34
Föräldrarna få tillbringa kvällsstunden i matvrån. Husmodern har tillgång till köket utan att
behöva störande passera vardagsrummet och husfadern kan med gott samvete röka sin
cigarr eller pipa utan att förpesta luften för sin ännu icke nikotinförgiftade avkomma.
117
Markelius var alltså en av de arkitekter som ansågs vara ”socialt inställda” och som blev viktiga
organisatörer av folkhemmet. I sitt möbleringsförslag bidrog han också till att slå fast vilka behov
som var viktiga att ta hänsyn till i planeringen. Enligt Markelius behövde kvinnan tillgång till köket
även på kvällen efter att barnen hade somnat, medan mannen efter en avslutad arbetsdag
behövde koppla av med en cigarr.
Aktiv i debatten om hur hemmen skulle ordnas var också Sigrid Gillner, en av de mest aktiva
i kvinnoförbundet. Hon startade bland annat en debatt där hon argumenterade för att det var
viktigt med egna sängar för barnen. Hon hävdade att arbetarklassen härmade de borgerliga
hemmen med herr-rum och skrivbord och med en nedvärderande ton skrev hon att orsaken inte
var fattigdom, utan ”att människofruktan regerar husmodern. Hon vill inte draga ner sitt lilla hem,
det ser inte vackert ut”.
118
Artikeln väckte starka känslor hos
Morgonbris läsare och tidningen
berättade att insändarna hade ”flödat” in.
119
Till att börja med publicerade man två inlägg som
båda försvarade Gillner. Signaturen ”Retstickan” hade hört arbeterskor som blivit upprörda och
sagt att arbetarna också måste få ha fint i sina hem. Skribenten tyckte att ”vi som är husmödrar
och arbetare” borde tvinga möbelföretagen att tillverka möbler för små hem och menade att det
var en angelägenhet för hela samhället hur familjen hade det hemma, att det var det som det
socialistiska arbetet byggde på.
120
I den andra insändaren diskuterades problemet att många
ansåg att funkismöblerna var fula. Själv tyckte hon att de kunde vara vackra. Enligt insändaren
var det känsligt att kritisera ”folks kära möbler”, men menade, liksom Gillner att det var
nödvändigt.
121
Till exempel ansåg hon det löjligt att arbetarfamiljerna hade hem med matsal,
eftersom de aldrig åt där. I följande nummer publicerades ett öppet brev till Sigrid Gillner som var
mer kritiskt. Det var en kvinna som kallade sig ”arbetarhustru från Storfors” som hävdade att det
117
”Trivsam familjebostad i ett rum och kök”
Morgonbris juli 1932 s 14-16.
118
”Varje barn sin egen bädd” i
Morgonbris januari 1932 s 26. Se även Hirdman (1992) s 93.
119
”Insändare – Vi leva 1932”
Morgonbris mars 1932 s 19.
120
”Angår det ingen”
Morgonbris mars 1932 s 19.
35
inte alls var för syns skull som arbetarfamiljerna möblerade sina hem med skrivbord och ”den
smula komfort” som de begränsade tillgångarna tillät, utan skälet var att de faktiskt hade
användning för ett skrivbord och att de önskade en trevlig vrå där luften inte var av
”sängkammaratmosfär”.
122
I mycket större utsträckning än så fick inte Morgonbris läsare ta del av den kritik som
redaktionen uppgav hade flödat in. Sigrid Gillner fick däremot möjlighet att bemöta kritiken. Hon
jämförde med när hon tidigare förespråkat tandhygien, att hon även då blivit hånad för sina
synpunkter. Hon trodde själv att det som upprört var att hon skrivit att man valde andra möbler
före bäddar till barnen, och förtydligade att hennes syfte varit att uppmana mödrarna att alltid
tänka på barnens hälsomöjligheter framför annat och hon tillade att ”sideboards inte var gjorda för
de små hemmen”.
123
Intill svaret publicerades ytterligare en insändare där ett hembiträde tackade
Gillner för hennes tidigare artikel.
124
Den här debatten kan exemplifiera hur människors
hemförhållanden under 1930-talet började diskuteras som samhällsangelägenheter åtminstone på
den kvinnopolitiska dagordningen.
Funktionalismens ultimata lösning ansåg man vara Alva Myrdals och Sven Markelius
kollektivhus med kollektiva lösningar såsom gemensamma matutrymmen och barnpassning. Enligt
Morgonbris var det behovet av rationella hem för yrkesarbetande kvinnor som pressade fram
idén om kollektivhusen. Huset skulle få unga att våga bilda familj.
125
Kollektivhuset presenterades
som den lösning som bäst passade idealkraven; krav som ibland var motsägelsefulla
och omöjliga
att få ihop. Till exempel stod det i samma artikel att ”/…/ modern böra ha obegränsad tid för
barnen” och att ”husmodern måste få en viss fritid, som hon kan ägna åt självständig
verksamhet.”
126
Som en del i Morgonbris kampanj anordnades utställningar och temadagar av olika slag.
Under parollen ”Fabrikernas bästa till hemmens behov” arrangerades så kallade industridagar för
arbetarhemmens kvinnor, där till exempel propaganda för svensk slöjdindustri bedrevs.
121
”Mönsterhem i Orrefors”
Morgonbris mars 1932 s 19.
122
”En öppen fråga till Sigrid Gillner”
Morgonbris april 1932 s 19.
123
”Kom an!”
Morgonbris maj 1932 s 19. Sideboard var ett lågt matrumsskåp där
man kunde förvara till
exempel bordsservisen.
124
”Viktigare än sideboard” Morgonbris maj 1932 s 19.
125
”Ett förenklat liv” Morgonbris januari 1933 s 10-11. På John Ericssonsgatan 6 i Stockholm finns Markelius
kollektivhus från 1935. Se www.arksam.se/arksam/html/mark.html 2003-06-29.
126
”Vad bostadsförhållandena betyda för barnuppfostran och själslig hälsa”
Morgonbris mars 1934 s 16-24.