Torium – en studie ur ett kärntekniskt perspektiv

 

30 

 

7. Ekonomiska aspekter 

Den totala kostnaden för varje producerad kWh elkraft är svår att beräkna för tradit-

ionella urandrivna kraftproducerande reaktorer bland annat beroende på det stora 

antalet olika beräkningsmodeller och det varierande uranpriset. Det är om möjligt 

ännu svårare att sia om kostnaden för toriumbaserad elkraftsproduktion. Produktion-

en baseras på delvis ny teknologi där kostnaderna för utveckling och nybyggnation 

är svåra att uppskatta jämfört med den relativt mogna traditionella kärnkraftsindu-

strin. Den största osäkerhetsfaktorn är dock priset på torium. Det torium som produ-

ceras i dag är en överskottsprodukt från tillverkningen av andra metaller vilket till-

sammans med USA:s dumpning

4

 av sina tidigare strategiska reserver ger en konstlad 

prissättning. Marknadsanalytikerna är kluvna i frågan om kommande pristrender då 

vissa anser att priset kommer att öka om efterfrågan ökar så kraftigt som den kom-

mer att göra om torium slår igenom som bränsle. Andra analytiker anser i stället att 

priset kommer att sjunka då en ökad efterfrågan kommer att leda till effektivare 

produktionsmetoder och ökad prospektering. 

 

Jämfört med uran är tillgången på torium rikare och stora delar av de identifierade 

toriumtillgångarna är mer lättbrutna. Produktionen av toriumoxid är något mer kom-

plicerad än motsvarande för uran men sammantaget borde priset på toriumbaserat 

färskt bränsle vara jämförbart eller lägre än priset för uranbränsle. På samma sätt 

borde kostnaden för upparbetning bli jämförbar då liknande anläggningar och kemi-

kalier används. Den stora skillnaden i produktionskostnad uppstår vid produktion av 

nytt bränsle utgående från upparbetat bränsle då avsevärda strålskyddsåtgärder 

krävs. Behovet av strålskydd, och därmed också kostnaden, kan dock minskas avse-

värt om halten 

232

U kan minimeras. 

 

Det totala produktionspriset beror förutom på de ovan nämnda faktorerna på graden 

av utbränning. En högre utbränning ger ett lägre pris per producerad kWh om övriga 

kostnader inte påverkas i någon större utsträckning. Det finns få publicerade ana-

lyser av denna effekt men officiella indiska källor

37

 anger att brytpunkten för de 

indiska tungvattenreaktorerna går vid ca 45–60 GWd/ton. Under 45 GWd/ton är 

uranbränsle att föredra ur ett kostnadsperspektiv och över 60 GWd/ton ger torium ett 

övertag. I det mellanliggande intervallet är skillnaden så liten att andra faktorer av-

gör. Det bör noteras att det saknas uppgifter om de förutsatta uran- och toriumpri-

serna som ligger till grund för denna uppskattning. 

 

En äldre amerikansk studie

19

 presenterar en noga genomförd analys av kostnaderna 

för elkraftsproduktion i olika reaktortyper och med olika bränslekostnader men ut-

gående från 1969-års uppskattning av 1980-års kostnadsläge. Studien innehåller 

kostnadsberäkningar för ett antal reaktortyper som av olika skäl inte är relevanta i 

dag men resultatet för de som fortfarande anses vara aktuella, omräknat till 2010-års 

dollarvärde, presenteras i tabell 7. Kostnaden inkluderar konstruktionskostnader 

fördelade över den förväntade livscykeln, bränsletillverknings- och upparbetnings-

kostnader samt kostnaden för förbrukade ämnen så som kylgaser och tungt vatten 

där sådana förekommer. 

SSM 2013:03

---

 

31 

 

 

Tabell 7: 

Elkraftsproduktionskostander i tusendels USD per producerad kWh för olika reaktor-

typer och bränslekostnader. 

 

 

Bränslekostnad i USD per kilo U

3

O

8

 

Reaktortyp 

29 

59 

177 

Torium 

 

 

 

HTGR 

2,7 

3,29 

4,45 

MSBR 

1,17 

1,25 

1,35 

Uran 

 

 

 

LWR 

3,90 

5,09 

7,23 

SSM 2013:03

---

 

32 

 

Appendix 1: Exportkontrollerade 

produkter relaterade till toriums 

bränslecykel 

 

Toriums kärnbränslecykel liknar till stora delar urans kärnbränslecykel ur ett pro-

dukt- och materialperspektiv. De två tydligaste undantagen är behovet av strålskydd 

vid produktion av bränsle baserat på 

233

U såtillvida inte halten 

232

U har kunnat hållas 

så låg att bränslet är hanterligt utan strålskydd, samt frånvaron av ett anrikningssteg. 

Toriums bränslecykel är således kopplad till de flesta produkter och material i kate-

gori 0 i den europeiska PDA-förordningen ”Rådets förordning (EG) nr 428/2009 om 

upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling 

och transitering av produkter med dubbla användningsområden” giltig från den 27 

augusti 2009, med vissa undantag. I begreppet ”särskilt klyvbart material” räknas 

233

U in: 

 

″Särskilt klyvbart material″ (0) är plutonium-239, uran-233, ″uran anrikat med avse-

ende på isotoperna 235 eller 233″ samt varje material som innehåller de föregående. 

 

I förordningens tekniska listor görs ingen skillnad på om produkter avses användas i 

urans eller toriums bränslecykel med undantag för isotopanrikningsutrustning samt 

utrustning för plutoniumbearbetning enligt ovan: 

 

0A001 

 

″Kärnreaktorer″ och utrustning och komponenter som är särskilt konstruerade eller 

iordningställda för sådana enligt följande: 

 

a) ″Kärnreaktorer″. 

 

b) Metallkärl eller större fabrikstillverkade delar till sådana, inklusive reaktortankens 

lock för ett reaktortryckkärl, som är särskilt konstruerade eller iordningställda för att 

innesluta härden hos en ″kärnreaktor″. 

 

c) Hanteringsutrustning som är särskilt konstruerad eller iordningställd för att föra in 

eller avlägsna bränsle i en ″kärnreaktor″. 

 

d) Styrstavar som är särskilt konstruerade eller iordningställda för att reglera klyv-

ningsprocessen i en ″kärnreaktor″, tillhörande stöd- och upphängningsanordningar 

samt drivdon och styrrör för stavarna. 

 

e) Tryckrör som är särskilt konstruerade eller iordningställda för att innesluta bräns-

leelement och primärkylmedel i en ″kärnreaktor″ vid ett drifttryck som överstiger 

5,1 MPa. 

 

f) Zirkoniummetall och -legeringar, i form av rör eller hopsättningar av rör, i vilka 

andelen hafnium i förhållande till zirkonium är mindre än 1:500 per viktenhet och 

som är särskilt konstruerade eller iordningställda för att användas i en ″kärnreaktor″. 

 

SSM 2013:03

---