ska kunna uppleva dem. När vi i Zohar läser om händelser i världarna BYA, lär vi oss 

därför  egentligen  om hur Rabbi Shimon Bar-Yochai (Zohars  författare)  upplevde  andliga 

tillstånd, som återberättats av hans son, Rabbi Abba. 

Det är även så att när kabbalister skriver om världarna ovanför BYA skriver de egentligen inte 

specifikt om de världarna, utan om hur författarna  upplevde  de världarna när de befann sig i 

världarna  BYA. Och eftersom kabbalister skriver om deras personliga erfarenheter finns det 

likheter och skillnader i kabbalistiska skrifter.  En del av det de skriver handlar om världarnas 

generella struktur, som till exempel namnen på alla sefirot och världar. Andra saker handlar om 

personliga upplevelser som de är med om i dessa världar. 

Om jag till exempel berättar för en vän om min resa till New York, kanske jag pratar om Times 

Square eller de stora broarna som kopplar samman Manhattan med fastlandet. Men jag kanske 

också pratar om hur överväldigad jag kände mig när jag körde genom den massiva Brooklyn 

Bridge, och hur det känns att stå mitt på Times Square, omgiven av en bländande ljus- färg- och 

ljuduppvisning, och känslan av total anonymitet. Skillnaden mellan de första två exemplen och 

de senare två är att i det senare paret återberättar jag personliga erfarenheter, medan jag i de första 

två talar om intryck som alla kommer att uppleva när de är på Manhattan, även om alla kommer 

att uppleva dem olika. 

 

Det är absolut nödvändigt att komma ihåg att Zohar inte bör behandlas som en rapport 

om mystiska händelser eller en samling sagor. Zohar bör, likt alla andra kabbalaböcker, 

användas som ett läroverktyg. Detta innebär att boken kommer att hjälpa dig enbart om 

du också vill uppleva det den beskriver. Annars kommer boken inte att vara till någon 

större nytta för dig, och du kommer inte att förstå den. 

Kom ihåg detta: Att rätt förstå kabbalistiska texter beror på din intention när du läser 

dem, på anledningen till varför du öppnade dem, inte på styrkan hos ditt intellekt. 

Enbart om du vill förvandlas till de altruistiska kvaliteter som texten beskriver kommer 

texten att påverka dig. 

 

När vi talade om den första gränsen sa vi att Zohar enbart talar utifrån perspektiven materia och 

form i materia. Materia är viljan att ta emot, och form i materia är intentionen med vilken viljan 

att ta emot faktiskt tar emot—för mig eller för andra.  Enklare uttryckt: Materia  =  vilja att ta 

emot; Form = intention. 

Skänkandeformen i sig kallas ”världen  Atzilut.”  Skänkande i sin abstrakta form är Skaparens 

attribut;  det är helt obesläktat med de skapade, vilka till sin natur är mottagare.  De skapade 

(människorna)  kan  emellertid svepa in sin vilja att ta emot med skänkandeformen  så att den 

liknar skänkande. Vi kan faktiskt med andra ord ta emot och samtidigt bli givare. 

Det finns två skäl till varför vi inte bara kan ge: 

---

 

45 

 

1) För att ge måste det finnas någon som vill ta emot. Förutom oss (själarna) finns emellertid 

bara Skaparen, som inte har något behov av att ta emot någonting, eftersom Hans natur är att ge. 

Därför är givande inte ett hållbart alternativ för oss.  

2)  Vi har inget begär efter det.  Vi kan inte ge eftersom vi består av en vilja att ta emot; 

mottagande är vår substans, vår materia. 

Detta senare skäl är mer komplext än det kan verka vid en första anblick. När kabbalister skriver 

att allt vi vill är att ta emot menar de inte att allt vi gör  är tar emot, utan att detta är det 

underliggande motivet bakom allt vi gör. De uttrycker det väldigt tydligt: Om det inte ger oss 

någon njutning så kan vi inte göra det. Det är inte bara så att vi inte vill göra det, vi kan det 

bokstavligen inte.  Det är så för att Skaparen (Naturen) enbart skapade oss med en  vilja att ta 

emot, eftersom allt Han vill är att ge. Därför behöver vi inte förändra våra handlingar, utan bara 

de underliggande motiven bakom dem. 

Uppfattande av verkligheten 

Många termer används för att beskriva förståelse.  För kabbalister kallas den djupaste 

förståelsenivån för ”insikt”. Eftersom de studerar de andliga världarna är deras mål att nå ”andlig 

insikt”. Insikt betecknar så djup och fullständig förståelse av det upplevda att inga frågor kvarstår. 

Kabbalister skriver att vid mänsklighetens evolutions slut kommer vi alla att nå Skaparen i ett 

tillstånd som kallas ”formekvivalens”. 

För att nå det målet definierade kabbalister noggrant vilka delar av verkligheten vi bör studera, 

och vilka vi inte bör studera. För att bestämma dessa två vägar följde kabbalisterna en mycket 

enkel princip: Om det gör det lättare för oss att lära oss snabbare och exaktare, då bör vi studera 

det. Om inte, bör vi ignorera det. 

Kabbalister i allmänhet, och Zohar  i synnerhet,  uppmärksammar oss på att enbart studera de 

delar vi kan uppfatta med absolut säkerhet. Varhelst gissningar är inblandade, bör vi inte slösa 

bort vår tid, då vår insikt skulle vara ifrågasättbar. 

Kabbalisterna säger även att av de fyra perceptionskategorierna—materia, form i materia, abstrakt 

form, och essens—kan vi bara uppfatta de två första med säkerhet. Av denna anledning handlar 

allt som står i Zohar om begär (materia) och hur vi använder dem: antingen för oss själva eller för 

Skaparen. 

Kabbalisten Yehuda Ashlag skriver: ”Om läsaren inte förstår att vara försiktig med gränserna, och 

tar saker ur sitt sammanhang, kommer han eller hon omedelbart att bli förvirrad”. Detta kan 

hända om vi inte begränsar våra studier till materia och form i materia. 

Vi måste förstå att det inte finns några ”förbud” i det andliga. När kabbalister kallar någonting 

”förbjudet” betyder det att det är omöjligt. När de säger att vi inte borde studera abstrakt form 

och essens, betyder inte det att vi kommer att träffas av blixten om vi gör det; det betyder att vi 

inte kan studera de kategorierna även om vi verkligen vill göra det. 

Yehuda Ashlag använder elektricitet som ett exempel för att förklara varför essensen är omärklig. 

Han säger att vi kan använda elektricitet på många olika sätt: för att värma eller kyla, spela musik 

eller titta på film. Elektricitet kan klä sig i många olika former; men kan vi uttrycka 

elektricitetens själva essens? 

---