En introduktion I kabbala

 

56 

 

Det är heller inte längre en situation där paren måste gå igenom en stor kris eller 

personlighetskrock för att bestämma sig för skilsmässa. Nuförtiden kan inte ens par som är 50-70 

år finna några skäl till att fortsätta vara tillsammans efter att deras barn har lämnat hemmet. 

Eftersom deras inkomster är tryggade är de inte rädda för att börja på nytt vid en ålder som bara 

ett fåtal år tillbaka hade ansetts vara oacceptabel för sådana steg. Vi har till och med ett finurligt 

namn på fenomenet: ”tomt bo-syndromet”. Men kontentan är att människor skiljer sig för när 

deras barn har lämnat hemmet, finns det ingenting som binder samman föräldrarna, eftersom det 

helt enkelt inte finns någon kärlek mellan dem. 

Och detta är det riktiga tomrummet:  frånvaron av kärlek.  Om vi kommer ihåg att vi alla 

skapades som egoister av en kraft som vill ge, har vi kanske en sportslig chans. Då vet vi 

åtminstone var vi ska börja leta efter en lösning.  

Men krisen är unik, inte bara i sin universalitet, utan även i sin versatilitet, mångsidighet, vilket 

gör den mycket mer omfattande och svår att hantera. Krisen pågår i så gott som varje område 

människan ägnar  sig åt—det personliga, sociala, internationella;  i  vetenskap, medicin,  och 

klimat.  Tills för några år sedan var till exempel ”vädret” en bekväm tillflyktsort när man inte 

hade någonting att tillföra om andra ämnen. Nu förväntas det emellertid av oss alla att vara 

klimatsmarta. Nu är det inne att tala om klimatförändring, växthuseffekt, att havet stiger, och att 

en ny orkansäsong börjar. 

”Det stora tövädret” (”The Big Thaw”) är vad Geoffrey Lean på The Independent ironiskt kallar 

planetens skick i en onlineartikel som publicerades 20 november 2005. Så här lyder rubriken till 

Leans artikel: ”Det stora tövädret: Global katastrof följer om istäcket på Grönland smälter”. Och 

underrubriken: ”Nu säger vetenskapsmän att den försvinner mycket fortare än till och med de 

förväntade sig.” 

Och vädret är inte den enda katastrofen som lurar vid horisonten. I utgåvan av Nature från 22 

juni 2006 publicerades en studie utförd vid Kaliforniens Universitet som hävdar att San Andreas-

förkastningen nu står inför en ”stor en”. Enligt Yuri Fialko på Institutionen för Oceanografi vid 

Kaliforniens Universitet är ”förkastningen en betydande seismisk fara och förberedd för ännu en 

stor jordbävning”. 

Och naturligtvis, om vi överlever stormarna, jordbävningarna, och de förhöjda havsnivåerna, 

finns det alltid en Bin Laden i området som kan påminna oss om att våra liv kan göras väsentligt 

kortare än vi hade tänkt. 

Och sist men inte minst  finns  det  hälsofrågor  som  pockar på vår uppmärksamhet: AIDS, 

fågelinfluensa, galna ko-sjukan, och självklart de gamla pålitliga: cancer, hjärt-kärlsjukdomar, och 

diabetes.  Det finns många fler vi kan nämna, men vid det här laget har du antagligen fattat 

poängen. Även om några av dessa hälsoproblem inte är nya, nämns de här eftersom de nu sprider 

sig runt hela jorden. 

Slutsats: Ett gammalt kinesiskt ordspråk lyder: ”När du vill förbanna någon, säg ‘må du leva i en 

intressant tid’”. Vår tid är onekligen mycket intressant, men det är inte en förbannelse. Det är 

som boken Zohar lovade—mörkret före gryningen. Låt oss nu se efter om det finns en lösning. 

En skön ny värld i fyra steg 

Det behövs bara fyra steg för att förändra världen: 

---

 

57 

 

1.

 

Erkänna att vi befinner oss i en kris; 

2.

 

Upptäcka varför den existerar; 

3.

 

Komma fram till vilken som är den bästa lösningen; 

4.

 

Utforma en plan för att åtgärda krisen. 

Låt oss undersöka dem en åt gången. 

1. Erkänna att vi befinner oss i en kris 

Det finns många skäl till varför många av oss fortfarande är omedvetna om att vi befinner oss i en 

kris. Regeringar och internationella bolag borde ha varit de första att tackla frågan, men 

motstridande intressen hindrar dem från att samarbeta för att hantera krisen effektivt. Förutom 

det, känner de flesta av oss fortfarande inte att problemet hotar oss på något personligt vis, och 

därför undertrycker vi det akuta behovet av att ta tag i det, innan det blir mycket tuffare. 

Det största problemet är att vi inte har något minne av ett sådant prekärt tillstånd i det förflutna. 

På grund av det är vi oförmögna att korrekt utvärdera vår situation. Ingen påstår att katastrofer 

aldrig inträffat förut, men vår tid är unik på så vis att nu sker det på alla fronter, med en gång—i 

det mänskliga livets alla synvinklar, och runt hela jorden. 

2. Upptäcka varför den existerar 

En kris inträffar när två element kolliderar, och det överlägsna elementet påtvingar sitt herravälde 

över det underlägsna. Den mänskliga naturen, eller egoismen, upptäcker hur motsatt den är från 

Naturen, eller altruismen. Detta är anledningen till att så många människor känner sig plågade, 

deprimerade, osäkra och frustrerade. I korthet äger krisen faktiskt inte rum på utsidan, även om 

den utan tvivel verkar ta upp fysisk plats; den äger rum inom oss. Krisen är den kolossala kampen 

mellan det goda (altruismen) och det onda (egoismen). Tyvärr måste vi spela de onda i den 

verkliga dokusåpan. Men förlora inte hoppet—som i alla program väntar oss ett lyckligt slut. 

3. Komma fram till vilken som är den bästa lösningen 

Ju mer vi erkänner den underliggande orsaken till krisen, nämligen vår egoism, desto mer 

kommer vi att förstå vad som behöver förändras i oss och i våra samhällen. Genom att göra det 

kommer vi att kunna avintensifiera krisen, samt leda samhället och ekologin till en positiv och 

konstruktiv  framtid.  Vi kommer att tala mer om sådana förändringar under tiden som vi 

undersöker idén om fri vilja. 

4. Utforma en plan för att åtgärda krisen 

När vi väl slutfört planens första tre steg kan vi rita upp den i mer detalj. Men inte ens den bästa 

plan kan lyckas utan ledande, internationellt erkända organisationers hjälp. Därför måste planen 

ha en bred bas med internationellt stöd från vetenskapsmän, tänkare, politiker, och FN, såväl 

som media och sociala institutioner. 

Egentligen händer allt som nu  händer,  för första gången på begärets andliga nivå, eftersom vi 

växer från en begärsnivå till nästa. Men om vi kommer ihåg att vi är på den här nivån, kan vi 

använda den kunskap som de som redan bundits samman med det andliga skaffat, på samma sätt 

som vi använder vår nuvarande vetenskapliga kunskap. 

---