25
studien, 5 patienter (16 %) från litiumgruppen och 8 patienter (29 %) från
valproatgruppen. Deltagande i studien avbröts av andra skäl av 15 patienter (25 %)
varav 9 litiumpatienter (28 %) och 6 valproatpatienter (22 %) (se Tabell 5).
Tabell 5. Studiens resultat (32). (Procenttal stämmer inte på grund av avrundningar).
Resultat
Litium,
n=32 (%)
Valproat,
n=28 (%)
Patienter som fullföljde studien
5 (16 %)
8 (29 %)
Patienter som fick
en ny affektiv episod
18 (56 %)
14 (50 %)
Depression
11 (34 %)
8 (29 %)
Mani
1 (3 %)
3 (11 %)
Hypomani
5 (16 %)
3 (11 %)
Blandtillstånd
1 (3 %)
0 (0 %)
Patienter som
avbröt
studien
av
andra skäl
9 (28 %)
6 (22 %)
Studien fann inga signifikanta skillnader mellan grupperna i tiden till insjuknande
i en ny affektiv episod, i tiden till återfall i depression, i tiden till återfall i mani,
hypomani eller blandtillstånd samt i tiden till att patienten avbröt sitt deltagande
i studien på grund av någon annan anledning.
Biverkningar såsom polyuri och tremor var signifikant vanligare bland litium-
patienterna än hos valproatpatienterna. Andelen patienter som avbröt sitt deltagande
i studien på grund av biverkningar skiljde sig dock inte statistiskt signifikant mellan
grupperna (16 % i litiumgruppen versus 4 % i valproatgruppen).
5. Studie 5
Valproate v. lithium in the treatment of bipolar disorder in clinical practice:
observational nationwide register-based cohort study. Kessing et al., 2011
(33).
Syftet med denna epidemiologiska,
observationella kohortstudie var att jämföra
effekterna av valproat med litium vid behandling av bipolär sjukdom i klinisk praxis.
Studien avser effektiviteten av profylaktisk behandling med ovannämnda läkemedel.
Valproat tillhör de mest använda stämningsstabiliserande läkemedel hos bipolärt
sjuka och i USA förskrevs valproat som monoterapi även oftare än litium som
kommer på andra plats. Författarna angav att randomiserade kliniska studier är
grundläggande för att säkerställa läkemedlens effekt och säkerhet men på grund av
stränga kriterier är deras generaliserbarhet något begränsad. Därför kan omfattande
observationella kohortstudier utgöra ett komplement.
26
Studien presenterade information som var baserad på registerdata som avsåg alla
patienter med diagnosen bipolär sjukdom och som behandlades med valproat eller
litium i monoterapi i Danmark under perioden från 1995 till 2006.
Informationen erhölls från olika register med hjälp av personnummer som är unik för
varje enskild individ i Danmark. Tack vare personnumret kunde dessutom olika
register kopplas och samköras, dessa var: Danish Psychiatric Central Register,
Medicinal Product Statistics samt
Danish Medical Register on Vital Statistics.
Danish Psychiatric Central Register innehöll information om alla slutenvård-
respektive öppenvårdspatienter som var inlagda på sjukhusinrättning sedan år 1995
och framåt. Medicinal Product Statistics innehöll information om alla förskrivna och
receptbelagda läkemedel som inhandlats på apotek sedan år 1995. I detta register var
patientens personnummer kopplat till läkemedlets ATC-kod (Anatomical
Therapeutical Chemical classification system) samt till information om dosens
storlek och antal tabletter av givet läkemedel. Läkemedel, indikation och dosen som
patienten erhöll under sjukhusvistelsen registrerades inte i detta register. Uppgifter
om dödsfall hämtades från Danish Medical Register on Vital Statistics.
Studien tittade på när litium respektive valproat byttes till annat läkemedel, när litium
respektive valproat fick tillägg av det motsatta läkemedlet (valproat eller litium),
d.v.s. började användas i kombination med varandra samt när litium respektive
valproat fick tillägg av andra läkemedel såsom antidepressiva, antipsykotika och
antiepileptika. Hur sjukhusintagningarna såg ut för patienter som behandlades med
litium respektive valproat granskades också i studien. Dessa var studiens
utfallsvariabler.
Det var sammanlagt 11 404 personer registrerade i Danish Psychiatric Central
Register med huvuddiagnosen bipolär sjukdom mellan 1995 och 2006. Bland dem
fanns 4268 personer som inköpte
antingen litium (3549 stycken, 83,2 %) eller
valproat (719 stycken, 16,8 %) efter att de hade blivit diagnostiserade med bipolär
sjukdom. Dessa 4268 individer analyserades med avseende på deras sjukhus-
inläggning. Risknivån för att bli inlagd på sjukhus var signifikant högre för valproat
jämfört med litium med hazard ratio (HR)
=
1,33 (95
% konfidensintervall
1,18-1,48)
oavsett vilken typ av affektiv episod (depression, mani, blandtillstånd) som ledde
till inläggningen.
Med avseende på läkemedelsbyte samt tillägg analyserades sammanlagt 1845
personer. Av dessa behandlades 1555 stycken (84,3 %) med litium och 290 stycken
(15,7 %) med valproat. Risken att ett läkemedel (litium eller valproat) byttes till ett
annat läkemedel eller fick tillägg av andra läkemedel såsom antidepressiva,
antipsykotika och antiepileptika var signifikant högre för de bipolärt sjuka
patienterna som behandlades med valproat jämfört med litium med hazard ratio
(HR) = 1,86 (95 % konfidensintervall 1,59-2,16).