11
Inledning
KAPITEL 1
Nedsläpp
Det är alldeles för mycket sport inom idrotten.
Percy
Nilsson
re Kronor har kallats ”Sveriges mest folkkära landslag”. Under ett antal år framstod det
svenska herrlandslaget i ishockey rent av som landets största publikmagnet över huvud
taget. Publikundersökningar gjorda under efterkrigstiden gör gällande att etermediernas
bevakning av Sveriges A-landskamper i ishockey då följdes av en större allmänhet än
motsvarande utsändningar för
någon annan idrott, ”kung fotboll” inkluderad. Medan Tre Kronors
matcher i televisionen bevittnades av 3,5 miljoner tittare, bänkade sig ”endast” 2,5 miljoner
svenskar i TV-sofforna vid herrlandslagets matcher i fotboll. Det betyder att ungefär hälften av
landets samtliga invånare regelbundet följde Tre Kronors framfart på världens ishockeyrinkar.
När intresset för de blågula ishockeykämparna var som störst noterades en närmast mangrann
nationell samling framför TV:n. Beräkningar av tittarsiffror från VM på hemmaplan 1970 säger
att Sveriges matcher då sågs av över två tredjedelar av landets vuxna befolkning (och ett okänt
antal barn), med en topp på hela 82 procent vid Tre Kronors dust
mot Sovjet i turneringens
finalomgång. Detta innebar en rekordnotering för
alla typer av TV-evenemang som stod sig en
bit in på 1980-talet. Sverige stannade, medan ishockeysporten seglade i medvind!
1
T
I samband med Svenska ishockeyförbundets 50-årsjubileum (1972) dristade sig dåvarande
förbundsordföranden, Helge Berglund, till att förutspå att ishockeyn före decenniets utgång
skulle gå om fotbollen, och framträda som
Sveriges största publiksport, alla kategorier. Ja,
ishockeyn var enligt hans förmenande faktiskt ”på god väg” att bli ”landets största sport”.
2
Så
blev nu aldrig fallet. I stället har 1970-talet gått till hävderna som ett stormigt decennium i den
svenska ishockeyhistorien, där ekonomiska svårigheter hamnade i förgrunden jämte tilltagande
oro för ”proffsflykten” till Nordamerika.
3
På senare tid har ishockeysporten i stort kommit i
gungning. Svarta rubriker rörande alltifrån svidande nederlag
och urvattnade VM-turneringar, till
landslagsmän inblandade i sex- och fylleskandaler har följts av diskussioner om Tre Kronors
devalvering. Detta i kombination med rapporter om brist på istid, skenande omkostnader på
ungdomssidan, samt rädsla för en växande klyfta mellan elit- och breddverksamhet har fått
12
Inledning
engagerade ishockeysupporters och uppjagade förståsigpåare att ta fram krisstämpeln. Mer än en
gång har Tre Kronors – ja, hela ishockeysportens – död utropats.
4
Ryktet om ishockeyns död förefaller emellertid vara betydligt överdrivet. Otaliga uppgifter
pekar på att ishockeyn idag står starkare än på länge, ja kanske någonsin. Elitklubbarna bygger
nya, spektakulära arenor för att kunna ta in fler åskådare på matcherna. Ändå tycks det i många
fall som om biljetterna inte räcker till. Även längre ned i seriesystemet finns det föreningar som
spelar inför fullsatta läktare.
5
Därtill kommer att damverksamheten börjat blomma upp: bara på
några år har antalet aktiva mångdubblats och spelstandarden tycks vara på kraftig uppgång.
6
Bland landets ishockeyvänner finns det nog många som tog den framgångsrika
svenska
landslagssäsongen 2005/2006 – då Tre Kronor bärgade både OS- och VM-guld, medan
”Damkronorna” kammade hem en olympisk silverpeng – som intäkt för att ishockeyn
fortfarande står stark i landet. För övrigt skall konstateras att de presstormar som blåst upp efter
svidande förluster kan tas som intäkt för det stora engagemang som fortfarande finns för sporten
i Sverige.
7
Vad beror detta väldiga ishockeyintresse på? Hur har det uppstått? Vad är
det som har gjort
att Tre Kronor kunnat samla nästan hela den svenska befolkningen vid sina matcher? Hur kan
man förklara att ishockeyn – som under flera decennier varit en av landet mest populära
idrottsgrenar, men utövarmässigt haft flera sporter framför sig, och i matchpubliksiffror räknat
aldrig riktigt varit i närheten av fotbollen – har fått en sådan framskjuten position nationellt sett
att Tre Kronor närmast slentrianmässigt karakteriserats som ”Sveriges mest folkkära landslag”?
Min förhoppning är att detta arbete skall bidra till att räta ut dessa,
och andra, frågetecken kring
ishockeyns framträdande ställning i landet.
Syfte och grundtes
Syftet med denna avhandling är att
beskriva och analysera ishockeysportens framväxande nationella betydelse
i Sverige, åren 1920–1972. Jag vill poängtera att jag
inte är ute efter att avgöra huruvida Tre Kronor
verkligen var – eller är – ”Sveriges mest folkkära landslag”. Jag kommer
inte heller att presentera
någon fullständig förklaring till ishockeyns popularitet i landet. Vad jag önskar är att bringa större
klarhet i
hur ishockeyns framskjutna nationella ställning har skapats. Mer precist handlar det om
att belysa hur det i praktiken gick till när ishockeyn inom loppet av ett drygt halvsekel
förvandlades från en oansenlig nordamerikansk importvara till en av landets mest omhuldade
idrottsgrenar med ett landslag som lockade till närmast mangrann nationell samling. Under resans
gång ämnar jag också problematisera och söka nyansera
ishockeyförbundets egen