En introduktion I kabbala

 

62 

 

omgivningen som skapar nya drag i oss; det är bara det att när man är bland en viss sorts 

människor uppmuntras vissa aspekter i vår natur att bli mer aktiva än de var tidigare. 

4. Förändringar i den externa omgivningen 

Omgivningen som påverkar kornet  påverkas i sin tur av andra faktorer, såsom 

klimatförändringar, luftkvalitet, och närliggande växter. Det är därför vi odlar växter i växthus 

och konstgödslar marken. Vi försöker skapa en så bra miljö som möjligt för plantorna att växa i. 

I vårt mänskliga samhälle förändrar vi vår miljö hela tiden: vi gör reklam för nya produkter, väljer 

regeringar, går i alla sorters skolor, och umgås med vänner. För att kontrollera vår egen 

utveckling, borde vi därför lära oss att kontrollera vilken sorts människor vi umgås med, och, 

viktigast av allt, vilka människor vi ser upp till. Det är de som kommer att påverka oss mest. 

Om vi vill bli korrigerade, altruistiska, behöver vi veta vilka sociala förändringar som kommer att 

gynna vår korrektion, och genomföra dem. Med hjälp av denna sista faktor—förändringarna i 

den externa miljön—gestaltar vi vår essens, förändrar vi vår bädds attribut, och inverkar därmed 

på vårt öde. Det är här vi har fri vilja. 

Att välja rätt miljö för korrektion 

Även om vi inte kan bestämma vår bädds  attribut kan vi ändå påverka våra liv och vårt öde 

genom att välja vår sociala miljö. Eftersom miljön påverkar bäddens attribut, kan vi med andra 

ord påverka vår egen framtid genom att bygga vår miljö så att den gynnar målen vi vill uppnå. 

När jag väl har valt min riktning och byggt en miljö som ska lotsa mig dit, kan jag använda min 

omgivning som en drivraket för att accelerera min utveckling. Om jag till exempel vill ha pengar 

kan jag omge mig själv med människor som vill ha det, talar om det, och jobbar hårt för att få 

det. Detta kommer att inspirera även mig att jobba hårt för det, och förvandla mitt medvetande 

till en fabrik som producerar planer för att tjäna pengar. 

Ett till exempel: Om jag är överviktig och vill förändra det, är det lättaste sättet att göra det på att 

omge mig själv med människor som tänker och talar om, samt uppmuntrar varandra, att gå ner i 

vikt. Jag kan i själva verket göra mer än att omge mig själv med människor för att skapa en miljö; 

jag kan förstärka miljöns påverkan med böcker, filmer och tidskriftsartiklar. Vad som helst som 

ökar och stödjer mitt begär att gå ner i vikt hjälper. 

 

Lika barn ... 

I det första kapitlet talade vi om ”formekvivalensprincipen”. Samma princip gäller även 

här, men på en fysisk nivå. Liknande människor känner sig bekväma tillsammans 

eftersom de har samma begär och samma tankar. Vi känner alla till att lika barn leka 

bäst. Men vi kan vända på steken. Genom att välja vilka vi leker med kan vi påverka 

vilka barn vi i slutändan kommer att bli. 

 

Allt beror på miljön. AA, drogrehabiliteringsinstitutioner, viktväktarna, alla dessa använder 

omgivningens kraft för att hjälpa människor när de inte kan hjälpa sig själva. Om vi använder 

---

 

63 

 

våra omgivningar på rätt sätt kan vi åstadkomma saker vi inte ens vågat drömma om. Och bäst av 

allt, vi skulle inte ens uppleva det som om vi ansträngde oss för att uppnå dem. 

Begäret efter det andliga är inget undantag. Om jag längtar efter det andliga och vill öka mitt 

begär efter det, behöver jag bara ha rätt vänner, böcker och filmer runt mig. Människans natur 

kommer att göra resten. Om en grupp människor bestämmer sig för att bli lika Skaparen, kan 

ingenting hindra dem, inte ens Skaparen själv. Kabbalister kallar det: ”Mina söner har besegrat 

Mig”. 

Så varför upplever vi inte att det råder spiritualitetsfeber? Nå, det finns en liten hake: du kan inte 

känna det andliga om du inte redan är där. Problemet är att utan att se eller känna målet är det 

riktigt svårt att verkligen vilja dit, och vi har redan sett att det är mycket svårt att nå någonting 

utan att ha ett stort begär efter det. 

Föreställ dig det så här: varje önskan vi har i den här världen har vi till följd av någon extern 

påverkan på oss. Om jag tycker om pizza beror det på att vänner, föräldrar, TV, någonting eller 

någon berättade för mig om hur gott det är. Om jag vill bli en advokat beror det på att samhället 

gav mig intrycket av att det på något sätt lönar sig att vara advokat. 

Men var i vårt samhälle kan jag hitta någonting eller någon som säger till mig att det är 

fantastiskt att vara som Skaparen? Om dessutom inget sådant begär existerar i samhället, hur dök 

det plötsligt upp i mig? Dök det upp ur tomma intet? 

Nej, inte ur tomma intet; ur reshimot. Det är ett minne av framtiden. Låt mig förklara. Långt 

tillbaka, i kapitel fyra, sa vi att reshimot är minnen som har registrerats inom oss när vi befann oss 

högre upp på den andliga stegen. Dessa reshimot  ligger i vårt undermedvetna och visar sig ett 

efter ett; varje reshimo väcker upp nya eller starkare begär från tidigare tillstånd. Dessutom är det 

så, att eftersom vi alla en gång befann oss högre upp på den andliga stegen, kommer vi alla att 

känna uppvaknandet av begäret efter att komma tillbaka till de andliga tillstånden inom oss när 

det är dags för oss att uppleva dem—begärens andliga nivå. På så vis är reshimot minnen av våra 

egna framtida tillstånd. 

Därför borde frågan inte vara ”Hur kommer det sig att jag har ett begär efter någonting som 

omgivningen inte presenterat för mig?” Istället borde vi fråga ”När jag väl har detta begär, hur 

gör jag det mesta av det?” Och svaret är enkelt: Behandla det som allt vad du annars vill uppnå—

tänk på det, prata om det, läs om det, sjung om det. Gör allt du kan för att göra det viktigt, och 

din utveckling kommer att accelerera proportionellt. 

I Mishna (Pirkey Avot 6:10) finns en inspirerande (och sann) historia om en vis man som gick 

under namnet Rabbi Yosi Ben Kisma, den störste kabbalisten på sin tid. En dag erbjöd en rik 

köpman från en annan stad honom att flytta till den rika mannens stad, så att han skulle kunna 

öppna ett seminarium för stadens visdomstörstande människor. Köpmannen förklarade att det 

inte fanns några visa i hans stad, och att staden behövde andliga lärare. Det säger sig självt att han 

lovade Rabbi Yosi att alla hans personliga och utbildningsmässiga behov skulle tillgodoses 

generöst. 

Till köpmannens stora förvåning avböjde Rabbi Yosi resolut, och hävdade att han under inga 

omständigheter skulle flytta till ett ställe där det inte fanns några andra visa. Den förfärade 

köpmannen försökte argumentera och framkastade att Rabbi Yosi var generationens visaste och 

att han inte behövde lära sig från någon.  

---