RapportCd2test. Pdf

48

8

 

B

IOLOGISKA EFFEKTER

Sammanfattning kapitel 8

Kadmium är inte ett nödvändigt grundämne för levande organismer utan är istället mycket giftigt i höga doser.

Riskgrupper för kadmiumexponering är människor som bor i förorenade områden, som röker, som intar mer

kadmium genom kostvanor, har större kadmiumupptag genom näringsfaktorer samt kvinnor. Kadmium absorberas

till ca 5 % i mage och tarm och till 10-50 % vid inandning. Metallen anrikas främst i njurar och lever och den

kritiska effekten av kadmiumexponering är njurskador. Under det senaste århundradet har kadmiumhalten i njurar

ökat med ca 300 % och även halten i benvävnad har ökat markant.

Kadmium är inte ett nödvändigt grundämne för levande organismer. I höga doser är det ett mycket

giftigt ämne för alla former av liv och det har en förmåga att bioackumuleras i både växter och djur.

Hos ryggradsdjur anrikas kadmium främst i njurar och lever, hos kärlväxter anrikas det i rot- och

barkvävnad och en kraftig anrikning sker i många svampars fruktkroppar (Hedlund et al., 1997).

8.1  Riskgrupper/riskfaktorer

Personer i den allmänna befolkningen med risk för hög kadmiumexponering kan delas upp i följande

grupper (Järup et al., 1998):

•

 

Människor som bor i förorenade områden (nära industrier som ger/har gett

kadmiumutsläpp). Undersökningar har visat att dessa människor har högre kadmiumhalter i

urinen.

•

 

Rökare. I Sverige har rökare generellt en 4-5 gånger högre koncentration av kadmium i blodet

(se även figur 12 nedan).

•

 

Människor som intar mer kadmium på grund av kostvanor. Vegetarianer och personer

som äter mycket skaldjur får i sig mer kadmium än människor som äter en blandad kost.

•

 

Människor som har större upptag av kadmium på grund av näringsfaktorer.  Exempelvis

järnstatus påverkar upptaget. Järnbrist ökar absorptionen av kadmium i mag-tarmkanalen.

•

 

Kvinnor. Kvinnor har högre halter av kadmium i blod, urin och njurar än män. Orsaken till detta

är okänd men en sannolik anledning kan vara att det, i alla fall i Sverige, är vanligt med

reducerade järnförråd hos kvinnor. 24 % av svenska kvinnor är rökare (av svenska män är 22

% rökare).

---

49

Figur 12. Kadmiumkoncentration i blodet hos rökare och icke-rökare i olika

länder i medianvärden och 90 percentil (Järup et al., 1998)

8.2  Hälsoeffekter av kadmiumexponering

Upptaget av kadmium skiljer sig mycket beroende på vilken väg det tar. Kadmium tas upp i kroppen

via luftvägarna och tarmkanalen. Det kadmium som finns i kosten absorberas till ca 5 % i mage och

tarm hos vuxna, medan upptaget vid inandning ligger mellan 10 och 50 % (beroende på

partikelstorlek och den kemiska formen) (Järup et al., 1998).

8.2.1

 

Njurar

Kadmium ackumuleras främst i lever och njurar samt i testes hos handjur, den högsta

koncentrationen hittas i allmänhet i njurbarken (Järup et al., 1998). I människonjurar är

halveringstiden 10-30 år (Järup et al., 1998). Sedan 1970-talet har kadmiumhalten i njurbarken hos

människor sjunkit enligt Friis et al. (1998a & 1998b) men kritik av studien har framförts. En möjlig

förklaring till den eventuella minskningen kan vara minskad tobaksrökning men även annan

kadmiumexponering har minskat under denna period till följd av minskade utsläpp. Koncentrationen i

njurarna ökar med åldern upp till 50-60 år, sedan minskar den. Uppskattningsvis ökar halten i

njurarna 5000 gånger från födsel till vuxen ålder (Järup et al., 1998). Stora variationer av

kadmiumhalten förekommer emellertid mellan olika individer i samma område och åldersgrupp.

Njurarna är vitala organ som bland annat för bort toxiska substanser från kroppen och producerar

viktiga hormoner (Järup et al., 1998). Njurskador kan därför ge allvarliga konsekvenser och det är

välkänt att höga kadmiumhalter ger njurskador, främst i form av tubulär njurskada (skador på

njurarnas samlingsrör) (Järup et al., 1998). En stor undersökning i Belgien visade att ca 1 % av den

icke-rökande befolkningen vara i riskzonen för försämrad njurfunktion (Malgeryd et al., 1998).

8.2.2

 

Ben

Studier indikerar att kadmium inducerar skelettskador i form av benskörhet och har en direkt effekt

på benmineraliseringen (Järup et al., 1998). Nuvarande bevis är dock inte tillräckliga för att

konstatera att detta verkligen är fallet men studier för att utreda den potentiella effekten av kadmium

pågår (Järup et al., 1998).

---

50

8.2.3

 

Cancer

Enligt Järup et al. (1998) anser IARC (International Agency for Research on Cancer) att det finns

tillräckliga bevis för att klassificera kadmium som en carcinogen

2

 för människor. Järup et al. (1998)

håller dock inte med om detta utan hävdar att bevisen inte är tillräckligt övertygande. Författarna

anser att klassifikationen borde vara: förmodligen carcinogen för människor. Mer forskning inom

detta område är således nödvändig.

8.2.4

 

Hjärt-kärlsystem

Resultat från djurförsök indikerar att kadmium kan spela en viss roll i hjärt- och kärlsjukdomar men

för människor är bevisen svaga och ej fastställda (Järup et al., 1998).

8.2.5

 

Reproducerbarhet och utveckling

Enligt Järup et al. (1998) har endast ett fåtal studier angående kadmiums effekt på människors

reproducerbarhet publicerats. Vid de exponeringsnivåer som studerats har inga ogynnsamma effekter

av kadmium på mäns reproducerbarhet påvisats. Mer forskning krävs dock innan några fullständiga

slutsatser kan dras.

Det är känt att rökande kvinnor föder barn med lägre födelsevikt än barn från icke-rökare och det är

också känt att rökning medför förhöjda kadmiumhalter. För kvinnor som exponeras för förhöjda

kadmiumnivåer i yrket eller miljön som motsvarar de nivåer rökningen medför finns dock inget som

tyder på denna effekt (Järup et al., 1998). Det anses därför i nuläget inte vara troligt att

rökrelaterade ökningar av kadmiumnivån har effekt på födelsevikten. På råttor har negativa effekter

på både foster och moder påvisats vid injektioner av Cd vilket indikerar att fler studier på människor

behövs (Järup et al., 1998).

Sammanfattningsvis finns i nuläget inga bevis på negativa effekter på reproduktion, foster eller

utveckling hos människor.

8.2.6

 

Slutsats av hälsoeffekter

Den kritiska hälsoeffekten av kadmiumexponering både i den allmänna befolkningen och för

yrkesexponerade individer som är känd idag är njurskador i form av skada på njurens samlingsrör

(Järup et al., 1998). Denna skada kan uppkomma vid lägre halter än vad som tidigare trotts. I Järup

et al. (1998) uppskattas att 1 % av högriskgrupperna, det vill säga rökare, kvinnor med litet

järnförråd med mera, kommer att utveckla skador på njurarnas samlingsrör vid det nuvarande intaget

av Cd i Sverige. Detta motsvarar tusentals personer.

8.3  Kadmiumhalter

8.3.1

 

Människor

I undersökningar om kadmiumhalten hos människor mäts halten i urin och blod. Kadmiumhalten i

blod är ett mått på den pågående kadmiumexponeringen medan kadmiumhalten i urinen visar

kroppens kadmiumbelastning och därmed halten i njurbarken (Hedlund et al., 1997). Vid mätning av

halten hos både djur och människor är det viktigt att inte glömma bort tidsfaktorn och dess

betydelse. Kadmiumhalten är ju beroende av individens ålder.

                                                

2

 Carcinogen = cancerframkallande ämne

---