Måltidsekologprogrammet Örebro universitet

31 

 

I  tabell  14  ses  resultatet  från  denna  beräkning,  där  det  framgår  att  U

utgående 

är  0,12-0,14µg

 

mindre  än  U

tillförd

.  Detta  härrör  troligen  ifrån  skillnaden  i  initial  urankoncentration  mellan 

proven U

ref

 och U

hög

, som dock borde ha varit lika. 

En fördelningskonstant (K

d

) mellan urankoncentration i lösning och sluthalt i perlit kan även 

bestämmas för aktuellt system, enligt uttrycket 

K

d

 

 

     

         

  

            (V) 

Ett  K

d

  på  2

X

10

-4

  (pH  6.4,  20°C)  erhölls  utifrån  beräkningar  på  U

ref

  provet  med  en 

slutkoncentration  på  0,0045  µg/l,  där  perliten  hade  massan  0,020  kg  i  försöken  och  tog  upp 

0,457 µg. Det låga K

d 

värdet

 

visar på stark förskjutning av tillgängligt uran till perliten, men 

kan inte klargöra om växtens rot tar upp uranet från lösningen eller från perlit. Bakterier och 

svampar  finns  normalt  på  vetefrön,  och  skulle  kunna  bidra  till  en  miljö  som  möjliggör 

uranupptag från perlitytan. 

 

Tabell  13.  Provserie  med  urantillsatser:  Koncentrationer  i  vätskor  eller  i  växtmaterial  från  veteplantor.  Inga 

plantor  fanns  i  referensprovserierna  U

refblank

  och  U

ref

  (två  replikat  per  serie).  Urankoncentrationen  i  den  initiala 

näringslösningen var olika i de två referensserierna. I serierna med plantor, U

blank

, U

låg

, U

medel

 och U

hög, 

fanns tre 

replikat per serie. Urankoncentrationen i den initiala  näringslösningen  för U

blank

 var lägst  medan U

hög 

hade den 

högsta koncentrationen.  

 

---

32 

 

 

 

 

Tabell 14. Uranmassbalans provserien med urantillsatser (indata och formel för tillfört U ses i tabellfot) 

 

a

0,004

6,53

b

0,005

6,23

0,0045*(0,001)**

6,38(0,21)

a

0,011

6,27

b

0,015

6,48

0,013(0,003)

6,38(0,15)

a

0,01

0,003

6,45

1,33

0,26

b

0,01

0,005

6,77

0,92

0,24

c

0,01

0,007

6,46

0,65

0,25

0,005(0,002)

6,56(0,18)

0,96(0,35)

0,25(0,01)

a

0,74

0,040

0,25

0,18

b

0,74

0,008

0,27

0,28

c

0,74

0,006

6,33

0,28

0,26

0,018(0,019)

0,26(0,01)

0,24(0,06)

a

1,04

0,186

6,51

1,28

0,29

b

1,04

0,280

1,07

0,22

c

1,04

0,093

6,22

3,16

0,38

0,19(0,093)

6,37(0,21)

1,84(1,15)

0,30(0,08)

a

6,25

0,012

0,29

0,20

b

6,25

0,022

6,71

0,26

0,26

c

6,25

0,023

6,44

0,57

0,26

0,019(0,006)

6,58(0,19)

0,37(0,17)

0,24(0,03)

* Medelvärde provserie

** Standardavvikelse provserie

U-halt strå 

[µg/g]

III. U

ref blank

0,01

II. U

ref

4,56

pH lösning vid 

provavslut [µg/l]

U-halt rot 

[µg/g]

0. U

Blank

4. U

låg

6. U

medel

5. U

hög

Inga veteplantor                       

i dessa försök

Provserie Prov

Initial U-konc. i 

lösning  [µg/l] 

U-konc. i lösning vid 

provavslut [µg/l]

Provserie Prov

 U i strå[µg]

U i rot[µg]

Total U i 

växt[µg] 

U i 

perlit[µg]

 Utgående 

U [µg]

Tillfört U 

[µg]**

U Överskott 

[

µ

g]

a

0,044

0,029

0,072

0,457

0,530

0,674

0,145

b

0,061

0,025

0,085

0,457

0,543

0,684

0,141

c

0,050

0,042

0,091

0,457

0,549

0,674

0,125

5. U

hög

---

33 

 

 

 

Uranhalten i rot och strå varierade mellan 0,25-3,16 µg/g respektive 0,18-0,38 µg/g, se tabell 

13.  Normala  halter  för  vete  som  växt  på  åkermark  som  inte  kontaminerats  är  ~0,2  µg/g  för 

dess rötter medan halten i strået ligger på ~0,1 µg/g (Shangeeva, 2010). Detta kan tyda på att 

de  tillsatta  mängderna  uran  i  försöken  gett  en  viss  anrikning  av  uran  i  biomassan  och  då 

främst i rötterna. I försökserien visade sig dock massan av uran i rötter och strå vara likartad 

då 49 % (sd 18.1) återfanns i rötterna. Detta kan förklaras med att försöken bara pågick i 15 

dygn  och  att  massan  i  strå  i  detta  initiala  tillväxtskede  var  dubbelt  så  stor  som  rotmassan. 

Tvåsidigt t-test påvisade inte någon signifikant skillnad mellan provserierna gällande uranhalt 

i strå respektive rot. 

Rotens upptag kan vara aktivt eller passivt och kan beskrivas enligt 

U

aq

 => U

rot

                                                                                                                              (VI) 

I prov  U

hög

  är U

aq

  =  6,25  µg/l vilket  skall jämföras med rotens  halt som  i  medeltal var  0,37 

µg/g  i  prov  U

hög

.  Denna  halt  räknas  om  till  färsk  vikt,  vilken  då  blir  40  µg/kg  för  U

rot

. 

Eftersom U

rot

 > U

aq

 måste energi tillföras för att upptag skall kunna ske, vilket betyder att det 

bör ha varit fråga om ett aktivt upptag. 

 

 

 

Metoddiskussion 

Litteratursökningen  utfördes  där  sökord  kombinerades  för  varje  aktuell  metall  och  gröda 

enligt ett system som gav ett stort underlag på kort tid. 

**Tillfört U [µg]= Vikt vetefrö*halt i frö*antal plantor + inital U konc i  lösning* volym initila lösning + 

U konc i vattningsnäringslösning*volym vattennäringslösning

Vikt vetefrö [g]

0,04

U-halt frö [µg/g]

0,235

Volym initial lösning [l]

0,100

Volym vattningsnäringslösning [l]

0,135

Vätskevolym vid provslut [l]

0,05

---