48
Figur 6: Vågen mäter spänningen i fjädern, inte vikten själv.
Detta är anledningen till att kabbalisten Ashlag säger att vi inte kan uppfatta den abstrakta
formen, objektet i sig, eftersom vi inte har någon som helst koppling till den. Om vi kan placera
en fjäder på den för att mäta yttre påverkan kommer vi att få några resultat. Men om vi inte kan
mäta det som händer på utsidan, är det som om ingenting händer. Och om vi placerar en defekt
fjäder för att mäta extern stimuli kommer vi att få fel resultat. Det är detta som händer när vi blir
gamla och våra sinnen försämras.
Andligt sett uppvisar yttervärlden abstrakta former för oss, som till exempel vikten. Genom att
använda fjädern och linjalen—viljan att ta emot och intentionen att skänka—mäter vi hur
mycket av den abstrakta formen som vi kan ta emot. Om vi hade kunnat bygga ett
mätinstrument som ”mäter” Skaparen hade vi känt Honom precis som vi känner den här
världen. Och vet du vad, det finns ett sådant mätinstrument; det kallas ”det sjätte sinnet”.
Det sjätte sinnet
Låt oss börja detta avsnitt med lite fantasi: Där vi befinner oss är det helt mörkt, det är ett totalt
tomrum. Vi kan inte se någonting, vi kan inte höra ett ljud, det finns inga lukter och inga
smaker, och runt oss finns det ingenting vi kan röra vid. Föreställ dig nu att vara i detta tillstånd
en så lång tid att du glömmer att du någonsin haft sinnen som kunnat känna sådana saker. Till
slut glömmer du till och med att sådana förnimmelser kan existera.
Plötsligt dyker en svag arom upp. Den blir starkare och starkare, omger dig, men du kan inte
peka ut varifrån den kommer. Därefter dyker fler dofter upp, några starka, några svaga, några
söta, och några sura. Med hjälp av dem kan du navigera i världen. Olika aromer kommer från
olika platser, och du lär dig att hitta genom att följa dem.
Sedan dyker ljud från alla håll upp utan förvarning. Ljuden är olika, några är som musik, andra
liknar ord, och vissa låter bara som oljud. Men ljuden hjälper till ytterligare för att orientera dig i
rummet.
Nu kan du mäta avstånd och riktningar; du kan gissa vad källorna till lukterna och ljuden du tar
emot är. Detta är inte längre bara ett tomrum du är i; det är en hel värld full med ljud och lukter.
Efter ett tag sker en ny uppenbarelse när någonting vidrör dig. Kort därefter upptäcker du fler
saker du kan röra vid. Några är kalla, några är varma, några är torra, och några är fuktiga. Vissa är
hårda och vissa är mjuka; vissa kan du inte bestämma vad de är. Du upptäcker att du kan ta
några av objekten du rör vid i din mun, och att de har olika smaker.
Vid det här laget lever du i en värld ymnig på ljud, lukter, saker du kan ta på, och smaker. Du
kan röra vid objekten i din värld, och du kan studera din omgivning.
49
Detta är världen för de som är blinda från födseln. Om du vore i deras situation, skulle du då
känna att du behövde ett sinne för att se med? Skulle du ens veta om att du inte har ett sådant?
Aldrig. Om du inte hade haft det tidigare.
Detsamma gäller för det sjätte sinnet. Vi kommer inte ihåg att vi någonsin har haft det, trots att
vi alla hade det före sönderfallet av Adam ha Rishon, som vi alla är delar av.
Det sjätte sinnet fungerar väldigt likt de fem naturliga sinnena, med enda skillnaden att det sjätte
sinnet inte är naturgivet, vi måste utveckla det. I själva verket är namnet ”sjätte sinne” lite
missvisande, eftersom vi egentligen inte utvecklar ett till sinne; vi utvecklar en intention.
När vi utvecklar denna intention studerar vi Skaparens former, formerna av skänkande, till
motsats från vår naturliga, egoistiska beskaffenhet. Det är därför Naturen inte ger oss det sjätte
sinnet; det är motsatt oss.
Byggandet av intentionen över varje begär vi känner är vad som gör oss medvetna om vilka vi är,
vem Skaparen är, och om vi vill bli som Honom eller inte. Bara om vi har två möjligheter
framför oss kan vi göra ett riktigt val. Skaparen tvingar oss därför inte att vara som Honom—
altruistiska—utan Han visar oss vilka vi är, vem Han är, och ger oss möjligheten att göra vårt
eget fria val. När vi väl har gjort vårt val blir vi de människor vi avser att vara: Skaparlika, eller
inte.
Varför kallar vi då intentionen att skänka för ”det sjätte sinnet”? För att
genom att ha samma
intention som Skaparen blir vi lika Skaparen. Detta betyder att vi inte bara har samma intention,
utan vi ser och uppfattar saker vi annars inte skulle ha kunnat uppfatta, eftersom vi har utvecklat
formekvivalens med Honom. Vi börjar i själva verket se genom Hans ögon.
Man kan om man ville
I det första kapitlet sa vi att begreppen kli (verktyg/kärl) och Ohr (Ljus) utan tvekan är de
viktigaste begreppen i kabbalans visdom. Egentligen är kli viktigare för oss än Ohr, även om
erhållandet av det senare är det verkliga målet.
Låt oss förtydliga detta med ett exempel. I filmen What the Bleep Do We Know!? förklarar dr
Candace Pert att om en viss form inte existerar inom mig i förväg kommer jag inte att kunna se
den på utsidan. Som exempel använder hon en berättelse om indianer som stod vid strandkanten
och tittade på när Columbus armada anlände. Hon säger att det är en allmänt utbredd tro att
indianerna inte kunde se skeppen, även om de tittade rakt mot dem.
Dr Pert förklarade att indianerna inte kunde se fartygen för att de inte redan hade en liknande
modell av fartygen i sina medvetanden. Bara shamanen, som undrade över de märkliga böljorna
som verkade komma från ingenstans, upptäckte skeppen efter att ha försökt föreställa sig vad det
skulle kunna vara som orsakade böljorna. När han upptäckte fartygen berättade han om dem för
sina stammedlemmar, beskrev vad han såg, och sedan kunde även de se fartygen.
Kabbalistiskt talat krävs ett inre kli för att lägga märke till ett yttre objekt. I själva verket lägger
kelim (kli i plural) inte bara märke till den yttre verkligheten, de skapar den! Därmed existerade
Columbus armada enbart i deras medvetanden, i de inre kelim hos de indianer som såg den och
berättade om den.