8
Brukshundsrasernas
mentalitet
Text: lena heimlén foto: anna persson/shutterstock
Inom Svenska brukshundklubben (SBK) pågår (heta) diskussioner om förändringen av
Mentaltest (MT). Från tid till annan diskuteras även Mentalbeskrivning Hund (MH), hur
de används, vad det är man mäter och vilken nytta SBK:s rasklubbar har av MT och MH
i sitt avelsarbete.
Tema:
– går utvecklingen framåt ?
I
Svenska kennelklubbens grundregler punkt 2:3 står:
”Hund som uppvisar beteendestörning i form av överdriv-
na rädslereaktioner eller aggressivt beteende i oprovocerade el-
ler för hunden vardagliga situationer ska inte användas i avel”.
Vid en genomläsning av brukshundsrasernas Rasspecifika av-
elsstrategier, RAS, kan man bli en aning förskräckt över att
ett flertal innehåller skrivningar om just rädslebeteenden som
problem. I synnerhet som rädslor och aggressioner är ärftliga
egenskaper.
Rasspecifika avelsstrategier, RAS
Karin Drotz är avelskonsulent på Avdelningen för avel och
hälsa vid Svenska kennelklubben (SKK), som tillsammans med
specialklubbar (bland annat Svenska brukshundklubben, SBK)
och rasklubbar arbetar för att ta fram strategier för aveln inom
vissa raser. RAS är en handlingsplan för friska och funktio-
nella hundar ur alla aspekter, enkelt uttryckt.
– Utvärdering och revidering
ansvarar specialklubben för.
Centralt från SKK har vi gått
ut med påminnelser där vi ber
klubbarna se över när revide-
ringar ska göras. Det finns bris-
ter, både när det gäller utvärde-
ring och revidering av RAS, men
också goda exempel förstås där
klubbar redovisar alla utvärderingar år från år på sin hemsida,
säger Karin Drotz. I klubbarnas verksamhetsberättelser ska ut-
värdering av RAS ha en given plats och specialklubbarna har
en viktig roll när det gäller att ”hålla ordning”.
– Inom SBK arbetar man enligt min erfarenhet nu aktivt med
revideringar av RAS, men ibland uppstår ett glapp när ras-
klubbar lämnar över sitt RAS-arbete till specialklubben för vi-
darebefordran till SKK:s Avelskommitté (AK). Specialklubben
kan ha synpunkter och föreslå ändringar och ibland blir också
RAS återremitterat av SKK/AK, säger Karin.
Byte av styrelser kan vara ett annat skäl till att hanteringen
av RAS drar ut på tiden och Karin Drotz menar att för att
undvika obehagliga överraskningar i slutskedet bör ras- och
specialklubben samverka under hela processen med att revi-
dera RAS.
Vad är MH?
Mentalbeskrivning Hund (MH) beskriver ett antal beteenden
som, genom forskning, visat sig vara ärftliga. MH består av tio
standardiserade situationer där ett antal delmoment graderas
med intensitetsskala. Det är alltså inget prov eller test som ger
godkänt eller underkänt; hund
och förare går genom en bana
med olika moment där hundens
beteende och reaktioner doku-
menteras. Ungefär som en pro-
menad i skogen där det händer
en rad oväntade saker. Syftet är
att beskriva hundens sociala för-
måga, rädsla, aggressivitet och
lekfullhet mm. Resultatet ger en bild av hur en enskild hunds
mentalitet är och kan jämföras både inom rasen och i förhål-
lande till genomsnittet för brukshundsraserna.
MH är skapat som ett avelsverktyg med tanken att man ska
Det finns brister, både
när det gäller utvärdering och
revidering av RAS, men också
goda exempel förstås.
HUNDEN
Bruks
HUN-
9
TEMA: Brukshundsrasernas mentalitet
Vilka egenskaper
man ska prioritera är
ett ständigt dilemma och
kan skapa konflikter.
kunna välja avelsdjur utifrån objektiva mätningar. Att många
hundar beskrivs ger även en bra bild av olika rasers mentala
status och av hur de utvecklas över tid.
Vad är Mentaltest (MT)
Benämningen Mentaltest (MT) hänger fortfarande med, trots
att det egentligen är ”Mentaldelen” i Korning där en del består
av test av hundens mentalitet och en del är bedömning av ex-
teriören (här är det inte fråga om
utställningsmeriter, utan en ex-
teriörbeskrivning). Hundar som
blir godkända i båda delarna
erhåller den meriterande titeln
korad.
MT innehåller delar som
bland annat samarbete, social
självsäkerhet och rädslor. Nya
moment och nytt protokoll in-
fördes 2007 och för närvarande pågår ett omfattande arbete
för att förbättra testet. Ett flertal utvärderingar har genom-
förts, bland annat har forskaren och genetikern Per Arvelius
analyserat arvbarheten för de egenskaper som mäts i MT.
Vilka egenskaper vill vi se hos brukshundsraserna?
Vilka egenskaper vill vi se hos brukshundraserna, är en viktig
första fråga. Och varför? Dessutom, finns det några egenska-
per som vi missar med MH och MT och finns det kanske egen-
skaper som vi har svårt att mäta?
– Vilka egenskaper man vill se beror på ens intressen, menar
Per Arvelius. Om inte rasklubben inom sig kan enas om det
utan alla drar åt olika håll kommer man inte framåt. Vilka
egenskaper man ska prioritera är ett ständigt dilemma och kan
skapa konflikter. Inte bara mellan olika intressegrupper inom
en ras, det kan även uppstå konflikter mellan den enskilda upp-
födarens intressen å ena sidan, och vad som är till gagn för
rasen som helhet å den andra.
Samtliga SBK:s raser har upprättat RAS, men trots att dessa
ska vara levande dokument och revideras löpande, är det ett
flertal som är relativt gamla och bygger på statistik från början
av 2000-talet. Flera rasklubbar har satt upp mål som inne-
bär att fler hundar ska genomgå MH, man ska verka för att
minska rädslereaktioner och att bibehålla skottfastheten hos
hundarna i de fall den är god, att förbättra skottfastheten i de
fall den är mindre god samt att få uppfödarkåren att sträva
efter att använda avelsdjur med den mentalitet som rasklubben
eftersträvar.
Brukshunden har valt att titta mer specifikt på tre raser: tysk
schäferhund, riesenschnauzer och belgisk vallhund/malinois.
Vi har kontaktat representanter för rasklubbarna och har även
varit i kontakt med några namnkunniga instruktörer och fors-
kare. Tyvärr har vi inte fått svar från alla, så vi har fått söka
information i RAS och på klubbarnas webbsidor.
Jan Gyllensten, mentalbeskrivare, mentaldomare och tidi-
gare utbildningsledare i polisens hundverksamhet tvekar inte.
– Bra nerver! säger han mycket bestämt. De flesta rasklub-
barna är överens om att bra
nerver är den viktigaste egen-
skapen. Det är ju nerverna som
styr hunden, ger den förmågan
att kunna koppla av och tolka
händelser rätt samt att kunna
koncentrera sig och göra rätt sa-
ker även när anspänningen och
stressen höjs. En hund med bra
nerver har också lättare att, när
tillfälle ges, ta sig ur anspänning och stress som den kommit in
i. Detta kallas att hunden avreagerar.
Jan menar att just hundens förmåga att kunna tolka händel-
ser och signaler på rätt sätt och att inte i tid och otid svara med
aggression på retningar och händelser där detta inte behövs,
är grundläggande för en bra brukshund oavsett användnings-
område. En annan egenskap som Jan menar att man vill se hos
SBKs raser är lek-/kamplust som kan driva hunden oavsett om
det gäller att spåra, leta efter saker och personer såväl som i
lydnad, drag, skyddsarbete och många andra aktiviteter.
, med en lång meritlista inom SBK som bla
instruktör, mentalbeskrivare och ordförande i Distrikt väst
schäferhundsklubben, nämner tre viktiga egenskaper.
– Inte för stora rädslor, bra samarbetsförmåga och en bra
motor/arbetslust, säger Reino. Finns detta, hänger resten på
föraren.
I RAS-dokumentet för schäfer (tysk schäferhund) står att
rasens mentalitet är bra, det framgår av studier från MH och
på studier gjorda från den svenska korningen (MT – Mental-
test). De egenskaper som är viktigast för bruksarbete och som
har stor betydelse för hundars framgångar på bruksprov är så
kallad ”boldness”, dvs socialitet, jaktintresse, lekfullhet och
nyfikenhet/orädsla. I dokumentets slutord slås också fast att
”Redan från rasens tillkomst ansågs det att schäferhunden
skulle besitta mod- och kamplust, den skulle dessutom vara en
förig och samarbetsvillig hund.”
Svenska riesenschnauzerklubbens ordförande Hans Gunnars-
son är inne på samma linje.
– Vi vill se en orädd och oöm riesenschnauzer med stor
arbetsvilja, säger han. En hund som passar både bruks/IPO/
draghundstävlingar men också såsom tjänstehund inom både
försvarsmakten och Myndigheten för Samhällsskydd och Be-
redskap (MSB).
I rasens RAS framhävs stor arbetsvilja, uthållighet och här-
dighet och med egenskaper som tillgänglighet, öppenhet och
lagom hårdhet som de egenskaper man helst vill se och som gör
den till en utmärkt bruks- och tjänstehund men även en trevlig
sällskaps- och familjehund.
Även Hans Gunnarsson nämner samspelet/samarbetet mellan
hund och förare som viktigt men som kan vara svårt att mäta.
Finns det egenskaper som vi har svårt att ”mäta”?
Per Arvelius menar att A och O för att kunna förbättra de
mentala egenskaperna hos våra hundar genom avel, är att ha
bra mätmetoder för dem. Han säger med eftertryck att SBK är
mycket bra på att mäta, men det räcker inte att mäta, resul-
Australian shepherd.
HUNDEN
Bruks
10
HUNDEN
Bruks
TEMA: Brukshundsrasernas mentalitet
taten måste vara användbara – och användas – i avelsarbetet.
– Beteendeegenskaper är generellt svåra att mäta, säger Per
Arvelius, och det finns många orsaker till att beteende är svår-
mätt. En orsak är att vi försöker fånga något som inte går att
se, nämligen ”temperament”. Detta är svårt nog hos männ-
iskor och de går ändå att prata med.
Samarbete mellan förare och hund är nå-
got som alla intervjupersoner menar inte
mäts idag. Det finns helt enkelt inte några
bra mätmetoder för detta.
– För att mäta avelsmässigt måste man se
hela kullar och inte bara plocka ut enstaka
individer, säger Reino Oskarsson. Ett MH
för en hel kull på till exempel åtta hundar
där en hund har bra resultat och sju är rent
dåliga, det ger inga bra avkommor efter den
hund som gjort bra ifrån sig på MH.
Per Arvelius håller med om att det är
bättre att titta på hela kullar än bara på en-
staka individer, men att det fortfarande blir
ett aningen trubbigt verktyg för att förbättra
aveln.
– Eftersom en hunds beteende till stor del
beror på dess gener, så är genetiska studier
av hundars beteende viktigt, bland annat för
att vi ska lära oss att på bästa sätt ta hänsyn
till beteendeegenskaper i avelsarbetet. Trots att SBK är duktiga
på att mäta beteende är arvbarheterna fortfarande förhållan-
devis låga. Detta innebär att det är svårt för en enskild upp-
födare att förutsäga vad en hund kommer nedärva, även om
man försöker ta hänsyn till hela kullens resultat. Vi behöver gå
ännu längre och börja skatta så kallade avelsvärden där man
på ett objektivt sätt tar hänsyn till alla släktingars resultat och
även väger in olika så kallade miljöfaktorer som kan påverka
en hunds resultat, som hundens ålder, årstid och vem som är
domare/beskrivare.
Finns det egenskaper som vi missar med MH/MT?
Även Jan Gyllensten menar att det i MH och
MT är svårt att mäta och protokollföra en
hunds samarbetsförmåga på ett bra sätt, men
vet också att det finns svårigheter att mäta
denna.
– Jo, de mentala proven måste komplette-
ras med någon form av bruksprov för att få
en så komplett bild av samarbetsförmågan
som möjligt. Här kan man säga att mentala
prov och bruksprov går ”hand i hand”, där
bruksproven kompletterar med en bild av
hundens samarbetsförmåga och utbildnings-
barhet. Tyvärr har bruksgrenarna blivit för
mycket en ren tävlingsform där elitismen gör
att många ”vanliga” hundägare avstår och
därmed missar vi breddvalideringen som är
så viktig för att vi ska kunna få en bred koll
på brukshundsrasernas samarbetsförmåga.
Jan vet att han sticker ut hakan, men säger
samtidigt att om vi ska få de hundar vi vill
ha måste man ibland vara lite provocerande.
Förutom brist på bra metoder för att mäta samarbetsförmågan,
fångas inte hundens stressnivåer tillräckligt i MT, menar Jan.
– Det var meningen att MT skulle bli mer krävande då det
förändrades 2007, men det blev precis tvärtom! Idag godkänns
hundar som tidigare hade underkänts och förutom detta med
samarbetsförmågan, så mäts och bedöms inte hundens stress-
nivå på rätt sätt. Aggressiviteten är ett annat exempel där man
inte ser i protokollet om hunden i denna är offensivt agerande
framåt eller defensivt backande, vilket kan vara oerhört intres-
sant för uppfödare och rasklubbar.
I vissa raser, menar Jan, är det nu fel hundar som godkänns.
Och det är inget han kommit fram till på egen hand, utan sådant
som visat sig i de utredningar och utvärderingar som gjorts.
– Eftersom vi 2007 ändrade MT så att – i princip – nervernas
och kamplustens koefficienter bytte plats, har vi nu fler god-
kända hundar som är mer stressade och har större kamplust än
vad som är önskvärt och vi tidigare hade, säger Jan.
Hans Gunnarsson, ordförande i Svenska riesenschnauzer-
klubben:
– I samband med MH så kvarstår ju en hel del av hundens
mognad. Vid MT känns det som att leklusten prioriteras högre
än vissa av de andra egenskaperna som tidigare värdesattes högt.
Statistik och fakta
I SBK:s databas ”Lathunden” finns bland annat statistik över
antal hundar som genomgått MH, bruksmeriter samt godkänt
eller icke godkänt på mentaldelen i korning och vi tittade när-
mare på några raser för att se om/hur mentaliteten förändrats
över tid.
När det gäller schäfer har antalet valpregistreringar sjunkit
kraftigt de senaste åren, från 2095 till 1338 mellan år 2010
och 2013. Antalet godkända i MT var 43 hundar 2010 och
2013 var antalet noll men dessa hundar är endast tre år (sep
2015). Samma siffror gäller antalet icke godkänt MT för både
malinois och riesenschnauzer svart, år 2013.
Spindeldiagrammen här intill visar ovan nämnda raser både
jämfört med rasmedel och mot brukshundsrasmedel (genom-
snittet för brukshundraserna) från 2010-2013.
Riesenschnauzer svart
Reg år Antal reg
Gk Hkl Gk MT Ej gk MT
2010 131 5 2 0
2011 142 5 2 0
2012 135 5 0 0
schäfer
Reg år Antal reg
Gk Hkl Gk MT Ej gk MT
2010 2095 60 43 2
2011 1987 51 26 2
2012 1842 25 6 0
Gk Hkl = Godkänd högre klass.
Gk MT = Godkänt mentaltest.
Statistik uttagen september 2015.
Boxer.
Belgisk vallhund/Malinois
Reg år Antal reg
Gk Hkl Gk MT Ej gk MT
2010 148 25 9 1
2011 177 31 9 1
2012 164 17 1 0
11
HUNDEN
Bruks
TEMA: Brukshundsrasernas mentalitet
Malionois mot brukshundsrasernas
genomsnitt 2010-2013.
Den gröna linjen representerar medelvärde och innanför betyder mindre än och utanför är mer än
medel. Vissa egenskaper är mer önskvärda att ha mer än medel som tex lek, däremot är det mer
negativt att ligga över medel på t ex rädslor. Observera att antalet beskrivna hundar per ras varierar
och att medelvärde inte säger något om spridningen inom rasen.
Maria Dahlberg, Svenska brukshundklubben har bidragit med fakta från Lathunden.
Malinois som blivit godkända i högre klass i bruks
jämfört mot rasmedel 2010-2013.
Riesenschnauzer, svart som blivit godkända i högre
klass i bruks jämfört mot rasmedel 2010-2013.
Riesenschnauzer, svart mot brukshundsrasernas
genomsnitt 2010-2013.
Schäfer som blivit godkända i högre klass i bruks
jämfört mot rasmedel 2010-2013.
Schäfer mot brukshundsrasernas
genomsnitt 2010-2013.
Ras: Belgisk vallhund/malinois
Antal MH-beskrivna: 74
Provålder: 501,3
Ras: Belgisk vallhund/malinois
Antal MH-beskrivna: 74
Provålder: 501,3
Ras: Riesenschnauzer, svart
Antal MH-beskrivna: 16
Provålder: 545,0
Ras: Riesenschnauzer, svart
Antal MH-beskrivna: 16
Provålder: 545,0
Ras: Schäfer
Antal MH-beskrivna: 727 Provålder: 510,3
Ras: Schäfer
Antal MH-beskrivna: 727 Provålder: 510,3
läs mer på
www.brukshunden.se
för Info om
diagrammen!
Diagrammen är tagna
från Genetica.
12
TEMA: Brukshundsrasernas mentalitet
Har kraven förändrats och går raserna åt rätt håll?
Människan har gått från ett bondesamhälle med hunden som
gårdvar till en mer urban livsstil, vilket innebär att även hun-
den måste anpassa sig till tätbebyggelse, fler sociala kontakter,
många möten med andra individer och intryck som kan vara
svåra att ta in.
– Därför behöver vi arbeta med att fortlöpande minska räds-
lorna inom våra raser, menar Jan Gyllensten, för att de ska
fungera i dagens samhälle. Uppfödarna och rasklubbarna ska
svara för och leda det arbetet och måste då ha bra mentala
prov som verktyg. I de verktygen måste också finnas möjlighe-
ter att markera och belasta hundar som har för höga nivåer på
sin sociala kamplust. Ser vi till hur dagens MT är uppbyggt,
finns risken att en stor och intensiv kamplust premieras i allt
för hög grad. Sker det med hundar som har svårt att låta bli att
använda sin kamplust och inte kan sluta när den blir tillsagd,
sänder det helt fel signaler. En bra hund ska kunna vara aktiv
på olika sätt med uthållighet i det den gör, men måste också
klara att ”stänga ner aktiviteterna” och koppla av i passivitet!
I princip alla SBK:s rasklubbar har som målsättning i sina
respektive RAS att fler hundar ska genomföra MH och MT.
Boxerklubben skriver om ett ”ojämnt intresse från uppfödar-
kåren” och Collieklubben skriver att ”uppfödarna bör sträva
efter att använda avelsdjur som har mindre rädslor än genom-
snittet”. I Rottweilerklubbens uppföljning av RAS från 2010
står att man ”känner oro för att alla valpköpare inte sätter sig
in i vad det innebär att äga en rottweiler” samt att uppfödare
avstår från MT eftersom ett icke godkänt MT innebär att upp-
födaren inte får någon valphänvisning. Mentaltestet har blivit
en prestigefråga, ett dåligt MT ”brännmärker” hunden och det
vill folk inte riskera, och då avstår hellre uppfödare helt än att
riskera ”icke godkänt”. I samma utvärdering sägs också att
uppfödarna måste informeras om vad MH går ut på och hur
resultaten kan användas i aveln.
– Nu trampar jag säkert några på tårna, säger Reino Oskars-
Hur ser framtiden ut?
Per Arvelius uttrycker det kortfattat.
– För att genom avel bibehålla/få de egenskaper vi önskar
måste man arbeta så här:
1)
Kom överens om ett avelsmål.
2)
Mät egenskaper av betydelse för avelsmålet.
3)
Sammanställ och redovisa hundarnas resultat på ett
klokt sätt. Modern avelsvärderingsmetodik måste
användas för detta ändamål!
4)
Välj avelsdjur baserat bland annat på utfallet enligt
punkt 3.
Jag vet att resultaten från MH och MT används av många
uppfödare, och det är verkligen jättebra. Men dessvärre an-
vänds resultaten på ett ineffektivt sätt, menar Per. Om man
inte lyckas rätta till dessa brister kommer avelsframstegen att
vara blygsamma. Arvbarheterna för mentala egenskaper är för
det mesta låga, och för att få fram verkligt användbara data
måste fler parametrar vägas in, att titta på hela kullar ger en
bättre bild av ett avelsdjur än att bara se den enskilda hunden.
– Men det räcker inte, säger han. Man behöver använda
modernare och mer avancerade metoder där man väger in till
exempel hundens ålder, vilken domare/beskrivare, var testet
har ägt rum – helt enkelt korrigera för miljöfaktorer och jämna
ut resultaten så att de blir så jämförbara som möjligt för att
son, men sen vi fick in den internationella biten i tävlandet så
har det blivit sämre. Många tycker att det är lättare att jobba
med hundar som är rädda och det kan väl stämma om man inte
ska göra annat än tävla med hunden. Det är också så att det
kommer allt fler hundar som har lättare att gå upp i stress och
hundar som i princip saknar motor.
Reino har arbetat professionellt med hundar i mer än 35 år
och bland annat utbildat hundar och hela ekipage till både po-
lisen och försvarsmakten samt har egen uppfödning av schäfer.
– Det är ju vi domare som har ett stort ansvar, säger han med
aningen höjd röst. (Han är själv bruksdomare och mentaltest-
domare.) Det är vi som sätter ribban, det vi signalerar är jätte-
viktigt men som jag ser det håller det på att totalhaverera! Allt
blir fort men fel och brukshundsraserna håller på att försvinna
från våra tävlingsfält! Rottweiler och dobermann och andra
brukshundar som är duktiga i spår eller sök är chanslösa idag
och det är ytterst sällan vi får se riktigt bruksarbete. Man prio-
riterar sånt som inte har med bruks att göra. Och i allt vi syss-
lar med inom SBK ligger ett enormt ansvar hos oss domare!
Hunden överraskas på MH.
En briard i full fart.
Australian kelpie.
HUNDEN
Bruks
13
HUNDEN
Bruks
TEMA: Brukshundsrasernas mentalitet
Om man inte lyckas
rätta till dessa brister
kommer avelsframstegen
att vara blygsamma.
grund, dvs vad hunden ursprungligen är avlad för. MH ger oss
suverän statistik som borde vara lättåtkomlig för alla!
Samtliga intervjuade tycks vara eniga: rädslorna måste
minska, samarbetsförmåga mätas och resultaten från MH och
MT borde i större utsträckning användas i avelsarbetet. Det-
samma framgår genomgående av klubbarnas RAS.
– Det finns vissa brister i dagens MT som alla är överens om,
men alla människor är inte lika benägna att vilja förändra. Det
är ju rasklubbarna som är bestäl-
lare av MT och som bestämmer
vad man vill ha ut av de här tes-
terna. Och det är vid kongressen
2016 som SBK fattar beslut om
framtiden. Om det är något jag
verkligen önskar, säger Jan Gyl-
lensten, så är det att alla försöker
fokusera på vad som är bäst för våra hundar och lägger egna
intressen och eventuella personliga motsättningar åt sidan.
Per Arvelius återkommer till hur viktigt det är att inte bara
mäta, utan att sedan även använda mätresultaten på ett klokt
sätt.
– Jag har framfört det här i massor av år, men det känns som
att ingen riktigt tar det till sig. Det finns säkert många skäl till
det, men att mäta och mäta och göra det riktigt bra och sedan
inte använda alla insamlade data optimalt… det är så synd!
Även om många klubbar har satt som mål att alla hundar ska
genomgå MH och är missnöjda med antalet deltagare, så är
50 % en riktigt bra siffra internationellt sett. Men vi behöver
bra verktyg och kompetent personal för att kunna göra bra
avelsutvärderingar som uppfödarna kan lita på och använda.
Först då kan vi komma någonstans, inom rimlig tid. Förutsatt
att man enas och drar åt samma håll.
¨
se vad hunden kommer att nedärva – och även väga in andra
släktingars resultat än bara kullsyskonens. Min bild är att man
är mycket duktiga på att mäta inom SBK! Det tunga jobbet
är ju att samla in data och det görs i stor skala idag, men det
man måste bli bättre på är att använda all denna kunskap och
omsätta den i ett mer effektivt avelsarbete.
Collieklubben är den enda klubb inom SBK, säger Arvelius,
som bearbetar data från MH med sådana avancerade metoder.
Detta medför att man kan erbju-
da uppfödarna betydligt säkrare
data om vad hundarna kommer
nedärva om de används i avel, än
vad som är möjligt att sluta sig till
genom att bara titta på hundarnas
egna resultat.
– Det är ett arbete som måste
vara systematiskt och objektivt och kräver en hög nivå av ex-
pertis. I fallet med collie är det forskare vid Sveriges lantbruks-
universitet som står för själva analysarbetet.
Under första helgen i november arrangerade SBK en RAS/
RUS-konferens där bland annat MH och MT diskuterades och
därefter ska förslag till revidering skickas ut till rasklubbarna.
Alla regelverk är ju låsta i femårsperioder – vilket innebär att
revidering ska beslutas på SBK:s kongress i maj 2016 för att
träda i kraft från och med 2017 – men SBK har ansökt att få
dispens från SKK till 2018 när det gäller MT-revideringen.
Det finns olika synsätt när det gäller hur MH och MT ska an-
vändas. Enligt Jan Gyllensten borde uppfödarnas och rasklub-
barnas målsättning vara att alla brukshundar ska genomföra
MH som avelsutvärdering och att man därefter använder MT
för att särskilja vilka individer inom en ras som är mer läm-
pade för avel än andra.
– Det är kanske inte så meningsfullt att utsätta en hund för
ett MT om den exempelvis uppvisat stora och starka rädslor
under ett MH, menar han. Idag godkänns till exempel 90 %
av schäfrarna som gör MT. Det skulle innebära att nio av tio
schäfrar är lämpliga att avla på. Det stämmer inte med verk-
ligheten!
Reino Oskarsson tycker sig se tydliga bevis för att de uppfö-
dare som jobbar aktivt med MH faktiskt lyckas mycket bättre
i sitt avelsarbetet och skulle önska att alla uppfödare av bruks-
hundsraser jobbade aktivt för bättre mentalitet hos hundarna.
– Dessutom, säger han, är vi för dåliga på att upplysa pre-
sumtiva valpköpare om våra rasers olika mentalitet och bak-
Hunden möter spöken på MH.
Ärftligt är allt som rent biologiskt i någon mån
– liten eller stor – påverkas av gener, till exempel
hur långa vi är, ögonfärg, intelligens eller benägen-
het att bli arga.
Arvbarhet är ett statistiskt begrepp som beskriver
hur stor del av variationen för en egenskap i en po-
pulation som beror på genetiska skillnader mellan
individer. En hög arvbarhet innebär att en egen-
skap är enklare att förändra genom avel än vad den
är om arvbarheten är låg. Det här innebär att en
egenskap kan vara i hög grad ärftlig men ändå ha
en låg arvbarhet och vice versa. Till exempel har
alla människor två ögon och två ben och detta är
helt och hållet genetiskt styrt, det vill säga ärftlig-
heten är hög. Men eftersom det inte finns någon
genetisk variation för de här egenskaperna (alla in-
divider har ju gener som gör att de får två ögon och
två ben) är arvbarheten noll och de går därför inte
att förändra genom avel.
Lär dig mer om skillnaden
– Arvbarhet och ärftlighet
Läs mer om MH på sidan 29 och MT på sidan 33.
Dostları ilə paylaş: |