Folkhemmet och ekonomismen
Persson, Anders
Published in:
OBS! Kulturkvarten
Published: 1996-01-01
Link to publication
Citation for published version (APA):
Persson, A. (1996). Folkhemmet och ekonomismen. OBS! Kulturkvarten 1996-09-06
General rights
Copyright and moral rights for the publications made accessible in the public portal are retained by the authors
and/or other copyright owners and it is a condition of accessing publications that users recognise and abide by the
legal requirements associated with these rights.
• Users may download and print one copy of any publication from the public portal for the purpose of private
study or research.
• You may not further distribute the material or use it for any profit-making activity or commercial gain
• You may freely distribute the URL identifying the publication in the public portal ?
Take down policy
If you believe that this document breaches copyright please contact us providing details, and we will remove
access to the work immediately and investigate your claim.
1
Anders Persson
1996-09-06
Folkhemmet och ekonomismen
(Inslag i OBS! Kulturkvarten, SR 1)
I en skräckfilm från 50-talet har en stor, äcklig och förkvävande deg från rymden tagit
en liten stad i besittning. Degen vältrar sig över allting, kväver och skapar håglöshet.
Men situationen skapar också utrymme för hjältedåd av brandmän, poliser och soldater
som resultatlöst bombarderar degen. Av en slump upptäcker man att degen inte tål kyla
och efter diverse klafsande slutar det hela lyckligt.
Det nuvarande svenska samhällsklimatet domineras av en till sina konsekvenser lik-
nande deg - krismedvetandet. I 20 år har vi fått höra att svensk ekonomi är i kris samti-
digt som landets medborgare påståtts vältra sig i skattefinansierad lyx och leva över
sina tillgångar. Från början en ytterlighetsuppfattning men nu i olika varianter nästan
varje politikers egendom.
*
Krismedvetandets spridning till snart sagt varje litet skrymsle i det svenska samhället
har underlättats av ekonomismen eller, med andra ord, den överdrivna marknadsoriente-
ringen och den gränslösa ekonomiska rationalismen. Krismedvetandet har givit nation-
alekonomin, som en gång kallades den dystra vetenskapen, ett osannolikt stort infly-
tande över hela samhällsutvecklingen.
Joachim Israel & Hans-Erik Hermansson tar i en nyutkommen bok med titeln Det nya
klassamhället, upp ekonomismen till en synnerligen kritisk granskning. Det är på
många sätt en utmärkt bok som beskriver det svenska folkhemmets uppgång och fall,
den ekonomiska föreställningsvärlden, den internationaliserade marknadsekonomins
sätt att fungera och mycket annat som är viktigt för att förstå både den samhällsom-
vandling vi nu upplever och det nya klassamhälle som nu växer fram ur folkhemmets
ruiner.
Det som främst tilltalar mig i Israels & Hermanssons bok är perspektivet att vi själva
konstruerar vår värld, ett grundskott mot nationalekonomins mekaniska synsätt, för-
visso slitet men välbehövligt i en tid när både samhället och dess befolkning framställs
som offer för anonyma krafter, omöjliga att påverka. Krafter som en del politiker ut-
nyttjar för att övertyga väljarna om att de inte längre har något val. Det svenska kris-
samhälle som vuxit fram är ett samhälle som befolkas av väljare utan val, därför att
politikerna är alltför eniga över partigränserna.
*
Men boken är också ett inlägg i en folkhemsdebatt som förefaller sakna nyanser och
som utgör ett fängelse för tvivlare. Att det tvåtredjedelssamhälle som nu växer fram inte
är så bra som marknadsromantikerna föreställer sig, inser de flesta. Att folkhemmet var
så vackert som dess nutida och i många fall senkomna förespråkare gör gällande, får
nog ses som en följd av själva debattdynamiken. Därför finns det också en tendens att
lägga orsaken till folkhemmets förfall utanför folkhemmet självt. Israel & Hermansson
2
framställer i linje med denna debattdynamik ekonomismen som något för folkhemmet
främmande. Den kom till oss förpackad i något som kallas nyliberalism. Till synes utan
samband med den föregående folkhemsperioden.
Att ekonomismen kunde spridas är en sak, en helt annan sak är varför vi var så mottag-
liga för den. Kom den neddimpande utifrån, från rymden som degen i 50-talsfilmen,
eller fanns den redan i folkhemmet?
Kan anledningen till att folkhemmet visade sig vara så känsligt för ekonomismen vara
att det själv vilade på ekonomism? Under folkhemmets framväxt och uppgång länkades
ju såväl den samhälleliga som individuella utvecklingen in i en ekonomisk föreställ-
ningsvärld. Den välfärd som skapades och fördelades under folkhemsperioden gjordes
starkt beroende av ekonomisk tillväxt. Den fulla sysselsättningspolitiken gjorde eko-
nomiskt motiverbara lönearbeten av de flesta arbeten och ökade lönearbetsberoendet
kraftigt. Konsumismen gavs ett samhällsekonomiskt rättfärdigande. Att uppleva och
framställa detta som mer positivt än det krissamhälle vi idag lever i, är inte särskilt
märkligt men att underskatta dess ekonomism ökar inte förståelsen.
Ekonomismen drabbade oss inte plötsligt under 1980- eller 90-talet, utan var nog själva
förutsättningen för den sortens välfärdssamhälle som växte fram i Sverige från 1950-
talet. I ljuset av de senaste årens skeende bör vi fundera över om rätten till ett liv i väl-
färd, rätten till utbildning, rätten till arbete osv. faktiskt existerade. Var inte dessa rät-
tigheter ekonomiskt villkorliga? Detta framkommer inte minst i den politiska retoriken
där den främsta argumentations- och övertalningslinjen sedan länge utvecklats på temat
”vi har inte råd...”. Välfärdssamhällets fördelningspolitik kunde med hjälp av denna till
leda uttalade besvärjelse utan större retoriska ansträngningar övergå i krissamhällets
åtstramningspolitik.
Om man inte inser folkhemmets ekonomiska villkorlighet framstår den politiska retorik
som framför allt socialdemokraterna utvecklat under de senaste tio åren som fullkomligt
meningslös och obegriplig. Socialdemokraternas politiska huvudlinje är idag inte för-
svaret av välfärdssamhället, utan det framtida försvaret av välfärdssamhället. Budskapet
går kanske hem därför att väljarna faktiskt inser den tidigare ekonomiska välfärdens
natur: den var aldrig en rättighet; den var något man kunde kosta på sig när man hade
råd till det.
***