Måltidsekologprogrammet Örebro universitet

15 

 

kadmium och uran: 0,17; 1,0; 9,9 µg/l respektive 0,74; 1.0; 6,2 µg/l, som kompletterades med 

blankprov utan kadmium – eller urantillsatser. Plantorna skördades efter 15 dygn. 

I studien användes utsäde från skörden 2013 vid Kvinnersta naturbruksgymnasium i Örebro. 

Vetekornen som var av sorten Stava,  förgroddes vid låg ljusintensitet i perlit under  tre dygn 

varefter  5-6  groddplantor  överfördes  till  respektive  odlingsenhet  som  bestod  av  en 

genomskinlig plastmugg med perlit. 

Expanderad perlit användes för att ge plantorna stöd och stabilitet och fyller i detta avseende 

samma  strukturella  funktion  som  jord.  I  jämförelse  med  jord  har  expanderad  perlit  mer 

definierade egenskaper och valdes som medium på grund av det i ringa utsträckning påverkar 

växt och näringslösning ur ett kemiskt perspektiv. Materialet används ofta som inert substrat 

vid olika former av växtförsök. Ett alternativt material är vermikulit som består av skiktad lera 

med  mycket  hög  adsorptionskapacitet  för  både  an-  och  katjoner.  Perlit  består  av  en 

aluminium/kiseloxidmatris  som  tillverkas  av  ett  vulkaniskt  glasmaterial,  som  expanderar  till 

ett vitt och poröst material vid upphettning. Typisk sammansättning för perlit ses i tabell 3.  

Tabell 3.  Kemisk sammansättning för perlit [%] 

 

(Torab-Mostaedi et al., 2010) 

Till  varje  odling  tillsattes  initialt  100  ml  näringslösning.  Denna  lösning  bereddes  genom 

utspädning  av  flytande  koncentrerad  växtnäring  (Vita  Gro  Krukväxtnäring,  Bayer  AB). 

Utspädningen  skedde  med  avjoniserat  vatten  (1:99  v/v)  varpå  den  lösningen  erhöll  en 

sammansättning enligt tabell 4. 

Tabell 4. Näringslösningens sammansättning [%] 

  

N 

P 

K 

B 

Cu 

Fe 

Mn 

Mo 

Zn 

Mg 

% 

0,042 

0,01 

0,032 

 2,1×10-5  5,2×10-5   3.6×10-4  1.0×10-4  1.0×10-6  4.7×10-5  6,1×10-4 

 

Näringslösningen tillfördes olika koncentrationer av kadmium eller uran i form av CdCl

2

(aq)

 

och UO

2

(NO

3

)

2

(aq). Kadmium och uran studerades separat. Försöket bestod även av tre olika 

referensprov utan veteplantor med tillsatser av kadmium 1,0 µg/l eller uran 4,6 µg/l samt ett 

referensprov med enbart näringslösning. När det gäller odlingsenheterna innehöll studien tre 

replikat per koncentration medan två replikat användes när det gällde referensproverna. 

SiO

2

Al

2

O

3

K

2

O

CaO

Fe

2

O

3

Na

2

O

MgO

SO

3

TiO

2

MnO

2

%

79,6

11,5

4,8

0,8

0,8

0,5

0,5

0,2

0,1

0,1

---

16 

 

Vätskeprov togs på alla provlösningar, vilka bestod av näringslösningar med olika tillsatser av 

kadmium respektive uran. 

Odlingsförsöket pågick i 15 dygn där bevattningen gjordes med avjoniserat vatten dagligen de 

första  4  dygnen  varefter  näringslösning  nyttjades  de  resterande  dygnen.  Alla  odlingsenheter 

och  referensprov  fick  normalt  10  ml  vätska  vid  varje  bevattningstillfälle.  Beroende  på 

vätskenivån i de genomskinliga plastmuggarna kunde dock mer- eller mindre vätska tillsättas, 

vilket skedde vid ett par tillfällen. Målsättningen var att mätta perliten på vätska utan att skapa 

syrebrist  hos  rötterna.  Totalt  vattnades  odlingsenheter  och  referensprov  med  135  ml 

näringslösning och 55 ml rent avjoniserat vatten. 

 

Provtagning och analys 

Veteplantorna  skördades  och  kvarvarande  lösning  från  odlings  -  och  referensprover  hälldes 

över  i  provrör  för  senare  analys  varefter  plantorna  lossades  försiktig  från  perliten.  Rot-  och 

strålängd  ovan  perliten  mättes  med  linjal.  Biomassan  från  varje  odling  delades  upp  i  strådel 

(alla växtdelar ovan perlit) och rotdel, varefter växtmaterialet klipptes i småbitar för att direkt 

därefter  torkades  i  3  dygn  vid  50°C.  Den  torkade  biomassan  vägdes  och  maldes  sedan  i  en 

agatmortel.  Uppslutning  skedde  genom  att  delprov  om  10-100  mg  löstes  upp  i  5  ml 

koncentrerad salpetersyra i en mikrovågsugn (CEM. Mars V). Uppslutningsprocessen skedde 

vid 300 W under 30 min och  sedan vid 600 W under 60 min där maxtemperatur var 180°C. 

De  uppslutna  proven  späddes  med  avjoniserat  vatten  till  50  ml.  En  ytterligare  spädning 

skedde med enprocentig salpetersyra, där rotproven späddes 50 gr och skottproven 100 gr.  

Kvarvarande  lösningar  från  odlings  –  och  referensförsök  filtrerades  genom  0,20  µm 

polypropylenfilter. De prov som tagits från uppstartslösningarna (initiala 100 ml i plastmugg) 

späddes med lika delar avjoniserat vatten varefter även dessa filtrerades genom 0,20 µm filter. 

Därefter tillsattes koncentrerad salpetersyra till en slutkoncentration om 1 %.  

För  metallanalys  tillsattes 

103

Rh  som  internstandard  till  en  slutlig  koncentration  om  10  ppb, 

varefter provernas innehåll av 

111

Cd, 

204+206+207+208 

Pb, 

232

Th,

 205

Tl, och 

238

U analyserades med 

ICP-MS  (Agilent  7500  cx).  Följande  detektionsgränser  har  tidigare  uppmätts  och  kan  anses 

gälla även för de typer av matriser som  analyserades i  denna studie:  Pb:  0,289; Cd: 10,044; 

Tl: 1,418; Th: 1,219; U: 1,696 ng/l. 

 

Statistiska metoder 

---