Mats fahlgren

Det nya folkhemmet

20

och helt unikt. Men nånstans på vägen glömde man det här andra – självor-

ganiseringen, bildningen, kampen. 

– Jag kan nästan börja gråta när jag står på en Finlandsfärja och ser att 

arbetarrörelsens kamp hittills har lett till att vanliga arbetare nu har råd att 

åka färja till Finland, med allt vad det innebär av billigt brännvin, lite bra 

musik och lite gott käk. 

– Det blev inte mer än så. Men drömmen var något helt annat, drömmen 

om det goda livet. och den har på nåt sätt försvunnit, sa Daniel Suhonen.

han såg konsumrörelsen som ett exempel på folkhemmets självburna 

värdighet.

– konsum var den rörelseburna tanken om bra mat, man skulle få hälso-

dugliga livsmedel. Det kämpade man för och byggde upp. Men idag när soci-

aldemokrater och andra bygger städer, är det nåt helt annat. 

– nu bygger vi saluhallar för somliga och lågprisvaruhus för andra. Så 

har folkhemmet förvandlats. handslaget mellan en upplyft överhet och en 

självorganiserad rörelse har släppts. Vi har folkhemstanken kvar, men utan 

jämlikhet. och är det nånting vi behöver få tillbaka så är det tanken om jäm-

likhet, sa Daniel Suhonen.

Frida Johansson Metso, ordförande i liberala Ungdomsförbundet (lUF), 

spetsade till debatten genom att påpeka att det svenska folkhemmet än idag 

vilar på kapitalistisk grund. För utan företagens vinster blir det inga skatter 

och inget välstånd att fördela.

– Jag vill kalla vårt folkhem för ett kapitalistiskt folkhem. Det har haft en vettig 

balans mellan näringslivet, marknaden och politiken. Det har varit vårt signum 

och har gjort att den svenska – eller nordiska – modellen fungerat så bra. 

– Så även om folkhemmet inte är den viktiga bild vi behöver, så behöver vi 

något. och då tycker jag att ”den kapitalistiska välfärdstaten” är ganska bra, 

sa Frida Johansson Metso.

hon har tidigare försökt debattera helt fri invandring till Sverige.

– Det skapade upprördhet, förstås. Men jag tycker att det ligger i folk-

---

21

Det nya folkhemmet

hemstanken. om vi nu är så eniga om att arbetslinjen gäller, varför ska inte 

alla människor som vill komma hit och arbeta och försörja sig få göra det och 

bidra till svensk produktivitet?

lars Bäckström, ny landshövding i Västra Götalands län och tidigare riks-

dagsman (v), sa att Sverige skiljer sig från andra länder på så sätt att medbor-

garna har en mycket stor tilltro till ”den goda staten”, något han trodde var 

ett arv från de fria böndernas allians med kungamakten.

– I Sverige var kungen böndernas bundsförvant mot herremännen, det 

skapade ett grundläggande förtroende mellan bondesamhället och kunga-

makten. Bönderna var också kollektivt organiserade i en bygemenskap, ofta i 

samverkan med kyrkan. Man tog hand om de fattiga i byn, det var en social 

känsla präglad av ett lutherskt och även katolskt idéarv, sa lars Bäckström.

– De tankarna fortplantas sedan in i arbetarrörelsen, med samma grund-

drag om en kollektiv känsla. Vi får samverkan mellan liberalism och arbetar-

rörelse, vi får en harmonisk utveckling mot ett ganska homogent samhälle 

med stor respekt mot bygrannen. och man tror på staten.

Pappa staten

Men det har också funnits stränghet i folkhemmet.

– när jag var barn, var min mamma livrädd för sjukkassan. hon var jätte-

sjuk men vågade inte göra mat till barnen för sjukkassan kunde komma och 

knacka på dörren.

lars Bäckström pekade också på ett patriarkaliskt drag i folkhemmet. 

– Det var pappa staten som talade till sina barn, medborgarna. Det fanns 

nästan ingen mamma i folkhemmet, det var ett patriarkat. pappan i det goda 

hemmet känner inga kelgrisar, inga styvbarn, men det är tydligt att det är 

pappa staten som talar, sa lars Bäckström.

han blickade tillbaka till 50-talet då det svenska samhället hade en skat-

tekvot på 20 procent.

– Då stod den offentliga sektorn för ungefär en femtedel av vad den gör 

---

Det nya folkhemmet

22

idag i produktion. Det har aldrig producerats så mycket kollektivt finan-

sierad väl färd som idag. Ändå har missnöjet kanske aldrig varit större än 

idag. Det är den stora paradoxen – Sveriges kommuner och landsting har 

aldrig haft så stora resurser som idag, ändå är missnöjet så stort. Vi sitter 

och pratar om att det var bättre för 50 år sen, men det var det inte alls, det 

var jättreruggigt för 50 år sen!

anne-Marie lindgren inflikade att tage erlander gav just det fenomenet 

ett namn: ”de stigande förväntningarnas missnöje”.

Göran Johansson, ordförande i kommunstyrelsen i Göteborg, tog upp be-

greppen solidaritet och rättvisa.

– Dagens ungdomar har svårt att ge solidaritet ett positivt innehåll, de 

tror att rättvisa och solidaritet är samma sak. Men för mig är de faktiskt 

motsatser, sa Göran Johansson.

– Solidaritet är förmågan att kunna sätta sig in i en annan människas 

situation och avstå från något för att den andre behöver det bättre. 

– Jag tror att vi i arbetarrörelsen tog livet av solidaritetsbegreppet när 

vi införde rättvisa som alternativ. Rättvisa kan man konsumera. Solidaritet 

måste man producera genom kunskap.

– Förutsättningen för solidaritet är att människor träffas och lär sig mer 

om varandra. annars kan vi inte få solidaritet och utan solidaritet kan vi inte 

heller återskapa det gamla folkhemmet, sa Göran Johansson.

han ansåg att de flesta av oss egentligen är djupt solidariska.

– Men möjligheten att få denna kunskap om varandra blir allt mer sällan 

förekommande, den ersätts av en massa såpor och annan fullständigt me-

ningslös underhållning på tV. 

– Jag tror att trygghet är avgörande för solidaritet. och då behövs mötes-

platser. Internet är väl utmärkt, men där träffas man ju aldrig. Det är nog gan-

ska farligt att bara prata med folk man aldrig träffar, sa Göran Johansson.

han efterlyste fler mötesplatser där olika grupper i samhället kan träffas 

och lära känna varandra.

---