ATT HÅLLA FAST VID SITT EGET BESLUT
Beslutskonsolidering och attribuering beroende på majoritets- eller minoritetstillhörighet
Magnus Hagberg
Handledare: Docent Torun Lindholm
PSYKOLOGI III (30 HP) 2008, VETENSKAPLIG UNDERSÖKNING, 15 HP
STOCKHOLMS UNIVERSITET
PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN
ATT HÅLLA FAST VID SITT EGET BESLUT
Beslutskonsolidering och attribuering beroende på majoritets- eller
minoritetstillhörighet
Magnus Hagberg
Ett beslut kan upplevas olika svårt och få effekter för beslutsfattaren
eller någon annan individ. I denna studie undersöktes hur
beslutsprocesser i samband med ett medicinskt ställningstagande
påverkas av information om att en majoritet eller minoritet delar
åsikten, samt om patienten i fallet har samma kön som en själv eller
inte. I studien undersöktes även om det finns en tendens att välja en
patient av det egna könet och hur orsaken till den egna och andras
åsikt förklarades. Valet stod mellan vem av två patienter skulle
prioriteras för att få genomföra en livsavgörande operation. I linje med
förväntningar visade det sig att deltagare i minoritet tenderade att
konsolidera sitt beslut mer än deltagare i majoritet. Tendensen var
dock inte signifikant. Personer med en annan åsikt bedömdes som mer
påverkade av andra än man själv eller personer med samma åsikt.
Deltagare i minoritet blev dock mer säkra på beslutet vilket kan tolkas
som konsolidering.
Det inträffar dagligen situationer där ett beslut eller ställningstagande behöver fattas.
Beslut som fattas kan vara av liten eller stor komplexitet. Denna komplexitet kan variera
beroende på om en individ har att välja mellan få eller många olika antal alternativ eller
helt enkelt att det kan vara olika svårt att hitta skillnader mellan de olika alternativen
(Brownstein, 2003). Ett beslut innebär ofta olika konsekvenser för antingen
beslutsfattaren eller någon annan individ. Beslut som fattas kan också upp levas som
olika svåra för olika individer. I denna studie undersöks beslutsfattande i ett medicinskt
sammanhang. Mer specifikt innebar beslutet i denna studie att välja vem av två patienter
som skulle få genomföra en livsavgörande operation.
Dissonansteori
När individer beter sig på ett sätt som kommer i konflikt med deras attityd, inträffar ett
psykologiskt femnomen som kallas kognitiv dissonans. (Festinger, 1957). Kärnan i
teorin kognitiv dissonans är att individer vill ha balans mellan sitt beteende oc h sin
attityd. När obalans uppstår mellan beteendet och attityden uppstår en form av
psykologisk spänning, kognitiv dissonans. Enligt dissonansteorin kan en förändring av
antingen beteendet eller attityden minska denna spänning. Denna förändring mot balans
sker genom en kognitiv bearbetning av denna spänning. Det innebär att individen letar
efter information som kan ta bort spänningen (Brownstein, 2003). Festinger och
Carlsmith (1959) utvecklade teorin om kognitiv dissonans. Dissonansteorin menade de
kunde förklara varför en individs egen attityd kan komma att förändras när beteendet
inte stämt överrens med den faktiska attityden. Teorin uppkom efter resultat i en studie
av andra forskare som visade att människor ändrade sin attityd även då deras beteende
var påtvingat. I studien fick en deltagare tala improviserat inför en publik och hålla en
ståndpunkt som gick emot deltagarens egen faktiska ståndpunkt. Resultatet av studien
2
visade att deltagarens faktiska attityd förändrades till fördel för den påtvingade
ståndpunkten, och detta kunde förklaras av kognitiv dissonans (Festinger & Carlsmith,
1959). Enligt dissonansteorin är förklaringen att beteendet att tala för en påtvingad
attityd är dissonant med deltagarens egen uppfattning vilket skapar obehag. För att
minska obehaget ändrar deltagaren då sin egen attityd så att attityden stämmer bättre
med beteendet. Effekten uppstår endast om deltagaren i någon mån uppfattar att han
eller hon själv valt beteendet.
Festinger och Carlsmith (1959) genomförde även ett annat experiment där deltagarna
fick genomföra ett tråkigt experiment och efteråt skulle berätta för en annan deltagare
hur roligt de tyckte experimentet var. Deltagare som fick en större summa pengar ($20)
för att ljuga om att experimentet var roligt, skattade experimentet efteråt som väldigt
tråkigt, det vill säga de ändrade inte sin attityd efter att de berättat om experimentet för
den andra deltagaren. Detta kan förklaras med att deltagaren upplevde att deras lögn helt
kunde förklaras med att de fick så mycket pengar för det. Deltagare som endast fick en
mindre summa pengar ($1) skattade däremot experimentet som riktigt roligt efter att de
talat om för en annan deltagare att det var roligt, det vill säga deras attityd närmade sig
beteendet. Den förklaring som Festinger och Carlsmith (1959) hade till
attitydförändringen var att betalningen till dessa deltagare inte var tillräcklig för att de
inför sig själva skulle tänka att de sa att experimentet var roligt enbart för pengarna.
Detta skapar en psykologisk balans och därför ändras attityden till experimentet.
Tendenser till kognitiv dissonans har hittats i olika miljöer och situationer (Aarts,
Dijksterhuis, & Custers, 2003), inom grupper (Davis & Jones, 1960; Matz & Wood,
2005) och före, under och efter beslut (Brownstein, 2003). Det kan som Festinger
(1957) menar att dissonans är en oundviklig effekt av beslut. Ett exempel är när en
individ ska köpa en bil. Då kommer individen troligtvis att titta på olika bilmärken med
olika för- och nackdelar på olika attribut och kommer slutligen att besluta sig för att
köpa en av bilarna. När individen fattat beslutet kan dissonans uppstå eftersom han eller
hon är tvungen att leva med de negativa aspekterna av den valda bilen medan de
positiva aspekterna av de alternativ som inte valdes blivit oåtkomliga. Ett sätt att minska
dissonansen är att tona ned de negativa aspekterna av det valda alternativet och de
positiva aspekterna av de bilarna inte valdes (Festinger, 1957).
I denna studie kommer deltagare att få information om att andra deltagare haft samma
eller motsatt åsikt som de själva. Enligt dissonansteorin skulle den informationen kunna
påverka deltagarens attityd kring sitt beslut i att ha en åsikt som skiljer sig från andra.
Den kognitiva dissonansen kan däremot minska om åsikter inom en grupp är mer
homogen (Festinger, 1957; Matz & Wood, 2005).
Beslutsteori och beslutskonsolidering
När en individ fattar ett beslut tenderar han eller hon att precis innan beslutet värdera
det alternativ som väljer högre än det/de alternativ som inte väljs. Denna process kallas
differentiering (Svenson, 1992, refererat i Brownstein, 2003). Att differentiera innebär
att egenskaper hos alternativen upplevs skilja sig mer än vad de egentligen gör. När
individen fattat beslutet fortsätter denna process att särskilja alternativen till fördel för
det valda alternativet. Denna process kallas konsolidering och innebär att individen
upplever ett valt alternativs egenskaper ännu bättre i förhållande till det/de ej valda