Magisteruppsats2003. doc



Yüklə 483,94 Kb.
Pdf görüntüsü
səhifə14/25
tarix26.11.2017
ölçüsü483,94 Kb.
#12634
1   ...   10   11   12   13   14   15   16   17   ...   25

 

 

34 



 

Föräldrarna få tillbringa kvällsstunden i matvrån. Husmodern har tillgång till köket utan att 

behöva störande passera vardagsrummet och husfadern kan med gott samvete röka sin 

cigarr eller pipa utan att förpesta luften för sin ännu icke nikotinförgiftade avkomma.

117

 

 



Markelius var alltså en av de arkitekter som ansågs vara ”socialt inställda” och som blev viktiga 

organisatörer av folkhemmet. I sitt möbleringsförslag bidrog han också till att slå fast vilka behov 

som var viktiga att ta hänsyn till i planeringen. Enligt Markelius behövde kvinnan tillgång till köket 

även på kvällen efter att barnen hade somnat, medan mannen efter en avslutad arbetsdag 

behövde koppla av med en cigarr.  

       Aktiv i debatten om hur hemmen skulle ordnas var också Sigrid Gillner, en av de mest aktiva 

i kvinnoförbundet. Hon startade bland annat en debatt där hon argumenterade för att det var 

viktigt med egna sängar för barnen. Hon hävdade att arbetarklassen härmade de borgerliga 

hemmen med herr-rum och skrivbord och med en nedvärderande ton skrev hon att orsaken inte 

var fattigdom, utan ”att människofruktan regerar husmodern. Hon vill inte draga ner sitt lilla hem, 

det ser inte vackert ut”.

118


 Artikeln väckte starka känslor hos Morgonbris läsare och tidningen 

berättade att insändarna hade ”flödat” in.

119

 Till att börja med publicerade man två inlägg som 



båda försvarade Gillner. Signaturen ”Retstickan” hade hört arbeterskor som blivit upprörda och 

sagt att arbetarna också måste få ha fint i sina hem. Skribenten tyckte att ”vi som är husmödrar 

och arbetare” borde tvinga möbelföretagen att tillverka möbler för små hem och menade att det 

var en angelägenhet för hela samhället hur familjen hade det hemma, att det var det som det 

socialistiska arbetet byggde på.

120


 I den andra insändaren diskuterades problemet att många 

ansåg att funkismöblerna var fula. Själv tyckte hon att de kunde vara vackra. Enligt insändaren 

var det känsligt att kritisera ”folks kära möbler”, men menade, liksom Gillner att det var 

nödvändigt.

121

 Till exempel ansåg hon det löjligt att arbetarfamiljerna hade hem med matsal



eftersom de aldrig åt där. I följande nummer publicerades ett öppet brev till Sigrid Gillner som var 

mer kritiskt. Det var en kvinna som kallade sig ”arbetarhustru från Storfors” som hävdade att det 

                                                 

117


 ”Trivsam familjebostad i ett rum och kök” Morgonbris juli 1932 s 14-16. 

118


 ”Varje barn sin egen bädd” i Morgonbris januari 1932 s 26. Se även Hirdman (1992) s 93. 

119


 ”Insändare – Vi leva 1932” Morgonbris mars 1932 s 19. 

120


 ”Angår det ingen” Morgonbris mars 1932 s 19. 


 

 

35 



inte alls var för syns skull som arbetarfamiljerna möblerade sina hem med skrivbord och ”den 

smula komfort” som de begränsade tillgångarna tillät, utan skälet var att de faktiskt hade 

användning för ett skrivbord och att de önskade en trevlig vrå där luften inte var av 

”sängkammaratmosfär”.

122

  

     I mycket större utsträckning än så fick inte  Morgonbris läsare ta del av den kritik som 



redaktionen uppgav hade flödat in. Sigrid Gillner fick däremot möjlighet att bemöta kritiken. Hon 

jämförde med när hon tidigare förespråkat tandhygien, att hon även då blivit hånad för sina 

synpunkter. Hon trodde själv att det som upprört var att hon skrivit att man valde andra möbler 

före bäddar till barnen, och förtydligade att hennes syfte varit att uppmana mödrarna att alltid 

tänka på barnens hälsomöjligheter framför annat och hon tillade att ”sideboards inte var gjorda för 

de små hemmen”.

123

 Intill svaret publicerades ytterligare en insändare där ett hembiträde tackade 



Gillner för hennes tidigare artikel.

124


 Den här debatten kan exemplifiera hur människors 

hemförhållanden under 1930-talet började diskuteras som samhällsangelägenheter åtminstone på 

den kvinnopolitiska dagordningen. 

       Funktionalismens ultimata lösning ansåg man vara Alva Myrdals och Sven Markelius 

kollektivhus med kollektiva lösningar såsom gemensamma matutrymmen och barnpassning. Enligt 

Morgonbris var det behovet av rationella hem för yrkesarbetande kvinnor som pressade fram 

idén om kollektivhusen. Huset skulle få unga att våga bilda familj.

125

  Kollektivhuset presenterades 



som den lösning som bäst passade idealkraven; krav som ibland var motsägelsefulla och omöjliga 

att få ihop. Till exempel stod det i samma artikel att ”/…/ modern böra ha obegränsad tid för 

barnen” och att ”husmodern måste få en viss fritid, som hon kan ägna åt självständig 

verksamhet.”

126

 

       Som en del i  Morgonbris kampanj anordnades utställningar och temadagar av olika slag. 



Under parollen ”Fabrikernas bästa till hemmens behov” arrangerades så kallade industridagar för 

arbetarhemmens kvinnor, där till exempel propaganda för svensk slöjdindustri bedrevs. 

                                                                                                                                                    

121


 ”Mönsterhem i Orrefors” Morgonbris mars 1932 s 19. 

122


 ”En öppen fråga till Sigrid Gillner” Morgonbris april 1932 s 19. 

123


 ”Kom an!”  Morgonbris maj 1932 s 19. Sideboard var ett lågt matrumsskåp där man kunde förvara till 

exempel bordsservisen. 

124

 ”Viktigare än sideboard” Morgonbris maj 1932 s 19. 



125

 ”Ett förenklat liv” Morgonbris januari 1933 s 10-11. På John Ericssonsgatan 6 i Stockholm finns Markelius 

kollektivhus från 1935. Se www.arksam.se/arksam/html/mark.html 2003-06-29. 

126


 ”Vad bostadsförhållandena betyda för barnuppfostran och själslig hälsa” Morgonbris mars 1934 s 16-24. 


Yüklə 483,94 Kb.

Dostları ilə paylaş:
1   ...   10   11   12   13   14   15   16   17   ...   25




Verilənlər bazası müəlliflik hüququ ilə müdafiə olunur ©www.genderi.org 2024
rəhbərliyinə müraciət

    Ana səhifə