Stadens sopor indd

stadens sopor
48
derna. Tydligt är att han imponerades av främst amerikanska städer 
samt Budapest och München. Hans intryck sammanfogades till 
en personlig grundtanke och en idé för framtidens kvittblivning i 
Stockholm. Han skrev att ett och samma system för kvittblivning 
inte kunde gälla för alla städer, hänsyn måste tas till lokala förhål-
landen. Däremot fanns det vissa regler som borde iakttas överallt:
Vissa grundprinciper böra och kunna dock öfver allt tillämpas, bland 
hvilka nu må nämnas sopornas fördelning och behandling i öfver-
ensstämmelse med sin natur och beskaffenhet, d.v.s. på ett sådant 
sätt, att de, så långt möjligt är, blifva till gagn i stället för skada.
48
Det viktiga var att behandla och nyttiggöra soporna i enlighet med 
deras natur, vilken avgjordes dels av vilket material avfallet bestod 
av eller härstammade från, dels av hur avfallet uppkommit. Av sta-
dens olika avfallstyper var framförallt de heterogent sammansatta 
hushållssoporna (då kallade hussopor) ett stort problem:
[Hussoporna] äro däremot till sin natur och sammansättning af en 
mera invecklad beskaffenhet, och deras slutliga kvittblifvande är ofta 
förenadt med stora kostnader och svårigheter. De kunna lämpligen 
i enlighet med sin natur tänkas fördelade i tre grupper, nämligen 
köksaffall eller affall, som har samband med människornas föda, 
således animaliska och vegetabiliska ämnen, aska samt slutligen allt 
öfrigt affall från hushållen. Detta senare består af alla de föremål, 
som en gång utgjort människornas förnödenheter, såsom förbru-
kade eller sönderslagna husgeråd, aflagda kläder och skodon m.m. 
dyl., buteljer, konservburkar, papper, mattor, böcker etc. eller snart 
sagdt allt, som brukar finnas i en familj från speglar och gunghästar 
till lampor och stekpannor.
49
Hushållens avfall skulle kunna delas upp i tre kategorier i enlig-
het med sin ”naturliga plats”.
50
 Om de delades in i dessa kategorier 
fanns det en marknad även för hushållssoporna. Tingstens förslag 
för Stockholm blev ett genomgripande tillvaratagandesystem byggt 
på en uppdelning av avfallet. Gatusopor (mest hästspillning), park- 
och trädgårdssopor, hushållens organiska avfall och aska skulle tas 
tillvara som gödsel, alternativt som gödsel och svinmat. Övriga 

---

gödsel och skräp
49
hushållssopor samt industriavfall som inte lämpade sig som gödsel 
skulle sorteras i kategorier efter material och säljas. Lumpsamlare 
hade tidigare gjort så att det skedde en del utsortering av skräpso-
por, men Tingsten hade på sin studieresa sett olika former av mer 
organiserat tillvaratagande för denna kategori, vilket han hävdade 
visade att det fanns en marknad och en ekonomi för skräpet liksom 
för det avfall som redan såldes som gödsel. Tillvägagångssättet ansåg 
han borde vara sortering på produktionsstället, det vi idag skulle 
kalla källsortering. 
Alternativa kvittblivningslösningar
Var inte tillvaratagandet av avfall en självklarhet i ett samhälle 
vars avfall till stor del bestod av gödseldugligt material och där 
tillgången på råmaterial kan tänkas ha varit knapp? Om man ska 
Bild 1. Tingstens schematiska figur över stadens avfall och dess behandling.
Källa: Tingsten 1911, s. 55.

---

stadens sopor
50
tro Tingstens resebeskrivning är svaret nej. Han beskrev att kvitt-
blivningsmodellerna var nästan lika många som antalet städer han 
besökt. De kunde delas upp i två huvudtyper:
A.  Kvittblifvande, som blott afser att mer eller mindre fullstän-
digt undanrödja eller förinta soporna. Till detta system hör 
följande metoder:
1.  Sopornas användning till uppfyllnad af lågt liggande land.
2.  Sopornas uppläggning i onyttiga högar.
3.  Sopornas utbogsering i pråmar och stjälpning i hafvet.
4.  Sopornas förbränning.
B.  Kvittblifvande, som afser sopornas nyttiga användande på 
samma gång som undanrödjande. Till detta system höra:
5.  Sopornas användning till gödsel.
6.  Tillvaratagande samt återanvändning af en del sopföremål 
samt andra föremåls nyttjande som råmaterial för ny fa-
brikation.
7.  Utdragning af fettet ur köksaffallet samt återstodens an-
vändning till gödsel.
8.  Köksaffallets användning till föda åt djur.
51
Tingsten skrev att de flesta städer tillämpade någon kombination 
av flera av dessa metoder. Han hävdade också att städer ofta var 
tvungna att frångå metoder under A till förmån för dem under B 
när städerna växte i storlek. Skälen till detta gick han inte in på, 
men en förklaring skulle kunna vara att han menade att metoderna 
under A inte fullständigt utplånade avfallet. Formuleringen ”blott 
afser” under A och ”afser” under B i citatet visar hur Tingsten vär-
derade de båda typerna av kvittblivning. 
Tingstens redogörelse för de olika typerna av kvittblivningslös-
ningar har bekräftats av senare tiders forskning. Melosi har visat 
att det i olika städer fanns olika praktiker för kvittblivning. Även 
han delar in praktikerna i två huvudgrupper: utilitaristisk återan-
vändning och dumpande.
52
 Tingstens beskrivning av de städer och 
länder han besökte ger en bred översikt över de olika praktiserade 
metoderna i Europa och USA. Han framhöll England som ett land 
där man länge brottats med kvittblivningsproblem och där hygie-

---

gödsel och skräp
51
nen varit en viktig fråga. En del i den hygieniska praktiken kring 
avfallshanteringen i England var att man tidigt och långtgående 
satsade på förbränning vilket enligt idén om att det som luktade 
illa också innebar en hälsofara var ett sätt att oskadliggöra avfallet. 
Det var dock inte en metod som omfattade allt avfall utan främst 
hushållssopor och handelsavfall. Övrigt avfall (förmodligen gatu-
avfall) lades ofta på mark som städerna ägde för att förvandla den 
till odlingsmark. De engelska städerna hade olika sorters förbrän-
ningsugnar och deras kapacitet varierade. Tingsten skrev att överlag 
fick de ned volym och vikt, även om avfallet inte helt förintades.
53
Enligt Tingsten var det på det europeiska fastlandet, liksom i 
Sverige, framförallt hushållssoporna som var problemet. Flera städer 
hade inspirerats av England och försökt sig på förbränningsanlägg-
ningar, den mest lyckade var en stor anläggning i Hamburg. Även 
där användes förbränningen som metod främst av hygieniska skäl: 
den hade införts efter en svår koleraepidemi.
54 
Andra vanliga meto-
der som Tingsten räknade upp var att man förde bort stora delar av 
avfallet till omgivande landsbygd för att sälja eller ge bort det som 
gödsel, att man fyllde lågt liggande land och att man lade avfallet i 
högar. På flera ställen kombinerades dessa metoder med ett relativt 
organiserat lumpsamlande utfört av privata aktörer.
55
Av Tingstens beskrivning att döma hade München och Budapest 
det längst gångna tillvaratagandet av alla former av sopor. Han 
ger intrycket av att minsta brödkant, snörstump och kolbit där 
togs tillvara, samt givetvis värmen från den förbränning som ändå 
skedde.
56
 Ingen av städerna hade dock källsortering utan avfallet 
hämtades blandat för att sedan sorteras genom stadens eller kom-
munens försorg. 
Källsortering, vilket Tingsten kallade sortering på produktions-
platsen, förekom däremot i flera städer i USA. Där tillvaratog man 
inte en lika stor del av avfallet som gödsel som på många håll i 
Europa, vilket Tingsten antog berodde på att marken var bördigare 
så att behovet av gödsel var mindre. Tingsten noterade att städerna 
i USA hade mycket mer köksavfall än i Europa. I flera amerikanska 
städer hade man tidigare skilt ut matavfallet redan i hushållen och 
använt det som svinmat. Det var dock inte något som praktiserades 

---