Stadens sopor indd
Yüklə 3,55 Kb. Pdf görüntüsü
|
39 kapitel 2 Gödsel och skräp En tillvarataganderegim förstärks 1900–1907 Stockholm kring sekelskiftet 1900 var en stad stadd i stor föränd- ring. 1800-talets sista decennier hade inneburit en stark ekonomisk utveckling med generellt högre löner och en stigande levnadsstandard. Stadens befolkning hade samtidigt ökat hastigt, mellan 1880 och 1900 med nära 80 procent, varav mer än två tredjedelar var inflyttade. Staden byggdes snabbt ut, på Södermalm och Kungsholmen med stora industrier och på Östermalm och norra delarna av Norrmalm med bostäder. Trots det myckna byggandet rådde stor bostadsnöd. Bland de som bodde i smålägenheter var trångboddheten stor – statistiskt sett bodde mer än fyra personer i varje rum. Så gott som alla hus hade torrdass på gården, för även om vattenledningar och avloppssystem hade byggts ut under senare delen av 1800-talet var det inte tillåtet att koppla wc till avloppsnätet. 1 Stadens transporter sköttes med hästar och latrinen och stallgödselns andel av avfallet var stor. I en växande stad med ökande anspråk på hygien var det en viktig uppgift att föra bort detta avfall från staden. Behovet av en fungerande renhållning och sårbarheten när den inte fungerade framgick tydligt några varma dagar år 1903 då drygt 500 renhåll- ningsarbetare gick ut i strejk. Strejken ledde till sanitära olägenheter och till våldsamma kravaller och slutligen till att arbetarna till stor del fick igenom sina krav. 2 Stockholms ökande befolkning och stadens hästar, i kombina- tion med en ökande konsumtion, 3 kom att prägla avfallets mängd stadens sopor 40 och sammansättning kring år 1900. Även om Stockholm hade en kvittblivning som byggde på att använda avfallet som gödsel hade staden stora problem att bli kvitt avfallsmängden. En utgångspunkt för detta kapitel är att staden kring år 1900 saknade en avfallshante- ring som var anpassad till tidens avfallsmängd och dess avfallssam- mansättning. Vad var det i tidens avfallssituation som sågs som ett problem, på vilket sätt uttrycktes detta, vad såg man för lösningar och vad gjordes i praktiken? En frågeställning kopplad till analys- ramen avfallsregimer är i vad mån den hantering som infördes under 1900-talets första decennier kan ses som ny avfallsregim, eller var den en fortsättning på en tidigare? Kapitlet inleds med två avsnitt om Stockholms renhållning under andra hälften av 1800-talet. På detta följer två avsnitt om möjliga kvittblivningslösningar såsom de beskrevs av föreståndaren vid Lövsta, sedermera renhållningsdirektören, Karl Tingsten samt ett avsnitt om avfallets mängd och sammansättning under 1900-talets första år. Därefter beskriver jag den lösning på avfallets heterogena karaktär som infördes. Sist kommer två mer sammanfattande avsnitt där jag försöker förklara utvecklingen av en avfallsregim som byggde på tillvaratagande. Stockholms renhållning och den sanitära revolutionen under 1800-talet Samtidigt med 1800-talets industrialisering och urbanisering pågick i ett flertal städer i Europa och USA något som i senare forskning brukar kallas ”den sanitära revolutionen”. De växande städerna ledde till trångboddhet och ansamlingar av latrin och hästgödsel, vilka sågs som orsak till smittspridning och hög dödlighet. Den sanitära revolutionen innebar att städer genom ett ökat kommunalt ansvarstagande införde tekniska och administrativa system för vat- ten, avlopp och renhållning. England var det stora föregångslandet och Sverige låg betydligt efter i denna utveckling. 4 Människors fasta avfall bestod fram till det sena 1800-talet till övervägande del av mänsklig latrin, djurspillning och aska. På landsbygden ingick den absoluta merparten av avfallet i det natur- gödsel och skräp 41 liga kretsloppet. Städerna innebar större koncentrationer av latrin, hushållssopor och gatuavfall i form av djurspillning som inte kunde återföras till kretsloppet utan en större organisation. Fram till mitten av 1800-talet var den inre renhållningen i Stockholm, hushållsso- porna och latrinen, i huvudsak en enskild angelägenhet som staden inte lade sig i. Den yttre renhållningen, gaturenhållningen, hade tidigt reglerats i olika byggnads- och ordningsstadgor. 5 Liksom i många andra städer ordnades kvittblivningen av den inre renhåll- ningen med latrin- och avfallsgropar inom städernas gårdar, vilka med jämna mellanrum täcktes över och ersattes med nya. Avfall användes också som gödsel i trädgårdar i staden samt dumpades i eller vid vatten. 6 Sedan 1700-talet hade staden med hjälp av entreprenörer gjort sporadiska försök att systematiskt ta tillvara avfallet som gödsel, bland annat genom att samla det på särskilda upplagsplatser i sta- den och sedan föra det ut från staden på pråmar. 7 Under 1800-talet fortsatte denna hantering, bland annat lades latrin i kompost på Fjäderholmarna utanför staden mellan 1849 och 1858. Denna verk- samhet rörde långtifrån allt avfall och verkar inte ha fungerat särskilt väl av de många klagomålen att döma. 8 Ett annat sätt att bli kvitt avfall var att dumpa det i vatten. Detta gjordes i hög grad i Stockholm vilket ledde till oro från läkarhåll för att Klara sjö, Nybroviken och de idag igenfyllda Fatburssjön och Träsket med Rännilen, höll på att förvandlas till smittospridande träsk. 9 Till den ohygieniska situationen i staden kom att avfall och gödsel samlades i enorma upplag vid till exempel Munkbron och Kornhamnstorg. 10 De sanitära reformerna i Stockholm sammanföll i stort sett med att den svenska industrialiseringen började på allvar. Sverige var fortfarande vid mitten av 1800-talet i huvudsak ett jordbrukssam- hälle och Stockholm hade inte påbörjat sin egentliga tillväxtfas. Ekonomihistorikern Lennart Schön har visat att redan innan de svenska städerna började växa etablerades det kommunala organi- satoriska och tekniska system som kom att underlätta den framtida tillväxten. 11 Bland de organisatoriska förändringar som gjordes i Stockholm märks inrättandet av ett kommunalt renhållningsverk Yüklə 3,55 Kb. Dostları ilə paylaş:
|