25
Sammanfattningsvis visar de olika värdena att en relativt stor del kadmium härstammar från denna
källa. Kadmiumbidraget från livsmedel via urin och fekalier ligger mellan 10 och 17 % av totala
kadmiummängden eller mellan 22 och 37 % av hushållens kadmiumbidrag, enligt olika
uppskattningar (Anderssons värde tas inte med)
Tabell 8. Kadmiumbidrag från urin och fekalier till totala mängden
in till SV:s reningsverk enligt olika författares uppskattningar.
Andel av total
kadmiummängd
Undersökning/ referens
10 %
Sundberg (1995)
14 %
Järup
et al. (1998) etc
12 %
Kärrman
et al. (1999)
17 %
Vinnerås, pers medd (1999)
Weglin, arbmtrl (1999)
27 %
*
Andersson (1992)
* Inkluderar renvattenförbrukningen varför detta värde inte är
jämförbart med de andra.
26
4
M
ILJÖMÅL OCH LAGSTIFTNING
Sammanfattning kapitel 4
Riksdagen har antagit ett antal miljömål som mer eller mindre rör kadmium som innebär minskning av
utsläpp och flöden samt förbättring av slamkvaliteten. Sedan 1982 gäller det så kallade
kadmiumförbudet som innebär att kadmium är förbjudet att använda för ytbehandling, som stabilisator
samt som färgämne. Undantag finns dock. Följande gräns- och riktvärden gäller för kadmium:
Åkermarkens maxhalt (vid slamtillförsel)
0,4 mg/kg TS
Maxtillförsel åkermark
0,75 g/ha,år
Avloppsslam
2 mg/kg TS
Handelsgödsel
100 mg/kg P
Vete, riktvärde
0,1 mg/kg färskvikt
Barnmat, riktvärde
0,05 mg/kg färskvikt
Dricksvatten, otjänligt
5
µ
g/l
Arbetsmiljö
0,05 mg/m
3
luft
Tolerabelt veckointag
7
µ
g/kg kroppsvikt
4.1 Riksdagsbeslut och mål
I Budgetpropositionen 1989/90 fastslog Riksdagen följande (Tideström, 1996) vilket nu har, i prop.
1997/98:145, kompletterats med nya miljökvalitetsmål och delmål (propositionens avsnitt 4.2.11
God bebyggd miljö och 4.2.12 Giftfri miljö).
-
Ett program läggs fram för att senast till år 1995 få bort de farligaste ämnena i slammet
från de kommunala reningsverken. Målet är att slam fortlöpande ska kunna nyttjas inom
bl a jordbruket utan risker för miljö och hälsa. Deponering av slam bör på sikt upphöra.
Riksdagen har också antagit ett antal miljömål med anknytning till kadmium (Hedlund et al., 1997):
-
Utsläppen av kadmium skall minska med 70 % mellan åren 1985 och 1995. Utsläppen av
övriga viktiga metaller halveras under samma tid. (Prop. 1990/91:90).
-
Flödena och användningen av hälso- och miljöfarliga kemikalier bör minska. De flöden
som ändock innehåller skadliga kemikalier bör i möjligaste mån slutas. Användningen av
de mest skadliga ämnena bör avvecklas. (Prop. 1992/93).
I Kretsloppspropositionen 1993/94 beslutades följande mål (Tideström, 1996). I prop 1997/98:145
ansågs dock detta mål uppnått.
-
Åtgärder för att få en slamkvalitet som innebär att slammet kan nyttjas av jordbruket bör
vidtas utifrån lokala planer och lokala förutsättningar samt samordnas med de
handlingsprogram för en hållbar utveckling som arbetas fram i kommunerna.
Naturvårdsverket har satt upp ett antal miljömål som mer eller mindre gäller kadmium (Hedlund et
al., 1997):
-
Fisk och skaldjur ska kunna utnyttjas som föda av däggdjur och människor utan
hälsorisk.
27
-
Spannmål, bladgrönsaker etc ska kunna utnyttjas som föda eller som utgångsprodukter
för livsmedel utan hälsorisk.
-
Kadmiumhalten i vetekärna får inte överstiga 0,1 mg/kg torr kärna
-
Tillförseln av kadmium till åkermark, inklusive atmosfärisk deposition, bör inte överstiga
bortförseln.
4.2 Kadmiumförbudet
1979 beslutades om förbud mot användning av kadmiumämnen i vissa fall och detta trädde i kraft
1982. Idag gäller SFS 1998:944, Förordning om förbud m m i vissa fall i samband med hantering,
införsel och utförsel av kemiska produkter, och enligt denna förordning är det förbjudet att använda
någon form av kadmium för ytbehandling, som stabilisator eller som färgämne samt att yrkesmässigt
saluföra eller överlåta sådana varor. Varorna får inte heller yrkesmässigt importeras från länder som
inte är medlemmar i EU. Användningen av varorna regleras emellertid inte. Kemikalieinspektionen
reglerar i vilka produkter kadmium får eller inte får användas och i Kemikalieinspektionens
föreskrifter om kemiska produkter och biotekniska organismer, KIFS 1998:8
Kemikalieinspektionens föreskrifter om kemiska produkter och biotekniska organismer, anges vilka
varor som är undantagna från kadmiumförbudet. Bland undantagen kan nämnas att kadmium
fortfarande får användas i konstnärsfärger, som färgämne för vissa andra applikationer (i glasmassa, i
glasyr med mera) samt som stabilisator i vissa fall. Se bilaga 3 för alla undantag. Enligt Lars
Gustafsson på Kemikalieinspektionen får Sverige behålla kadmiumförbudet till 1 januari år 2003.
Under denna tid fortsätter arbetet med gemensamma regler för hela EU och en kompromisslösning
är målet (Ljung, pers medd, 1999). I EU finns idag ett visst förbud mot kadmium som inte är lika
omfattande som Sveriges förbud. Troligen kommer förhandlingarna att leda till mindre stränga regler
än de vi har i Sverige idag.
4.3 Gräns-, riktvärden och andra bestämmelser
4.3.1
Vid gödsling
Följande lagar berör kadmium i jordbrukssammanhang:
Lag / förordning
Reglerar
SNFS 1994:2, ändrad
1998:4
Gränsvärden för metallinnehållet i åkermark vid användning av
avloppsslam
Maximal metalltillförsel till åkermarken genom tillförsel av avloppsslam
SFS 1995:616
Beskattning av handelsgödsel med ett visst kadmiuminnehåll
SFS 1998:944
Gränsvärden för metallinnehållet i slam för jordbruksändamål
Gränsvärde i handelsgödsel
I miljöbalken (SFS 1998:808) finns de s k allmänna hänsynsreglerna som alltid ska följas då något
omfattas av miljöbalkens bestämmelser. Gödsling torde omfattas av de regler som innefattar
produktvalsregeln (den tidigare så kallade substitutionsprincipen), 2 kap. 6 §. Enligt denna ska de
kemiska produkter och biotekniska organismer som är minst skadliga för miljön väljas. Det är alltså