Stadens sopor indd

stadens sopor
58
Tabell 2. Utgift och inkomster för renhållningsväsendet 1901, 1904 och 1907 
(kronor).
Kostnader och intäkter
1901
1904
1907
Utgift hela renhållningsväsendet
932 677
1 826 803
2 210 312
Inkomst hela renhållningsväsendet
497 419
1 106 703
1 373 518
Inkomst försäljning av samtliga avfallskategorier
115 690
118 920
176 367
därav latrin
27 948
31 267
35 553
därav pudrett
46 991
40 588
49 269
därav gödselsopor
40 894
42 323
64 858
därav skräpsopor
157
4 742
26 681
Källa: SÅS 1908 s. 151–153. 
Anm.: Övriga inkomster för verket var hämtningsavgifter, avgifter för gårdsrenhåll-
ning samt diverse körslor och arbeten för stadens övriga verksamheter,
att döma studerades olika modeller.
82
 1901 uppfördes en mycket 
provisorisk förbränningsugn som kunde ta cirka fem vagnslaster 
skräp varje dygn. 1903 byggdes på prov en mer permanent ugnstyp 
och 1905–1907 byggdes den ut till en större förbränningsanläggning 
med fyra ugnar. Redan från början planerades att värmen skulle tas 
tillvara, även om det fanns en stor osäkerhet i hur mycket värme 
förbränningen skulle kunna generera.
83 
År 1906 är det första år mängden förbrända sopor anges, då brän-
des drygt 96 procent av de skräpsopor som kom till Lövsta, 2 pro-
cent tillvaratogs och användes som utfyllnad. Året därpå minskade 
andelen som förbrändes till drygt 92 procent och drygt 5 procent 
tillvaratogs.
84
 Trots mycket ordande om tillvaratagande brändes 
således en stor del av det icke-organiska avfallet. Den största delen 
avfall var dock gödselduglig och tillvaratogs och såldes. Denna 
hantering förefaller ha fungerat relativt väl. Den källsortering som 
Tingsten utmålat som en lösning var dock inte bortglömd. Frågan 
togs upp i fullmäktige år 1903 av två ledamöter, C. H. Lundbergh 
och Herman Lamm.
85
 De föreslog i sin motion att det skulle tillsättas 
en kommitté för att komma fram till hur staden bäst skulle kunna 

---

gödsel och skräp
59
förvalta de kunskaper som Tingsten fått genom sin studieresa och 
genomföra det ”systemskifte” som Tingsten förespråkat.
86
 Stads-
fullmäktige beslöt att låta frågan gå vidare till beredningsutskottet 
men någon kommitté tillsattes inte.
87
 
Frågan hängde i luften ett par år och aktualiserades när stadens 
förste stadsläkare tog upp källsortering som en möjlig väg till bättre 
hygien.
88
 Frågan hade aktualiserats på grund av en strejk bland ren-
hållningsarbetarna 1905 då köksavfallet genom sin snabba förruttnelse 
varit den del av avfallet som vållat mest besvär. Hälsovårdsnämnden 
menade att källsortering skulle underlätta en prioritering av det 
avfall som var mest akut att föra bort i händelse av strejk och därtill 
kunna ge staden inkomster genom att underlätta försäljningen.
89
 
I ett tjänsteutlåtande fick nu Tingsten möjlighet att framföra sin 
åsikt i fullmäktige. Han förordade införandet av en tvådelad käll-
sortering i hushållen: gödselsopor och skräpsopor. Tingsten hade 
stöd av drätselnämndens andra avdelning, som hemställde till 
stadsfullmäktige att Stockholms renhållningsföreskrifter skulle 
ändras och en tvådelning införas.
90 
Fullmäktige godtog förslaget 
och den nya föreskriften trädde i kraft 1 juli 1907.
91
 Hälsovårds-
nämnden menade att den införda delningen, som till skillnad mot 
vad de föreslagit innebar att köksavfallet skulle blandas med aska 
och golvsopor, innebar lika stora hygieniska nackdelar som tidigare 
eftersom köksavfallet ruttnade snabbare med inblandning av annat 
avfall samt att allmänheten skulle ha svårt att förstå denna uppdel-
ning.
92
 1908 blev delningen obligatorisk och överträdelse straffbar. 
Redan i början av året uttogs ett flertal stämningar och inkrävande 
av böter på fem kronor.
93
 Dufwa och Pehrson skriver om delningen 
att den mottogs övervägande positivt av medierna men mer avvak-
tande av allmänheten.
94
 
När källsorteringen infördes fick Stockholm ett kvittblivnings-
system som inte bara grundade sig på en tanke om tillvaratagande 
utan också på en kategorisering av avfallet för att möjliggöra till-
varatagande. Den redan etablerade avfallsregim som byggde på en 
föreställning och en praktik om att ta tillvara hade därmed tagit 
ett steg längre i praktiskt tillvaratagande. 

---

stadens sopor
60
Bild 3. Anslag om källsorteringen att sätta upp i köken.
Källa: Tingsten 1911, s. 57.

---

gödsel och skräp
61
Det potentiellt värdefulla avfallet
Ett genomgående drag i tillvarataganderegimen var den betydelse 
som lades vid avfallets värde. Den framgår bland annat av statistiken. 
I renhållningsverkets årsberättelser gavs till exempel de uppgifter 
som handlar om försäljning och tillvaratagande stort utrymme.
95
 I 
Statistisk årsbok för Stockholms stad redovisades uppgifter om renhåll-
ning från år 1900. Fram till 1910 redovisades inte den sammanlagda 
mängden avfall, däremot uppgifter om mängder av olika kategorier 
som försålts samt om inkomster från försäljningen.
96
 Förutom denna 
vilja att lyfta fram tillvaratagandet märks genomgående en tanke om 
avfallet som potentiellt värdefullt. I denna bedömning ingick inte 
nödvändigtvis en kalkyl av avfallets marknadsvärde utan avfallets 
värde avgjordes av dess bruksvärde. 
Tingsten och det fåtal andra som uttalade sig om Stockholms 
kvittblivning förde i mycket samma argumentation som 1800-talets 
latringödselförespråkare men överförde dessutom tanken om avfal-
lets värde även på det icke gödseldugliga avfallet. De såg det som 
självklart att avfallets bruksvärde med rätt hantering skulle kunna 
bli ett marknadsvärde. Tingsten framhöll att avfallets användnings-
områden var många: köksavfallet kunde bli gödsel eller kokas till 
svinfoder, eller så kunde man utvinna råämnen till såpa, tvål och 
smörjämnen. Aska från trä var även det ett bra gödningsmedel. Om 
hushållssoporna skrev Tingsten i sin reseberättelse:
Äfven tredje slaget sopor har sin marknad, och det är i själfva verket 
ganska litet häraf, som ej kan säljas, blott det levereras på lämpligt 
sätt. Värdelöst för familjerna, representerar detta affall sammanfördt, 
fördelat och rätt behandladt, stora kapitaler. Tills för några få år 
sedan har emellertid denna inkomstkälla endast i form af enskildt 
lumpsamleri tagits i anspråk.
97
De städer som Tingsten imponerades mest av under sin studieresa 
var de som hade kommunalt styrda system för att ta tillvara det 
oorganiska avfallet – München och Budapest. Budapest var inte en 
stad som ingått i Tingstens första reseplan: av allt att döma klämde 
han in den sent efter att ha fått telegram från Sverige som rekom-
menderade att han skulle besöka även denna stad.
98 
Det tyder på att 

---