11
Tabell 3. Innehållet av fosfor och kadmium i olika typer av råfosfat. (Källa: Albertsson et al.,
1997 som hämtat uppgifterna från Norsk Hydro).
Ursprung/ typ av råfosfat
Fosforinnehåll
(%)
Kadmiumhalt
(mg/kg råfosfat)
Kadmiumhalt
(mg/kg fosfor)
Kola, Ryssland
17,2
0,15
0,9
Palfos, Sydafrika
17,2
0,15
0,9
Bou Craa, Marocko
15,9
35
220
Togo
15,7
55
350
Youssofia, Marocko
14,6
40
274
Jordanien
14,6
5
34
Texas, USA
14,4
40
278
Florida, USA
14,4
8
56
Negev, Israel
14,2
20
140
Khourigba, Marocko
14,2
16
113
Kneifiss, Syrien
13,9
6
43
Gafsa, Tunisien
13,2
50
380
3.1.1
Zink
Den största naturliga kadmiumkällan är zinkmalm där kadmium alltid förekommer (Nilsson, 1996).
Särskilt mineralet zinkblände (ZnS) innehåller mycket kadmium, 0,05-0,8% (Hedlund et al., 1997).
Medelhalten för kadmium i zinkfyndigheter ligger på 0,23 % vilket innebär att 3 kg kadmium
produceras för varje ton zink som renas (Landner & Lindeström, 1998). I förädlad zink är dock
kadmiumhalterna låga; den renaste zinkkvaliteten får maximalt innehålla 0,003 % kadmium
(Lindqvist, 1999). De två ämnena är mycket lika kemiskt; båda tillhör grupp nummer 12 i det
periodiska systemet och det viktigaste oxidationsnumret är 2+ för dem båda. Oxidationsnummer 1+
förekommer också men har ingen större betydelse, särskilt inte i vattenlösningar.
Egenskaper, Zn och Cd
Zn
Cd
Atomnr
30
48
Molvikt (g/mol)
65,38
112,41
Densitet (kg/m
3
)
7130
8640
Smältpunkt (
°
C)
419,6
321,1
Kokpunkt (
°
C)
908
765
Både zink och kadmium har låga kokpunkter jämfört med många andra metaller, likaså låg
ångbildningsvärme (Nilsson, 1996). Detta ger en viss flyktighet av metallerna vid till exempel
stålframställning vilket gör att de ofta hamnar i flygaskan.
Då zink kommer i kontakt med luft bildas, förutom zinkoxid (ZnO) och zinkhydroxid (Zn(OH)
2
),
även alkaliska zinkkarbonater av olika slag. Dessa fäster bra mot den underliggande ytan och bildar
ett tätt ytskydd som är motståndskraftigt mot korrosion. Detta är anledningen till att det största
användningsområdet för zink är ytbehandling av järn och stål för att förhindra korrosion.
12
3.2 Användningsområden
Kadmium används ofta för att förlänga produkters livslängd på grund av dess goda motståndskraft
och stabilitet under olika förhållanden. Dess föreningar används eller har använts främst inom följande
områden:
•
i batterier (fungerar som anod)
•
som färgämne
•
för ytbehandling
•
som legeringsmetall
•
som stabilisator i PVC-plaster
Numera är dock användningen i pigment, stabilisatorer och för ytbehandling sedan början av 1980-
talet kraftigt begränsad genom lagstiftning (se kap 4.2 Kadmiumförbudet) men en hel del undantag
finns. Exempelvis får kadmium fortfarande användas i konstnärsfärger. Användningen av kadmium i
batterier har ökat kraftigt sedan 1980-talet medan en minskning har skett inom övriga
användningsområden (se figur 1 nedan). Idag är batterier alltså det klart dominerande
användningsområdet och det största kadmiumflödet i samhället kommer från användningen av dessa.
Mellan 1990 och 1995 minskade emellertid användningen av NiCd-batterier något, vilket framgår av
figur 1. 1995 såg fördelningen ut som i tabell 4.
Tabell 4. Mängd kadmium som användes i Sverige inom olika områden 1995
(Bergbäck & Jonsson, 1998).
Användningsområde
Mängd Cd, ton/år
Batterier
93
Pigment
0,5
Ytbehandling
0,5
Stabilisatorer
0
Legeringar
30
*
* Källa Hedlund et al. (1997), värdet är från 1992.
Eftersom kadmium tål höga temperaturer och då behåller den distinkta färgen används
det till
keramik, glas och lasyr (Printsmann, 1999). Färger som innehåller stora mängder kadmium heter ofta
något där ”kadmium” ingår. Som pigment ger kadmium olika färger på den rödgula skalan,
kadmiumsulfid ger gul färg och kadmiumselenid röd (AFS 1988:7). Detta har använts främst i plaster
men även i glas, keramik och konstnärsfärger. Idag är det användningen i konstnärsfärger som
dominerar efter kraftiga minskningar av användandet i plaster (Lohm et al., 1996). Som stabilisator i
plast användes kadmium främst i form av kadmiumstearat och kadmiumbensoat vilka motverkar
nedbrytning av plasten orsakad av ljus och värme (Bergbäck & Jonsson, 1998). Kadmium får
fortfarande användas i legeringar och en vanlig användning är i legering med koppar för att öka
styrka och tålighet (Bergbäck & Jonsson, 1998). Legeringen används i till exempel bilkylare
(Hedlund et al., 1997). Lödmetaller kan innehålla stora mängder kadmium, 60-95 % (Bergström,
1997). Kadmium ger ett bra korrosionsskydd samt är mjukt och ger låg friktion vilket är fördelaktigt
för användning i exempelvis gängade detaljer (Hedlund et al., 1997).
Stora mängder kadmium finns upplagrat i samhället i olika produkter såsom batterier, pigment plaster
med mera och det är bara en begränsad del av den totalt konsumerade mängden i Sverige under