9
Värdshusvärden har erbjudit Jack att tillbringa natten med Joy. Vad tycker hon om
männens överenskommelse?
Joy svarade inte, utan stirrade bara sammanbitet på de två männen som om deras
uppgörelse inte rörde henne i ryggen.
– Såja. Visa nu att du tycker om honom. Värdshusvärden stegade över till baren och
släpade sedan hårdhänt med sig Joy tillbaka till Jacks bord.
Hon snubblade till men Jack lyckade fånga henne innan hon föll och omfamnade henne
på ett allt annat än gentlemannamässigt vis, vilket tycktes skapa en viss munterhet bland
männen i rummet.
Joy slet sig loss från Jacks famn och slätade till kjolarna. När hon så mötte hans blick
var barjäntan spårlöst borta. Den unga fröken som nu stod framför honom var lika elegant och
sofistikerad som damerna i de fina salongerna i London. Hon betraktade honom med iskall
vrede och dödligt förakt och vände sedan på klacken, snodde åt sig konjaksflaskan från
värdshusvärden och marscherade tillbaka till baren. Väl där vände hon sig mot Jack igen och
såg på honom med en min som tycktes säga: Våga bara göra om det där!
Han log hoppfullt mot henne, som om han inte alls fattat vinken.
Joy sänkte blicken och axlarna slokade. Att vara med Jack i natt var det sista hon ville,
så mycket stod klart. Men ändå nickade hon och gav sitt medgivande.
Jack vände sig mot värden igen och flinade. – Då tror jag att vi är överens. Han gäspade
teatraliskt. – Plötsligt känner jag mig egendomligt trött. Jag är nog redo att dra mig tillbaka.
Rummet fylldes av menande skrattsalvor.
– Ert rum är det sista till höger, meddelade gästgivaren.
– Men det är ju mitt rum! protesterade Joy, som hittills inte sagt ett ord.
– Det är renast.
Det blev tyst ett ögonblick och Jack registrerade vreden i hennes ögon. Ytterligare en
skymf. Men sedan neg hon och log ett märkligt, glädjelöst leende. – Då så. Min herre vill ha
rena lakan.
Värdshusvärdens ögon mörknade. Hennes uppnosighet föll inte i god jord hos honom,
det var tydligt. Men snart var det falska leendet tillbaka. – Hon kommer att göra er sällskap så
snart hon är färdig med sina sysslor.
Jack nickade åt männen i rummet, sköt bak stolen, korsade golvet och gick uppför
trapporna till övervåningen. Han kände männens blickar i nacken och tänkte att det stred mot
hans natur att vända fienden ryggen.
Vem eller vilka som utgjorde det största hotet visste han inte. Några av männen i
rummet skulle kanske inte uppskatta att bevittna ett mord. Men vad som hände med honom
när han väl gått uppför trapporna och var utom synhåll brydde de sig nog mindre om.
För Joys skull var han emellertid tvungen att ta risken.
Missa inte den spännande fortsättningen av En ödesdiger natt av Christine Merrill
nästa vecka!