Microsoft Word Cd strategier 13b doc

19

per år. Även den skördeökning som skett under den aktuella perioden kan ha medfört 

minskande halter om upptaget av Cd inte ökat i samma takt som biomassaökningen (”ut-

spädningseffekten”). Minskande Cd-halt i vete kan också tänkas bero på lägre halter i nya 

sorter. Både för undersökningarna som redovisas i fig. 3 (kurvan med ofyllda cirklar) och i 

tabell 3 speglar sorturvalet det som är aktuellt i jordbruket som helhet. Hur Cd-halterna 

förändrats i de sorter som varit aktuella under de senaste 30-40 åren finns det lite informa-

tion om. Det har gjorts en del sortjämförelser vid olika tillfällen (ex. Pettersson, 1977; An-

dersson & Pettersson, 1981, Eriksson, 1990), men där jämfördes i huvudsak de sorter som 

var mest aktuella just då. Det går inte att jämföra data från sortförsök som utförts vid olika 

tillfällen, för då påverkas resultatet sannolikt av de stora variationer mellan år som syns i 

fig. 3. Det som behövs är några försök där alla de intressanta sorterna från tidsperioden 

från 1970-talet (eller varför inte ännu tidigare) och framåt jämförs vid samma tillfälle. 

Om vi idag är tillbaka till nivån i början av 1900-talet går dock ej att uttala sig om. Därtill 

är underlaget för litet och osäkerhetsfaktorerna för många. Rimligtvis borde ökningen av 

halterna i matjorden generellt ha påverkat upptaget. Det finns dock en mängd faktorer som 

kan både försvaga och förstärka en sådan trend. Andersson och Bingefors diskuterade hu-

ruvida deras konstaterade ökande trend delvis kunde bero på att man med avseende på 

växtnäringstillförsel har gått ifrån ett stallgödselbaserat till ett mineralgödselbaserat jord-

bruk under den tidsperiod de undersökte. Stallgödsel tillför organiska ämnen som binder 

kadmium i marken. Mineralgödselmedel är ofta försurande och består av mer eller mindre 

lättlösliga salter. Kadmiums löslighet ökar med sjunkande pH. Även salttillförsel kan göra 

kadmium mer växttillgängligt genom att kadmium som binds på markpartiklarnas ytor 

förträngs genom jonbyte. En ökande N-gödselgiva tenderar också att leda till ökat Cd-

upptag (Wångstrand m.fl., 2007). Om sådana faktorer har någon betydelse borde effekten 

på upptaget vara ungefär densamma idag som på 1970-talet. 

Tabell 4 visar kadmiumhalter i Lantmännens analyser av siloprov från spannmålspartier de 

handlar med. Dessa data ger framförallt en bild av skillnaden i nivå mellan de olika spann-

målsslagen. Vete är den spannmålsgröda som har högst kadmiumhalter. Vårvete har i ge-

nomsnitt något högre halter än höstvete. Korn och råg har oftast påtagligt lägre halter än 

vete, medan havre intar en mellanställning. 

I tabell 5 anges halter i olika grödor från andra källor än de som refereras ovan. Data för 

spannmål är från miljöövervakningen och för höstvete, korn och havre är data representati-

va för den areal där respektive gröda odlas i Sverige. Potatis har lägre halter än vete och

Tabell 4. Kadmiumhalter (mg/kg färskvikt) i siloprov av spannmål från Sverige (Eva 

Nerbrink, Lantmännen, pers. medd.).

Gröda År 

Antal 

prov

Median-

halt

Medelhalt

±standardav.

Min-max

Höstvete 2001-2007  130 

0,049 

0,049 ± 0,015 

0,016 – 0,113 

Vårvete 2002-2007  68 

0,057 

0,058 ± 0,017 

0,017 – 0,105  

Råg 2002-2007 

94 

0,013 

0,014 ± 0,006 

<0,005 – 0,031 

Havre 2002-2007 

110 

0,038 

0,040 ± 0,018 

0,005 – 0,145 

Korn 

2003-2007 

13 

0,023 

0,024 ± 0,007 

0,013 – 0,032 

---

20

Tabell 5. Kadmiumhalter i olika grödor (mg/kg ts för spannmålsgrödor, mg/kg friskvikt 

för potatis och morötter). 

Gröda År 

Antal 

prov

Median-

halt

Medelhalt

±stdav.

Min-max Provtaget 

område

Höstvete

1

 2001-

2007

301 

0,041 

0,047 ±0,029 <0,003 – 0,239  Riket 

Vårvete

2

 

1993 

69 

0,056 

0,069 ±0,041

0,014 – 0,163  Örebro län 

Havre

1

 2001-

2005

191 

0,022 

0,029 ±0,030 <0,003 – 0,288  Riket 

Korn

1

 2001-

2005

253 

0,012 

0,016 ±0,014 <0,003 – 0,076  Riket 

Slåttervall

1

2007

97 

0,038 

0,081 ±0,096 <0,003 – 0,472  Utvalda områ-

den i olika 

delar av landet 

Morot

2

 

1993 

69 

0,024 

0,030 ±0,023

0,007– 0,096  Örebro län 

Morot

3

1993,

1994

76 

0,027 

0,033 ± ? 

0,007 – 0,087  Riket (ca 90 % 

av produktio-

nen)

Matpotatis

2

1993 

69 

0,009 

0,011 ±0,007

0,001 – 0,039  Örebro län 

Matpotatis

4

2000 

75 

0,008 

0,010 ±0,006

0,001 – 0,028  Riket 

1

Miljövervakning på åkermark  

(http://www-jordbruksmark.slu.se/AkerWebb/MgiPub/Index.jsp?PageType=0&PageID=0) 

2

Öborn m.fl., 1995

3

Jansson & Öborn, 2000

4

Öborn m.fl., 2003

havre, men ger ändå ett påtagligt tillskott till kadmiumintaget eftersom den konsumerade 

mängden är relativt stor (Petersson Grawé, 1996; se vidare fig. 4). Som jämförelse anges 

halter som uppmätts i vete och i ett fall korn i några andra länder (tabell 6). I Kumpulainen  

& Tahvonen (1989) finns också en sammanställning där Cd-halterna i vetekärna i olika 

Västeuropeiska länder varierar mellan 0,054 och 0,076 mg Cd/kg. Halterna i Sverige tycks 

ligga i nivå med eller ibland något lägre än i andra länder. 

I tabell 7 visas några data över Cd-halter i foder och i de ingående foderkomponenterna. 

Lindén m.fl. (2003) analyserade Cd-halter i foderblandningar till svin och i foderkompo-

nenterna på ett antal gårdar i Skåne. I denna undersökning bidrog koncentratet (mineral, 

vitaminer och protein) påtagligt till att höja Cd-halten i foderblandningen. De högsta Cd-

halterna uppmättes i fabrikspremixer (innehåller mineralämnen, vitaminer och andra mik-

rokomponenter) som blandades in i fodret på några gårdar. Att mineralämnestillskott inne-

håller Cd beror förmodligen på att Zn är en viktig komponent. Eftersom Zn och Cd har 

liknade egenskaper följs de åt i naturen och det är svårt skilja dem åt. 

---