Tobias s tar k

 
24
Inledning
Angelägna frågor att följa upp är således: 
 
 
Vem/vilka stod bakom Sveriges medverkan i Antwerpenspelens ishockeyturnering och 
varför? 
 
Hur gick man rent konkret till väga för att ställa ett OS-lag på skridskor? 
 
Den andra punkten rör ishockeyns lansering på bred front i Sverige, åren närmast efter Antwerpen-
OS. Stor enighet råder bland forskarna om att ishockeyn först uppvisade en försiktig utveckling i 
landet, men att sporten ändå spreds så sakteliga från dess kärnområde i Stockholm.
45
 Förloppets 
betingelser har dock sökts på olika håll. Ishockeyns införande och påföljande utbredning har 
utmålats som en direkt följd av den moderna samhällsutvecklingen jämte spelets grundstruktur. 
Sett med dessa ögon var ishockeyn, genom sin jämförelsevis begränsade spelplan, sitt höga tempo 
och sin amerikanska strålglans, väl avpassad – ja, närmast predestinerad – att bli en 
publikframgång i det moderna svenska välfärdssamhället, med dess USA-inspirerade, 
kommersiella nöjesliv.
46
  
Ishockeyns utveckling har också förklarats på rent inomidrottsligt manér, såsom varande 
ett utslag av en inom idrotten immanent strävan efter resultatoptimering. Enligt detta sätt att se 
på saken formades ishockeyn av växande krav på goda prestationer, i en värld där resultat alltmer 
kommit att mätas i pengar, och matchantalet kontinuerligt utökats för att generera större 
inkomster i syfte att kompensera spelarna för deras uppoffringar och tilltagande träningsdos.
47
 
Utöver detta har det även refererats till ”sociala nätverk” och ”traditionens makt”, varvid 
ishockeyns utformning har tolkats i termer av en intressegemenskap präglad av ”tjänster och 
gentjänster”, och ett kretslopp där framgång leder till ny framgång.
48
 
Jag menar att dessa utläggningar endast skummar på ytan. Ett problem är att tolkningarna i 
mycket faller tillbaka på ett statiskt idrottsbegrepp, vars grundval är att ishockeyn finns helt fix och 
färdig, och helt sonika bara är beskaffad med vissa särskilda attribut, såsom att vara utpräglat 
tävlingsorienterad och betingad av det moderna, urbana, kommersiella nöjeslivet. Min övertygelse 
är att ishockeyns historiska framväxt och nationella genomslag måste studeras som ett oskrivet 
blad, i så motto att sporten i sig inte förutsätts ha några självskrivna och/eller inneboende attribut, 
utan att ishockeyn i stället formas och omskapas fortlöpande, i ett dialektiskt samspel mellan en 
rad olika krafter och intressen, varav somliga är av ”inomidrottslig” karaktär, medan andra har 
tydligt fäste i samhällslivet i övrigt. Den händelse att ishockeyn är att betrakta som en kanadensisk 
kulturföreteelse, vilken kom till Sverige som en kodifierad idrottsgren med internationell 
mästerskapsstatus, gör inget för att utmana denna uppfattning. Tvärtom menar jag att en studie 

---

 
25
Inledning
av ishockeyns historiska utveckling i Sverige ytterst handlar om att ta reda på hur en utländsk 
importvara tas upp och inlemmas i den inhemska vardagen, för att efterhand framstå som den 
kanske största nationella samlingspunkten alla kategorier. 
Hur gick denna försvenskning till? För inte var väl utvecklingen given på förhand? Om 
ishockeyn i Sverige nu varit kraftigt tävlingsorienterad och betingad av det moderna, urbana, 
kommersiella nöjeslivet – vilket är tankegods som även genomsyrar denna avhandling – blir 
frågan: varför? Uppmärksamheten måste därmed riktas mot hur den svenska ishockeylanseringen 
lades upp och vilka strategier som användes. Detta fordrar i sin tur ett beaktande av hur man såg 
på ishockeyns position i landet, jämte dess relation till den redan etablerade bandyns, vid tiden för 
sportens införande, det vill säga när ishockeyn alltjämt var något nytt och främmande för den 
stora allmänheten. Till saken hör att de vetenskapliga forskningsinsatser som gjorts med avseende 
på ishockeyns ställning på gräsrotsnivå under pionjäråren enbart rör situationen i en förening 
(Leksands IF), där verksamheten kom igång först 1937.
49
 Ishockeysportens utveckling på det 
lokala planet dessförinnan är däremot höljd i dunkel. Det gäller inte minst frågan varför man i 
första läget alls valde att ta upp det nya vinterspelet ute i landet.  
Därmed utkristalliserar sig följande frågor som varande i trängande behov av att benas ut: 
 
 
Hur gick den svenska ishockeyledningen till väga när den torgförde den nya sporten?  
 
Hur spreds ishockeyn från dess ursprungliga kärnområde i Stockholm och vad var det 
som gjorde att man tog upp det nya vinterspelet ute i landet? 
 
Den tredje och sista punkten rör ishockeyns nationella genomslag i Sverige efter andra världskriget. 
Flera forskare har visat att ishockeyn under 1900-talets senare del och en bit in på 2000-talet varit 
ett viktigt redskap för konstruktion av svensk nationell identitet. Det finns rent av de som 
pläderat för att ishockeyn haft en särskilt stor betydelse (större än fotbollen) i detta avseende, och 
att ishockeyn är en av få grenar som med fog kan göra anspråk på att vara Sveriges nationalsport. 
Grunden till detta har då sökts i sådant som att ishockeyvärlden är en tämligen liten gemenskap, 
där Sverige av hävd utgör en av få stormakter samt att internationella mästerskap genomförs varje 
år, varför Tre Kronor helt sonika blivit en nationalangelägenhet på ett annat sätt än exempelvis 
herrlandslaget i fotboll (som kanske spelar lika ”viktiga” matcher en eller ett par gånger per 
decennium).
50
 I övrigt har konstaterats att ishockeyns betydelse förändrats i takt med den 
allmänna samhällsutvecklingen, och att denna transformering närts av kalla krigets storpolitiska 
förvecklingar liksom en växande osäkerhet kring vad det innebär att ”vara svensk” i spåren av 

---