Tobias s tar k

 
45
Inledning
En vanlig precisering av nätverksbegreppet är att tala om socialt nätverk, vilket innebär att 
det är mänskliga relationer som åsyftas, medan alla typer av tekniska och organisatoriska nätverk 
exkluderas. Uttrycket socialt nätverk öppnar dock upp för nya vägval, då även det kan appliceras 
på olika sätt. Å ena sidan finns det nämligen en vetenskaplig huvudfåra, i form av en 
samhällsvetenskaplig, sociometrisk och metodologiskt avancerad tradition, där ambitionen är att 
operationalisera terminologin för noggranna kvantitativa mätningar. Å andra sidan finns det en 
klassisk antropologisk forskningstradition som är inriktad på mellanmänskliga relationers innehåll 
och funktion i samhällslivet.
103
 
Historikern Niklas Stenlås har kritiserat den sociometriska traditionen för att uppvisa stora 
svagheter, eftersom den må ge precisa svar, men att det sker till priset av tämligen triviala frågor, 
såsom hur ett nätverk ser ut. För den som inte nöjer sig med forskningsresultat som urskiljer 
nätverkens form är det, enligt hans förmenande, viktigt att gå vidare och arbeta med frågor om 
hur sociala nätverk uppstår, fungerar och förhåller sig till omgivningen.
104
 När Stenlås skall till att 
utforma begreppet socialt nätverk som ett teoretiskt analysverktyg gör han det genom att bygga 
vidare på den typologi över mänskliga relationer som tagits fram av samhällsvetaren Walter W 
Powell, i form av tre idealtyper vad gäller mänskligt agerande: hierarki, marknad och nätverk. I 
den  hierarkiska idealtypen är de mellanmänskliga relationerna vertikala och formella. Aktörens 
formella position inom auktoritetsstrukturen avgör en handlings betydelse och dess utfall. Annars 
präglas mänskliga relationer där av förutsägbarhet, rutin och klara normsystem. I marknadstypen 
karaktäriseras de mänskliga relationerna snarare av instrumentalism än formalitet. Det utbyte 
aktörerna får är överordnat allt annat, varför alla mänskliga relationer som inte är nödvändiga för 
att säkerställa ett effektivt utbyte ter sig överflödiga. I nätverkstypen är de sociala relationerna 
tämligen horisontella och informella. Till skillnad från den hierarkiska idealtypen avgörs 
positionerna inom nätverket inte av formella ställningar, utan av social status och resurskontroll. I 
förhållande till marknadstypen skiljer sig nätverket mer genom att bevarandet och/eller 
stärkandet av relationen till annan part är viktigare än det enskilda utbytet. Sammantaget kan 
sägas att de mellanmänskliga relationerna i hierarkin är auktoritativa, på marknaden indifferenta 
och i nätverket reciproka.
105
 
Stenlås menar att man med hjälp av Powells typologi kan urskilja ”det speciella normsystem 
[…] som reglerar mänskligt agerande i sociala nätverk”. Detta på grund av att ”[d]et är agerandet i 
enlighet med detta normsystem som utbildar och upprätthåller sociala nätverk”. Stenlås är dock 
noga med att påpeka att det här rör sig om idealtyper, vilka i realiteten sällan existerar i renodlad 
form. Så ingår till exempel personer med nätverksrelationer ofta i hierarkiska organisationer eller 
verkar som marknadsaktörer, varpå de även styrs av de normsystem som råder i dessa 

---

 
46
Inledning
sammanhang.
106
 Stenlås anmärker också att Powells typologi inte ger någon vägledning när det 
gäller vilka värden som sociala nätverk kan omfördela eller hur det går till. Det tycker han 
däremot att samhällsteoretikern Pierre Bourdieus kapitalbegrepp gör. Enligt Stenlås markerar 
nämligen detta att det finns olika former av värden som är möjliga att ansamla och fördela 
aktörer emellan. På samma sätt som man kan tala om ekonomiskt kapital argumenterar Bourdieu 
närmare bestämt för att det går att tala om sociala kontakter som socialt kapital, om utbildning 
som kulturellt kapital, och prestigefulla symboler som symboliskt kapital. Stenlås påpekar också 
att även om de skilda kapitalformerna inte är direkt jämförbara kan de konverteras genom 
särskilda omvandlingsprocesser. Han poängterar också att ”[i]nteraktion i sociala nätverk […] är 
ett sätt för individer att förmera, reproducera och konvertera kapitalformer […]”, samt att utbyte 
av detta slag ”måste genomföras i enlighet med nätverkets normsystem”. Stenlås framhåller även 
två exempel på sådana normer, i form av gåvoinstitutionen och tilliten. Detta då 
beroendeförhållanden och underförstådda fordringar på återgäldande kan skapas genom till synes 
osjälviska gåvor, samtidigt som strävan efter att bygga relationer fyllda av tillit är ett sätt för 
människan att hantera de osäkerhetsfaktorer som kringgärdar henne.
107
 
Begreppet socialt nätverk blir enligt Stenlås synsätt så till ett verktyg som riktar 
uppmärksamhet mot mönster av mer beständiga mänskliga relationer, samt tydliggör hur dessa 
förbindelser ”avsätter makt som ’biprodukt’”.
108
 Detta kan te sig luddigt, men rör egentligen 
något så enkelt som hur enskilda aktörer kan utöva inflytande vid sidan av sådant som officiella 
beslutsprocesser och marknadens förmenta målrationalitet, genom att visa på deras förmåga att 
agera och påverka skeenden ”bakom kulisserna” via personliga kontakter. Rent konkret använder 
Stenlås annars begreppet socialt nätverk för att undersöka 1940-talets ekonomiska elit i Sverige. 
Han påpekar att där förekom ett ständigt skapande och utvecklande av lojaliteter, i form av ett 
brokigt utbyte av tjänster, samt att kommunikationen inom ”den inre kretsen” sköttes via en rad 
kanaler, såsom korrespondens, överlappande styrelseuppdrag och sociala sammankomster av mer 
eller mindre privat natur. Slutsatsen är följande: 
 
Den sociala kulturen och de kontakter den tillhandahöll var av avgörande betydelse, eftersom den 
strukturerade aktionsmöjligheterna för den ekonomiska elitens inre krets. Det var genom de 
relationer som formades i denna miljö som den inre kretsens i hög grad informella agerande blev 
möjligt. Ekonomiskt och politiskt agerande kunde kanaliseras genom redan existerande nätverk av 
förtroendefulla kontakter med resursrika kollegor inom den inre kretsen vilka företrädde andra 
storföretag.
109
 
 

---