Magisteruppsats2003. doc
Yüklə 483,94 Kb. Pdf görüntüsü
|
36 Tillsammans med industrin ordnade de socialdemokratiska kvinnorna en modevisning i Blå hallen i Statshuset som de kallade ”Stockholms första sociala moderevy”. 127 Enligt recensioner i tidskriften präglades tillställningen av ”enkelhet och värdighet”. 128
Man skrev att ”där fanns ingen dyr parfymdoft eller konstiga franska termer. Där fanns en stolthet över det egna landets arbetsresultat”. 129
Man ville genom kampanjen ge arbetarklassen en egen identitet, där funktionalism och sociala behov stod i centrum, istället för att de skulle lockas av borgarklassens opraktiska lyx. Och kvinnorna skulle vinna på den nya livsstilen. Hon skulle få möjlighet att sköta hus och hem och samtidigt ägna sig åt att söka personlig tillfredsställelse i livet. Morgonbris skrev att lärdomarna av utställningen skulle ge mer tid till kvinnans personliga utveckling eftersom hemarbetet genom varukännedom och ökad yrkesskicklighet skulle organiseras mer planmässigt och mer ekonomiskt. Industrins fördelar av kampanjen gavs inte samma utrymme, utan
detta. Man skrev att ”industrin måste förstå att det är nödvändigt att uppfostra husmödrarna för att man sedan ska kunna vädja till deras kunskaper”. 130
Arkitekten Åke Hult som liksom den tidigare nämnda arkitekten Markelius ansågs vara socialt inställd, kallade Morgonbris kampanj för ”mission” och berömde de svenska kvinnor som kunnat ta till sig utställningen så bra. Hult menade att det kanske inte hade fungerat i ett annat land och syftade då antagligen till att detta var en del av den socialdemokratiska strategin att bygga folkhemmet. Hult öste beröm över den ”storslagna, kunniga husmodern” och sade att det nu började finnas kvinnor med känsla för vad husmoderns arbete fodrade och krävde. 131
Det var Morgonbris redaktör Kaj Andersson som till stor del låg bakom kampanjen som gick ut på att öka husmödrarnas inflytande över produktionen. Hon menade att kvinnorna besatt en enorm makt över produktionen, det gällde bara att de organiserade sig och utnyttjade den. 132 I
Morgonbris uppfostringsprojekt ingick dels att få arbetarkvinnorna att förstå att de hade denna makt och dels att förstå vad som var bra och dålig smak. I en artikel stod att hon, alltså kvinnan, var ”omedveten om sin ekonomiska makt, och illa uppfostrad i varukunskap och köpteknik”, att
127 ”Modeparaden blev en löftesrik framgång för Morgonbrisprogrammet” Morgonbris april 1936 s 13-17. 128 Ibid.
129 Ibid.
130 ”Fabrikerna öppna portarna för husmödrarna” Morgonbris april 1935 s 2. 131 ”Morgonbrispropagandan vinner terräng” Morgonbris augusti 1935 s 6-8. 132 ”Husmödrarna männens arbetsgivare” Morgonbris maj 1935 s 1-2 .
37 ”kvinnorna behöver ökande krav att växa upp tid. De måste förstå sin nationalekonomiska makt”
133 Som ett exempel på vad som var att betrakta som god smak kan nämnas svensk slöjd som Morgonbris gärna propagerade för. Bland annat skrev man: ”Om de svenska husmödrarna kunde lära sig att förstå vilket helt annat värde det ligger i en vacker vävnad än dessa broderade kuddar och dukar…”. 134
Alla var emellertid inte lika positiva till propagandan, utan det hade även inkommit en del kritik mot projektet. En kritik som Morgonbris ägnade mer tid åt att besvara än beskriva. Man fick i alla fall veta att någon ställt frågan om denna kampanj skulle vara ett pekfinger som visade tillbaka kvinnan till köket. Morgonbris svarade att kampanjen var viktig för hemmen och för samhället. För att stärka argumentet om kvinnornas makt över produktionen hänvisade de till en tysk professor som också hävdade att det var kvinnorna som hade makten i hemmet, att de var männens arbetsgivare, produktionens ledare. Med understruken text stod att ”husmödrarna äro i stor utsträckning omedvetna om den oerhörda makt de förfogar över”. 135
Hirdman kallar den djärva satsning som bedrevs av Kaj Andersson och Morgonbris under åren 1934-1936 för ”det ideologiska försöket”. Att göra husmödrarna till socialistiska revolutionärer genom att sätta dem främst i den nationalekonomiska kedjan var något unikt och Hirdman menar att ingen tog vid det projektet efter Kaj Andersson. 136
Det som hände 1936 var att det framkom en hel del kritik mot Morgonbris på socialdemokratiska kvinnoförbundets kongress. Den dåvarande chefredaktören Kaj Andersson, som till stor del legat bakom idealiseringen av husmodern och samarbetskampanjerna med industrin blev förvisso omvald av kongressen, men valde själv att avgå en kort tid efter. En omedelbar konsekvens av redaktörsbytet var att tidningen ändrade utseende. Borta var varukatalogen och mer utrymme gavs åt de framstående socialdemokratiska kvinnorna Alva Myrdal, Disa Västberg och Eva Wigforss. De tog över propagandan för funktionalismen som lösning på alla sociala problem och uppfostran av de socialdemokratiska kvinnorna. Tonen i artiklarna förändrades och blev mer lik den traditionella socialdemokratiska agitationen. Att som Hirdman säga att det ideologiska försöket började 1934 och tog slut 1936, tycker jag är missvisande och skulle istället formulera
133 ”Vem finner den rätta kvinnan i annonsen?” Morgonbris mars 1934 s 1. 134 ”Mattis Hörlen visar kamraterna vägen” Morgonbris mars 1935 s 3. 135 ”Husmödrarna männens arbetsgivare” Morgonbris maj 1935 s1-2. 136 Hirdman (1992) s 94-102. Yüklə 483,94 Kb. Dostları ilə paylaş:
|