58
Kabbalister, som redan har lyckats ta sig in i de andliga världarna, roten till vår värld, ser att
reshimot (andliga rötter) orsakar detta tillstånd, och de kan hjälpa oss ut ur den knipa vi står inför
från dess källa i den andliga världen. På detta sätt kommer vi att lösa krisen enkelt och snabbt
eftersom vi kommer att veta varför saker och ting händer och vad som behöver göras åt dem.
Föreställ dig det så här: Om du visste att det fanns människor som kunde förutse morgondagens
lottoresultat, skulle du då inte vilja ha dem på din sida när du satsar dina pengar?
Det finns ingen magi här, bara kunskap om spelets regler i den andliga världen. Sett genom en
kabbalists ögon befinner vi oss inte i en kris, vi är bara lite desorienterade, och fortsätter därför
att satsa på fel siffror. När vi finner vår riktning, kommer det att vara lätt som en plätt att lösa
(den ickeexisterande) krisen. Och det kommer det även att vara att vinna på lotto. Och det
vackra med kabbalistisk kunskap är att den inte har några copyrights; den tillhör alla.
Känn dina gränser
En gammal bön
Herre, ge mig styrka att förändra det jag kan förändra, mod att acceptera det jag inte kan
förändra, och visdom för att kunna avgöra skillnaden.
I våra egna ögon är vi unika individer som agerar oberoende. Detta är ett gemensamt drag för alla
människor. Tänk bara på de århundraden av krig mänskligheten har genomgått, bara för att
slutligen nå den begränsade personliga frihet vi har idag.
Men vi är inte de enda som lider när vår frihet berövas. Det finns inte en enda varelse som kan
fångas utan kamp. Det är ett inneboende, naturligt drag att motsätta sig varje form av
underkastelse. Icke desto mindre, även om vi förstår att alla varelser förtjänar att vara fria, betyder
inte det att vi förstår vad det verkligen innebär att vara fri, eller om, och i så fall hur, det hör ihop
med den process som ska till för att korrigera mänsklighetens egoism.
Om vi ärligt frågar oss själva vad frihet betyder, kommer vi troligtvis att upptäcka att väldigt få av
våra nuvarande tankar om frihet fortfarande kommer att hålla när vi har frågat färdigt. Så före vi
kan tala om frihet måste vi veta vad det verkligen betyder att vara fri.
För att se om vi förstår frihet, måste vi titta in i oss själva för att se om vi är kapabla att utföra ens
en enda fri och frivillig handling. Då vår vilja att ta emot ständigt växer, är vi alltid nödgade att
hitta bättre och mer givande sätt att leva på. Men eftersom vi är inlåsta i ett ekorrhjul har vi inget
val i denna fråga.
Om vår vilja att ta emot å andra sidan är orsaken till alla våra bekymmer, kanske det finns ett sätt
att kontrollera den på. Om vi kunde göra det, skulle vi kanske kunna kontrollera hela hjulet. För
utan denna kontroll verkar vi har förlorat spelet redan innan vi börjat spela.
Men om vi är förlorarna, vem är då vinnaren? Med vem (eller vad) tävlar vi? Vi lever våra liv som
om våra beslut påverkar händelser. Men gör de verkligen det? Skulle det inte vara bättre att lägga
ner att försöka förändra våra liv och istället bara flyta med?
59
Å ena sidan har vi just sagt att Naturen motsätter sig allt underkuvande. Men å andra sidan visar
oss Naturen inte vilka, om några, av våra handlingar som är fria, och var vi av en osynlig
marionettspelare lockas att tro att vi är fria.
Dessutom, om Naturen fungerar enligt en Generalplan, kan dessa frågor och ovissheter vara en
del av systemet? Kanske finns det en dold orsak som gör att vi känner oss bortkomna och
förvirrade. Kanske är förvirring och besvikelse Marionettspelarens sätt att säga till oss: ”Hallå där,
se efter en gång till åt vilket håll ni är på väg, för om ni letar efter Mig då ser ni åt fel håll”.
Få skulle förneka att vi verkligen är desorienterade. Men för att bestämma vår riktning måste vi
veta var vi ska börja leta. Detta kan bespara oss åratal av meningslös möda. Det första vi vill hitta
är var vi har fri och oberoende vilja, och var vi inte har det. När vi väl förstår detta kommer vi att
veta var vi bör koncentrera våra ansträngningar.
Livets tyglar
Hela Naturen följer bara en lag: ”Njutningens och smärtans lag”. Om den enda substansen i
skapelsen är viljan att ta emot njutning, då behövs bara en beteendelag: dragning till njutning
och förkastande av smärta.
Vi människor utgör inget undantag från regeln. Vi följer en förinstallerad design som helt och
hållet dikterar alla våra rörelser: vi vill ta emot så mycket som möjligt, och arbeta så lite som
möjligt. Och, om möjligt, vill vi ha allt gratis! Därför försöker vi, i allt vi gör, även om vi inte är
medvetna om det, välja njutning och undvika smärta.
Även när det verkar som om vi offrar oss själva tar vi faktiskt emot mer njutning från ”offrandet”
än från något annat val vi för tillfället kan komma på. Och anledningen till att vi bedrar oss själva
att tro att vi har altruistiska motiv, är för att det är roligare att bedra oss själva än att säga oss
själva sanningen. Som essäisten Agnes Repplier en gång uttryckte det: ”Få nakna saker är så
anstötliga som den nakna sanningen”.
I kapitel tre sa vi att fas två ger, även om den faktiskt är motiverad av samma vilja att ta emot
som i fas ett. Detta är roten till varje ”altruistisk” handling vi ”skänker” varandra.
Vi märker hur allt vi gör följer en ”profitkalkyl”. Till exempel räknar jag på en varas pris jämfört
med den förväntade nyttan av att äga den. Om jag tror att njutningen (eller frånvaron av smärta)
på grund av att äga varan kommer att vara större än priset jag måste betala, säger jag till min
”inre mäklare”: ”Köp! Köp! Köp!”.
Vi kan förändra våra prioriteringar, tillägna oss olika värderingar om gott och ont, och till och
med ”träna” oss själva till att bli orädda. Vi kan dessutom göra ett mål så viktigt i våra ögon att
varje strapats på vägen mot att nå det skulle bli meningslös, opåtaglig.
Om jag, till exempel, vill ha den sociala status och den goda lön som förknippas med att vara en
berömd läkare, kommer jag att anstränga mig, svettas, och arbeta hårt i åratal under
läkarutbildningen och genomleva ytterligare många år med sömnbrist under praktikarbetet, i
hopp om att det till slut kommer att återgälda sig i form av berömmelse och förmögenhet.
Ibland är beräkningen ”smärta nu för framtida njutning” så naturlig att vi inte ens märker att vi
utför den. Om jag till exempel blev hemskt sjuk och upptäckte att bara en specifik operation
skulle kunna rädda mitt liv, skulle jag med glädje genomgå operationen. Det är för att även om
operationen själv kanske kan vara mycket otrevlig och innebära risker, så är det inte lika hotande