Arbetsdomstolen

14 

 

 

 

DO har gjort gällande att Semantix policy särskilt missgynnar den grupp av 

muslimer som tillhör den trosinriktning inom vilken man inte får beröra per-

soner av motsatt kön utanför den närmaste familjekretsen, att någon kvanti-

tativ jämförelse av den sort som arbetsgivarparterna förespråkar inte är nöd-

vändig samt att arbetsgivarparternas påstående att skyddet mot indirekt dis-

kriminering endast skulle gälla överordnade religiösa grupperingar saknar 

rättsligt stöd. 

Arbetsgivarparterna har anfört följande. Semantix handskakningspolicy 

missgynnar inte särskilt troende muslimer, eftersom såväl muslimer som 

icke-muslimer vanligtvis hälsar på både män och kvinnor genom att ta i 

hand. Om det över huvud taget föreligger någon skillnad, är den inte bety-

dande eftersom det beträffande såväl muslimer som icke-muslimer i Sverige 

endast är små minoriteter som inte tar människor av motsatt kön i hand. För-

budet mot att beröra främmande människor av motsatt kön bygger på en 

omstridd tolkning av de muslimska rättskällorna. F.A. kan bara ha blivit 

diskriminerad som troende muslim och inte som tillhörig den grupp 

muslimer som av religiösa skäl inte tar personer av motsatt kön i hand. En 

sådan grupp omfattas nämligen inte av skyddet i diskrimineringslagen 

eftersom gruppen – till skillnad från sådana religiösa inriktningar som t.ex. 

katoliker, Jehovas vittnen och shiamuslimer – inte är en ”viss religion” 

enligt 1 kap. 4 § 2 diskrimineringslagen. 

Arbetsdomstolen gör följande överväganden. 

Varken diskrimineringslagen eller dess förarbeten innehåller någon definit-

ion av vad som avses med en viss religion eller annan trosuppfattning. I för-

arbetena framhålls dock att det inte går att dra en enkel skiljelinje mellan 

religiösa och kulturella eller traditionella förhållanden, och att det många 

gånger faller sig naturligt att anamma ett synsätt som utgår från att uttryck 

och traditioner vid tillämpning av diskrimineringslagstiftningen är att upp-

fatta som uttryck för religion eller annan trosuppfattning (se 

prop. 2007/08:95 s. 120 ff.). 

Begreppet religion i det allmänna likabehandlingsdirektivet anses ha samma 

innebörd som i artikel 9 Europakonventionen, se dom G4S, C-157/15, 

EU:C:2017:203, stycke 28. 

Som redan berörts omfattar religionsfriheten i Europakonventionen trosupp-

fattningar som har uppnått en viss nivå av övertygelse, seriositet, koherens 

och betydelse, och det ankommer inte på staten att värdera eller bedöma om 

vissa religiösa uppfattningar eller uttryck för dessa är legitima. Av 

Europadomstolens praxis följer också att en religiös manifestation kan skyd-

das av konventionen även om den är omtvistad och bara iakttas av en mino-

ritet av de som delar trosuppfattningen. Detta är en naturlig följd av att 

religionsfriheten enligt Europakonventionen primärt handlar om enskildas 

samvete (conscience).  

Enligt Arbetsdomstolens mening bör uttrycket viss religion i diskrimine-

ringslagen anses omfatta i vart fall sådana religiösa manifestationer som 

---

15 

 

 

 

skyddas av artikel 9 Europakonventionen. I annat fall riskerar Sverige att 

inte leva upp till de krav som konventionen ställer. Arbetsdomstolen har i 

det föregående kommit fram till att F.A:s vägran att ta personer av motsatt 

kön i hand skyddas av artikel 9 Europakonventionen. 

Den fråga som ska ställas är därför om Semantix policy om handhälsning 

särskilt missgynnar den grupp av muslimer som upprätthåller en tolkning av 

islam som förbjuder handhälsning mellan kvinnor och män som inte är nära 

släkt. Enligt Arbetsdomstolens mening är det uppenbart att betydligt fler i 

denna grupp än i andra grupper, inte kommer att kunna uppfylla Semantix 

policy som inte tillåter sina anställda att vägra ta andra i hand på grund av 

kön.  

Sammanfattningsvis finner Arbetsdomstolen så långt att F.A. missgynnats 

genom tillämpningen av Semantix policy och att denna policy särskilt 

missgynnar personer med viss religion, nämligen de muslimer som i likhet 

med henne tillämpar ett förbud mot handhälsning mellan kvinnor och män 

som inte är nära släkt. Den fråga som nu ska besvaras är om de berättigade 

syften som Semantix policy har, är lämpliga och nödvändiga för att uppnå 

syftena. 

Är Semantix policy lämplig och nödvändig för att uppnå de berättigade syf-

tena? 

Arbetsgivarparterna har för det första anfört följande. Semantix policy om 

handhälsning syftar till att anställda inte ska behandla chefer, kollegor och 

utomstående olika på grund av kön, att förhindra beteenden som skulle 

kunna utgöra trakasserier enligt diskrimineringslagen och att åstadkomma 

en konfliktfri arbetsmiljö. Den negativa upplevelse det innebär att förvägras 

ett handslag på grund av sitt kön neutraliseras inte av att den vägrande låter 

bli att ta även personer av det egna könet i hand, när förklaringen är en sär-

skiljande syn på kvinnor och män. Att F.A. skulle låta bli att handhälsa med 

både kvinnor och män ändrar inte det förhållandet att hennes vägran innebär 

en negativ upplevelse för den som utsätts för bemötandet. 

Arbetsgivarparternas argumentation i denna del utgår, som Arbetsdomstolen 

förstår saken, från att en vägran att hälsa på personer av motsatt kön genom 

att ta i hand medför obehag för den vars hälsning inte besvaras och att ett 

sådant agerande är ägnat att medföra konflikter på arbetet. 

Arbetsgivarparterna har därutöver anfört att en vägran att ta i hand på grund 

av kön ger uttryck för en särskiljande syn på kön som inte är acceptabel. 

Som Arbetsdomstolen uppfattar det menar arbetsgivarparterna med detta att 

en person som vägrar ta en annan i hand på grund av dennes kön härigenom 

manifesterar eller ger uttryck för en viss syn på förhållandet mellan män och 

kvinnor och att det därför finns skäl att anta att personen även i andra avse-

enden än när det gäller hälsningar, kommer att behandla män och kvinnor 

olika vilket bl.a. kan leda till konflikter i arbetet.  

---