Stadens sopor indd

stadens sopor
14
ses som värdelöst, vidare till att ses som hotfullt, för att i vår tid ses 
som en ofrånkomlig del av mänsklig kultur. 
Utan att beröra huruvida O’Briens analys av avfallets roll i dessa 
fyra litterära verk är rimlig eller ej, konstaterar jag att avfall och 
synen på avfall är föränderliga. Avfall har en materiell såväl som en 
kulturell dimension.
2
 Denna avhandling handlar om förändringar i 
båda dessa dimensioner, såväl i uppfattningar om avfall som värde 
eller belastning som i frågor rörande avfallets praktiska slutliga 
hantering – här kallad kvittblivning. Syftet är att vinna ny kunskap 
om Stockholms kvittblivning under perioden 1900–1975 genom 
att studera förändring och kontinuitet i kommunal praktik samt i 
de föreställningar som styrt de kommunala aktörernas agerande. 
Avfallshantering och kvittblivning har varit en viktig kommunal 
angelägenhet framförallt i större städer. I Stockholm var avfalls-
hanteringen en central fråga under andra hälften av 1800-talet och 
kvittblivningen blev ett större problem vid sekelskiftet 1900. Den 
huvudsakliga frågan för denna avhandling är vilka faktorer som 
format stadens kvittblivning samt hur ett urbant och lokalt (miljö-)
problem formuleras och åtgärdas inom förvaltning och politiska 
församlingar. Jag kommer att diskutera detta utifrån en teori om 
tröghet i stora tekniska och administrativa system och en analysram 
som bygger på begreppet ”avfallsregimer”. 
Avhandlingens begränsning och avfallets gränser
Min studie behandlar åren 1900–1975. Från år 1900 finns en någor-
lunda god statistik rörande avfallsmängder och hantering i Stock-
holms stad. Att inleda en undersökning av ett miljöhistoriskt fenomen 
såsom det urbana avfallet år 1900 passar också bra med tanke på att 
det nya seklet innebar väsentliga förändringar vad gäller människans 
påverkan på miljön och sina egna livsvillkor.
3
 Jag har velat fånga 
den förändrade kvittblivningen och synen på avfall och kvittbliv-
ning i relation till avfallets och samhällets omställning under det 
händelserika 1900-talet. Slutåret är delvis valt av arbetsekonomiska 
skäl: i slutet av 1970-talet hände mycket på återvinningens område 
– ett ämne värt en avhandling i sig. I Sverige markeras detta 1975 i 

---

inledning
15
en proposition som innebar att återvinning regelfästes som primär 
strategi inom avfallshanteringen.
4
 Genom att dra studien fram till 
år 1975 får jag med en del av diskussionerna och förberedelserna 
för införandet av mer materialåtervinning och början på en ny typ 
av hantering. 
Geografiskt har jag begränsat studien till Stockholm. Staden 
lämpar sig väl för denna studie eftersom den förändrats påtagligt 
under 1900-talet. Vid 1800-talets slut gick Stockholm från att vara 
en tämligen agrar och provinsiell stad med en i huvudsak fattig 
befolkning till att bli en storstad präglad av industrialisering. Denna 
förändring fortsatte under 1900-talet och i slutet av perioden var 
Stockholm en välorganiserad modern storstad med ett generellt 
högt välstånd. Stockholm är därtill intressant eftersom staden under 
delar av 1900-talet sågs som något av en föregångsstad i Norden 
vad gällde renhållning.
5
 
Av syftet framgår att det är den kommunala praktiken och de 
kommunala aktörernas föreställningar om avfall som står i centrum. 
Frågan är vilket avfall som avses. Gränsdragningen kring vad som 
är eller har varit avfall är inte självklar. Definitionen kan utgå från 
hur avfallet blivit till, vem eller vad som skapat avfallet, avfallets 
huvudsakliga material eller hur avfallet hanteras eller används. 
Filosofen Olli Lagerspetz menar att begreppet ”avfall” och ord för 
liknande företeelser ursprungligen stod för hur ett material blev 
till: det föll av (”avfall”), det skrapades av eller ihop (”skräp”), det 
sopades undan (”sopor”), det bröts av (”bråte”) eller det skars av 
eller ut (”skrot”). Begreppet ”avfall” har under 1900-talet alltmer 
kommit att uppfattas från avfallshanteringens perspektiv och inte 
från avfallsproducentens.
6
 Avfallskategorier som industriavfall och 
hushållssopor har blivit till som ett led i denna förskjutning. 
Perspektivförskjutningen visar att avfall gått från en individuell 
till en samhällelig angelägenhet. Denna avhandlings utgångspunkt 
är avfallet som samhällelig angelägenhet och det är den hanteringen 
som har bestämt definitionen av avfall. Det innebär att jag utgår 
från hur Stockholms renhållning, det vill säga den kommunala 
instans som hanterat stadens avfall, definierat avfall. Frågor om vad 
kommunen ansett vara avfall och vad kommunens avfall bestått av 

---

stadens sopor
16
har varit viktiga men någon annan definition av avfall har således 
inte styrt undersökningen. Denna begränsning i kombination med 
att det fram till 1972 var tillåtet för fastighetsägare att själva föra 
bort hushållssopor, industriavfall och avfall från handel och kon-
tor, om de följde vissa regler enligt hälsovårdsstadgan och stadens 
hälsovårdsordning
7
 gör att jag inte ser all den avfallshantering som 
ägt rum i staden. Till exempel var hanteringen av industrins avfall 
till övervägande del okänd för kommunen till mitten av 1970-talet. 
Fokus på den kommunala hanteringen leder alltså till en ofull-
ständig bild av stadens avfallshantering. För att ge en mer full-
lödig bild av hur ett urbant samhälle som Stockholm hanterat sitt 
avfall skulle ytterligare studier behövas kring den icke-kommunala 
avfallshanteringen – information om lumpgubbar, skrothandlare, 
välgörenhetsorganisationer, industriers användande av avfall, pris-
nivåerna för avfallsprodukter i jämförelse med liknande produkter 
och illegal dumpning skulle kunna komplettera den bild som ges 
i denna avhandling. 
Att jag avgränsat studien till den kommunala hanteringen är en 
följd av svårigheten att få tag på källmaterial som kan följas under 
en längre tid och som kan svara på hur avfall hanterats och värderats 
av gemene man eller av andra intressenter. Eftersom jag har anlagt 
ett längre perspektiv i syfte att fånga mer långsiktiga förändringar 
har den kommunala hanteringen framstått som ett rimligt objekt. 
Bristerna i denna begränsning vägs också upp av några fördelar. För 
det första har det material och den ingång jag valt fördelen att de 
ger en officiell syn på avfallet och hur det har värderats och han-
terats. Föreställningar om avfall och praktiker för avfallshantering 
som fanns inom kommunen formade hur stockholmarna kunde 
göra sig av med sitt avfall. Det finns också en ömsesidig påverkan 
mellan å ena sidan politiker och myndigheter och å andra sidan en 
samhällsanda eller ett idéklimat, vilket gör att det som företrädare 
för staden sade eller gjorde också säger något om det omgivande 
samhället. Ytterligare en fördel med avgränsningen är att min stu-
die fyller en forskningslucka: det har hittills saknats en analytisk 
redogörelse för Stockholms stads avfallshantering. 
För att nyansera framställningen har jag gjort vissa nedslag i andra 

---